UUUUUUMEÅÅÅÅÅÅ
Fy f-n vad fyra veckor är lång tid från sin sambo.
Inte kul någonstans.
Men ikväll är jag miljöbov och flyger upp till Umeå och Tman.
Och lite halvbakis är jag också.
Bästase Å och jag trycke i oss en vinare, en sjuttis Eristoff och så lite glögg på det.
Åsså glöggade vi på jobbet.
Det känns som jag redan flyger.
Galen vecka på jobbet.
Men mycket kul också.
Och nästa vecka blir etter värre, och även bättre.
Det blir öl med en vän från förr
Det blir ett besök hos L för klippning
Det blir utbildning på jobbet
Det blir frukostmöte på jobbet
Det blir Poker
Det blir flytt
Det blir standup på Wallmans
Och däremellan träning, sömn och gos med Trassel
Fantastiskt.
Snart är det jul
Gamlingarna
Inför gamla människor som jag inte känner kan jag lätt bli lite nojjig. Är nästan rädd för dem, rädd för att de ska hosta upp något grönt, rädd för att de ska säcka ihop, rädd för att prata för snabbt eller "modernt".
Jag pratar automatiskt både långsammare och tydligare och försöker mig på ord som rimmar på artikulera och prononcera. Jag nästan dumförklarar dem och tror att de är både blinda och döva. Allt i rädsla för att inte bli förstådd eller förstå.
Tills det kommer till ens egna gamlingar. Mina älskade far- och morföräldrar. Finaste, bästaste mormor fyller 80 idag och det har varit stort kalas. Och allt vore i sin ordning om det inte var för att hon lider av Alzheimers och morfar just genomgått en stor (alldeles för omfattande) canceroperation. Men vi samlades, allihopa till mat och dryck och sång, kanske i känslan av att det är sista gången vi gör det tillsammans med dem.
Och lilla farmor. Tuffa bonstösen som aldrig räds vare sig mörker, ormar eller att hugga i. Efter farfar gick bort i våras har allting blivit väldigt skrämmande för henne. Och hon kommer inte heller ihåg att hon ringt 7 gånger och frågat "Jag undrar vad det var som lät".
Hennes värld rycktes undan för henne när farfar somnade in. Allt blev väldigt mörkt, skrämmande och ensamt. 88 år gammal, och med farfar bredvid sig sedan 17 års ålder. Klart som fan att det blir konstigt.
Och nu ska hon få komma till ett äldreboende. Det är nog bra. För henne och för familjen. Men mest för henne - så att hon får sällskap, och hjälp, dygnet runt, när helst hon behöver det. Huset säljs efter årsskiftet.
Tänk att packa sina grejer,alla grejer från ett helt liv tillsammans. Men bara kunna packa det som får plats på hemmet. Resten ska säljas eller stoppas undan till de kvarlevande. Att veta att man packar för sista gången. För efter äldreboendet kommer man inte längre. I alla fall inte i den här världen.
Min gamlingar är inte farliga.
Min gamlingar hostar hallonpuffar.
Mina gamlingar får säga "va" hur mågna gånger de vill.
För de är ju mina gamlingar.
Mina gamlingar.
Grejjer från förr
Det finns några saker från min barndom, saker och ord, som jag aldrig hör nuförtiden...
Gnuggisar
Alla hade väl de där små gnuggklistermärkena man kunde fästa lite här och var. Doftgnuggisar var favoriten.
Gummeguttor
Eller är det lokalt i vår hus att vi säger det kanske. Ni vet...de där små ryska dockorna som man öppnar och hela tiden plockar ut en mindre docka från, som också går att öppna...och så håller man på tills det bara är en liten ärta till dock kvar.
Mockasiner
På lekis hade alla mockasiner. Bruna och svarta och sen var det en av de tuffa tjejerna som hade lila. Det var inte jag. En del hade med snörning, andra slipin. Dessa verkar dock ha bytts ut vid senasre tillfälle av sockiplast.
Kinatofflor
Verkar vara väldigt populära nu igen. Jag minna mina svart- och vitrutiga
USA-sockor
Kom igen - alla tjejer hade det! De var långa och räfflade - så drog man upp dem till knäna över tajtsen och sen korvade man ihop dem nere vid ankeln igen. Grå skulle de va!
Fruit-of-the-loom
Man är ju JC-generation och det coolaste man kunde ha när jag gick i sexan var en fruit-of-the-loom-tröja. Gärna mörkgrön med luva. Jag såg faktiskt att de nu gör come back på JC - måste nästan köpa och ladda lite nostalgi.
Monchichi
De små rara aporna som kunde ha tummen i munnen.
Garbage pail kids
Så råa, så rasistiska, så underhållande. Och helt otroligt att de fick bo hemma hos mig vid 8 års ålder.
Öronvax, måsskitar och bajsblöjor
Några uttråkade danskar gjorde godis med äckelnamn. Jag vill minnas att de inte var speciellt goda heller.
Ja jösses....man kan hålla på i evighet...smurfarna, gnuttarna, goliat, hajk, dofterna från date, penntroll...
Jag minns och ler
Lite trött, ledsen och glad på samma gång
Jag är så trött.
Hur jag nu kan vara det efter en vecka med sol undrar alla. Men jag kan berätta...att en veckas semester från mitt jobb innebär FÖRE semestern många kvällstimmar för att förebygga medan man är borta...och veckan EFTER semestern är det etter värre men allt som byggts upp medan man varit borta.
Så trött.
Jag är så ledsen.
För att Tman inte är här. För att det går så långt mellan varven. För att jag fått världens jävla åldersnojja och panik över livet. För att "alla andra har det jag vill ha". För att jag inte känner att jag lyckas på jobbet eller med mitt liv. För att jag inte är där jag vill vara just nu.
Så ledsen.
Jag är så glad.
Så glad över mina vänner, de där som verkligen fattar när det gäller. De där som ser i mina ögon när allt inte står rätt till, och de där som vet när mina ögon glittrar som mest. Som ser bortom, och förstår, utan att man behöver berätta allt. Så glad över vännerna som hjälper när jag behöver hjälp - fast jag själv inte alltid förstår det.
Så glad.
Hemma
Jag är hemma igen. En vecka på Teneriffa förflöt kanske alldeles för fort, samtidigt som den kändes lång och innehållsrik då vi hann göra sjukt mycket grejer.
Förutom geocaching, pints med öl, litervis med sangria, tvåmetersvågor, fesljummet havsvatten, strålande sol, strandpromenader och liveunderhållning av självaste Elvis så hade vi några andra riktiga höjdpunkter.
Masca – en liten ny högt upp i bergen dit vi kom med minibuss som tråcklade sig igenom nålsöga efter nålsöga. Byn som bjöd på en drygt milslång vandring i ravin från bergstopp och ned till kristallklart, turkost vatten. Där blev vi på ren tur upplockade av en båt som var ute på safari – delfinsafari. Och efter att vi fått de bästa platserna på båten till Los Gigantos – fick vi se delfiner (eller var det tumlare?) och fantastiskt vackra och dramatiska berg nedifrån.
Ziam Park – vattenlekland för simkunniga vuxna barn. Helt otroliga ”åkattraktioner”, jag tjöt av skratt, och skrattade så jag tjöt. Högst var Power Tower med ståtliga 28 meters fallhöjd, häftigast var den kolsvarta vattentunneln i galet hög fart där man inte visste vilket håll som var upp och ned eller åt vilket håll nästa kurva svängde. Mest överraskande var den artificiella beachen med ett vågspel på 3 meter höga vågor. Helt klart värt inträdet och solbrännan!
Loro Park gick inte av för hackor det heller. Äntligen fick jag se mina favoritdjur – pingviner! Och tigrar. Och gorillor. Och skalpaddor. Och späckhuggarshow. Och hajar. Och rockor. Och sjölejonshow. Och fåglar, pappegojor av alla de slag. Helt fantastisk park på alla sätt och vis.
Puerto De La Cruz – min favorit i charmväg på denna resa. En söt liten stad med strånga gränder, välstädade gator med massa småbutiker och caféer överallt. Vart man än vände sig i staden så hörde man vågorna som antingen slog mot klipporna, eller som skvalpade upp på den lavasvarta sandstranden. Bra cacher fanns det också.
Teide – vulkanen och Spaniens högsta topp 3700möh. Vi kom upp till 3500 meter och traskade runt i ett utomjordiskt landskap av lavasten. Med utsikt över molnen och ned i den vidunderliga kratern. Hit vill jag tillbaka. Och då ska jag minsann vandra 4-timmarsleden ända upp till toppen och inte ”fuska” med linbanan som vi gjorde denna gång.
Los Americas – Mitt i smeten av restauranger och försäljare som alla hade menyer och fiffiga kommentarer på svenska. 200 meter till den lokala busstationen , 400 meter till stranden och nöjesliv och här låg även stranden Troya där vi tillbringade två lata dagar i solen med ett och annat saltstänk på huden från det 22-23-gradiga vattnet.
Los Gigantes – förvisso samhället där det veckan innan skedde ett dödsfall på en strand där stenblock rasat ned. Det syntes tydligt vart. Men en charmig liten stad som klättrade uppåt bergskammen. Små gator, mycket backar, vindlar och vrår och enorma, svarta klippor som havet fräste och studsade mot. Dramatiskt. Livfullt. Vackert. Skrämmande.
Jag är så nöjd. Veckan var så sjukt bra!
Jag är trött, solbränd, sliten och grimaserar om någon yppar ordet sangria.
Men jag är SÅ nöjd, belåten, uppfylld och har fått lite påfyllning av D-vitamin och energi som bör räcka fram till jul. Och sen har jag massor av foton....här är några...klicka på dem för att se dem större.
En gammal och rynkig materialist
Jag är materialist. Jag kan bli så löjligt lycklig av ett riktigt bra köp av ett plagg, en pryl eller en present. Jag kan verkligen trösta mig själv med lite blingbling från Guldfynd, eller ännu en ljushållare till hemmet. Och jag kan gå och tänka på "Det-där-bra-köpet" hur länge som helst.
Nu kommer jag inte kunna vara så där materiellt lycklig på länge. För mina pengar har gått till något heeeeeelt annat. Något som faktiskt känns lite vuxet att säga - upplevelser.
Igår var en av dem. En spelning på Berns med det fantastiska bandet White lies. Mörka texter, mycket om döden och hur svårt det kan vara när man är tjugo år, och med fantastiska indierock-melodier som fastnar och jag kan inte säga annat än att dessa pojkar har tagit ett hörn av mitt hjärta. Jag såg dem i somras för första gången, jag hörde dem i somras för första gången vid samma tillfälle - då de var förband till Coldplay. Sen dess har de levt och frodats i själen min.
Och spelningen igår var galet bra. De ägde scenen. Självförtroende. Tajta. Rena. Söta. Engagerade. De bjöd på en riktigt bra musikupplevelse helt enkelt. Jag är toknöjd!
Men jag kände mig gammal. Förbannat gammal där bland alla tjugoåringar utan skrupler och hyfs med ett "imorgon-är-det-en-annan-bekymmersfri-dag-känsla. Och jag avundas dem - såklart. De har ju den bästa tiden framför sig. Och ja, jag känner mig ännu äldre när jag skriver detta, för det är ju bara tanter som skulle "klaga på ungdomarna" - är det inte så. Igår blev jag kallad tant dessutom. Den tog. Jag kanske har åldersnojja - men är inte det helt naturligt när man närmar sig trettio och inte har det där som man trodde att man skulle ha i den åldern?
Men men...jag känner att jag i alla fall fyller mina dagar, veckor, månader, år och mitt liv med värdefulla saker och minnen. En rynka i ansiktet för varje gott och kärt minne. Så det är inte så konstigt att jag är rynkig!
Äh - tillbaka till ämnet.
Jag lägger ju även pengar på en resa med Brao min. På lördag åker vi till sol, varma stränder, färgglada drinkar, god mat, och ja...allt som en kanarieö i denna årstid har att erbjuda. Vi tajmade vädret sjukligt bra med tanke på att det just nu råder full höststorm här. Katten min ids inte ens titta ut genom dörrspringan....hon vänder redan när hon hör smattret.Så en vecka i solen ska bli så otroligt skönt. Välbehövligt. Lite D-vitamin kommer göra susen för humöret.
Okej, jag har packar bikini, pass och kamera...behöver man någe mer eller?
Och imorgon väntar ännu en musikupplevelse. Konsert med Winnerbäck. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett honom, och han kommer antagligen inte göra något nytt. Men det känns tryggt, och bra. Han senaste platta drar lite Kent-toner nästan, och det förundrar mig hur han lyckas med det samtidigt som han behåller sitt egna - väldigt speciella - sound. Det ska också bli grymt såklart.
Men hade jag fått välja - så hade dessa tre goda ting gärna fårr vara lite mer utspritt. >För nu hinner jag knappt suga på karamellen innan jag måste tugga sönder den för att stoppa in nästa. Konserter i all ära - jag älskar ju det! Men de ligger lite i skuggan av resan.
Njehe...om man ska ta och packa lite då...hur var det nu då...bikini...pass...kamera....var det någe mer tro?
Viktiga dagar...
Det är...
- 4 dagar kvar tills vi åker till sydligare breddgrader
- 24 dagar kvar tills jag får träffa Tman
- 51 dagar kvar till julafton
- 58 dagar kvar på året
Och dagen idag har 16,5 timmar kvar.
Jösses vad jag kan hinna med mycket
Update
Senaste tiden har jag
- Aktat mig för att trilla i helvetesgapet
- Aktat mig för den hårda porslinsväggen
- Lär mig lite pilatesbollsövningar
- Bokat en resa till teneriffa
- Kollat på 3D-bio
- Umgåtts intensivt med The man (två helger i rad, wohoo)
- Underhållt en trettonåring en hel helg (det är svårare än man tror ibland)
- Jobbat alldeles för många långpannor
- Tränat så jag blödde näsblod en morgon
- Träffat vänner - alldeles för lite
- Plockat en och annan cache
- Förundrats över hur bacillrädd jag börjat bli i kollektivtrafiken och därför övat på att hålla andan i tunnelbanan
Och de nästkommde två veckorna ska jag
- Plocka ut mitt pass (coolt med fingeravtryck å allt)
- Gå på Berns och se White Lies (förbandet från Coldplays konsert i somras)
- Spela poker
- Jobba häcken av mig för att kunna ha ledigt en vecka*
- Se Winnerbäcks konsert på Annexet (fy faaaaan vad jag längtat)
- Förpassa lilla Trassel till min gode vän och kollega L som ska förbarma sig över henne i en vecka därför att jag tänker...
- Sticka till sol och värme på Teneriffa en vecka med bästaste Brao
´
Jag kan inte tänka mig att jag hinner uppdatera här en gång till innan vi åker...så...adios amigos!
Over n out Dudes
*Egentligen är det konstigt det där med semsester...för antalet timmar jag jobbar över för att kunna ha semester en vecka...går liksom på ett ut med hur många semesterdagar jag tar. Så krasst sätt skulle jag kunna KOMPA ut det istället för att slösa semesterdagar. Är inte det lite snedvridet?
