Jul som jul alltid är
Jul är som jul alltid är. Vi är jättemånga i min familj och om inte på julafton, så på juldagen lyckas vi samlas allihopa. Idag var vi 18 pers runt bordet. Och då är det bara min närmaste familj, dvs mamma, pappa och syskon med familjer. Och en hund eller två. Galet.
Jul är som jul alltid är. Förväntningar från barnen. Sockerstinna lekar som alltid slutar i gråt. Högljudda leksaker. Färrgsprakande inferno av krullade paketsnören och knyckliga papper. Köttbullar som åker fram och tillbaka mellan kyl och matbord. Granbarr i raggsockorna man för sjätte året i rad får i julklapp från farmor.
Jul är som jul alltid är. Med sällskapsspel inpå småtimmarna. Nya regler som hittas på vartefter och bättre eller sämre förlorare/vinnare. Marinerade i mörkt öl och rödvin. Smågnabb, knäck som flyger över bordet och mången skratt.
Jul är som jul alltid är. Nytillkomlingar i famljen som ska undersökas, kramas på och frågas ut. Nyfödda eller halvvuxna. Hur gammal är Lilleplutt nu. Vad jobbar du med. Hur länge har ni varit tillsammans egentligen. Var bor ni nu. Är ni sugna på en till.
Jul är som jul alltid är. Och denna jul var inget undantag. Alls. Hus har köpts. Barn har fötts. Nån har nytt jobb och nån annan har träffat en ny. En fjärde meddelar bröllopsdatum. Och det gör mig inget att allt är likadant. Egentligen. Det enda som känns vid högtider som dessa är ensamheten. Den där känslan av ensamhet trots att man sitter i ett rum fyllt av varma själar. Och hur tomt det är att inte ha någon att prata om allt detta, när man kommer hem.
Känner mig tragisk som längtar hem till katten. För att göra henne nöjd med 3 kilo strömming i julklapp. Känner mig tragisk som blir en sån som inte lyckats. Känner mig tragisk som känner mig ledsen. Känner mig tragisk som hittar tröst i datorn. Jultragisk.
Men det vändet. Det vet jag ju. För precis som att jul är som julen alltid är. Så är våren som våren alltid är. Ljus. Ljummen. Uppsprickande leenden. Murveldjuren vaknar. Och där någonstans kanske det finns en mullvad för mig också.
Jag har ett nyårslöfte också. Jag ska inte sluta röka, ej heller sluta äta lakrits eller något annat fånigt som handlar om avhållsamhet. Istället för att välja bort saker, ska jag välja RÄTT saker och människor som får mig att må bra. Det är ett löfte.
Over n out
God jul?
Kan inte fatta att det är julafton i morrn.
Vill lägga mig ner under granen och titta upp på allt glitter. Helst med en knäck i gommen. Leka att livet är som en Disneysaga. Men finner ingen ro. För mycket tankar. För mycket känslor.
Så istället packar jag en väska med kläder. En med mat. En annan med sprit. En fjärde med spel. En sjätte med julklappar.
För julen kommer ju, oavsett vad.
Åsså pussar jag Trasselsuddet här hemma hej på en dag eller två. Ont i hjärtat på matte att lämna henne ett dygn.
Jul på er, god jul.
Me and my winter
Jag myser i vintern. Älskar snön och vad den gör med mitt sinne. Friskt. Knirrigt. Jag kan inte rå för det. Nog för att jag fryser, men det är inte vädrets fel, utan min dumsnålhet.
Med vintern kommer alla aktiviteter – eller jag menar lekar – för det finns inget som tar fram barnet så mycket i mig som en riktig vinter. Med mjuk snö. Jag menar… pulkaåkning i kolmörker, tokhoppande ner i diken täckta av snödrivor för att se hur högt upp på kroppen snön når, snöbollskrig, snölyktor. Allt det där man gjorde som barn – skäms jag inte för att göra som vuxen.
Skidorna står i hallen och suktar efter lite valla. Täckbrallorna är impregnerade och klara. Raggisarna uppvärmda. Mössan stickas i detta nu (inte va mig tack-å-lov) Slalomnerven rycker.
I´m ready
Come get me
