Hela Ahlgrens verkstad

Det finns ett godis som hängt med länge, och som liksom aldrig dör eller glöms bort. Fiffiga slogans med bra copy gör dem antagligen till en tidlös produkt som kommer hålla många många år till.  

Om jag säger:
Det finns bara ett sätt att stoppa dem!
Sveriges mest köpta bil!  
Då säger ni....  
Ahlgrens bilar!  

Och klassikern är väl den som håller i sig, men de har ju ett gäng olika varianter och "årsmodeller". Har ni sett den prasselfria muggen med bilar som säljs ffa på biograferna? Har ni provat "oroginaldelarna" i form av syrliga skyltar och salta däck? Ingen av dem någon höjdare direkt enligt min mening. Eller de sursockrade som får nerverna vid örat att krulla ihop sig. Eller minns ni tomteslädarna, eller miljöbilarna? Värst var nog ändå de chokladdoppade varianterna. Den kombon dödade mina smaklökar och förtroende för godisföretaget rejält. Åsså kom glassen - som väl ändå var helt okej, men sen en hemsk Mc Flurry-version med en väldigt skarp "Ahlgrens-bilar-sås" som kletade i gommen.  

Nej, jag trodde liksom att de hade nått sin botten med versioner bortom originalbilen. Jag totalvägrade alla andra varianter av Ahlgrens godis. Men så härom dagen när jag satt på msn såg jag att man kunde ladda ned animerade små figurer i form av Ahlgrens bilar OCH Ahlgrens HUSVAGNAR!  

Ja, säga vad man vill, men jag föll för de söta småbilarna ännu en gång och tack vare/på grund av msn så föll jag även för frestelsen att testa husvagnarna nästa gång jag var på ICA.  

Kanske var det pga mina lågt ställda förväntningar, eller så var det helt enkelt så att de lyckats. För husvargnarna var grymt goda! Producenten Leaf som gör godiset Fruxo - har "lånat ut" tre av sina smaker till Ahlgrens husvagnar och det blev en galet bra kombo. Hallon, päron eller citron, och fräscha fina färger. Samma konsistens som bilarna...och ja...jag är såld....  

Jag måste nog gå och köpa en påse som fredagsgodis.  
Nån som vill smaka?

Vårrus och lulletullgull

Gårdagen bjöd på vårrus, smaskig picknick i det gröna och en massa kul folk att titta på. Vi var ett gäng tappra tjejer som sprang/gick/lunkade vårrusets fem kilometer genom Lill-Jan-skogen (man säger ju Lijanskogen, som i blomman lilja...men den heter Lill-Jan-skogen...hur stavar man det då) och Stora Skuggan. För min del blev det en skön promenad då knäna mina inte pallar att löpas med. Måste ta mig i kragen och skaffa ordentliga inlägg till skorna....  

Vi har prata om ditt och datt och få lite uppdateringar i varandra liv. Ibland har man ju så mycket på jobbet att man inte hinner prata om något annat än just jobbet. I mitt huvud just nu rör det sig mycket katt, mycket sommar och en hel del höst.  

Ibland undrar folk om jag har fått barn, och även om jag inte varit gravid de senaste månaderna, vilket borde vara ett tydligt tecken på att ett barn var på väg, så klandrar jag dem inte. Jag kommer på mig sjäv med att prata om saker som störd nattsömn, passning och "hur-hon-utvecklas-varje-dag".  

Och jag inser hur löjlig jag låter. Därför ska bloggen inte innehålla alltför mycket katt-fluffelull-gull. Men lite kan jag nog inte vara utan.  

Trassel verkar ha funnit sig tillrätta där hemma. Hon somnar tillsammans med oss, vaknar vid 4 varje natt och ska kela och busa. Ibland vet hon själv inte riktigt vad hon vill. Hon är så sällskaplig av sig att försvinner man ut från rymmet och hon inte ser någon av oss längre - så piper hon tills hon får ett svar. Då är hon nöjd. Hon möter oss vid dörren när vi kommer hem, brottas med leksaker och blomkrukor och lyssnar på det heliga ordet NEJ.   

Och för min egen egoistiska del känner jag mig inte ensam när Tman inte är hemma. Jag har ju sällskap, och det bådar gott inför Tmans flytt i höst.  

Jag fick också två telefonsamtal - med tråkiga och roliga besked - om man måste placera dem i fack...vilket jag gärna gör för att kunna hantera all information som strömmar till mina öron :)  

Det tråkiga är en god vän som tagit ett stort beslut om sitt liv. Ett beslut som kommer innebära stora förändringar, på kort sikt jävligt tuffa förändringar med mycket ångest och saknad. På lång sikt förändringar av godo - på många många sätt. Jag finns för dig vännen - i vått och torrt!  

Det roliga beskedet var en vän-från-förr som slog en signal för att prata bort ett par minuter (läs en halvtimme). Jag har saknat vänskapen, telefonsamtalen och känslan av att ha någon bredvid mig som känt mig sen tonåren. Någon som har samma referenspunkter både vad gäller personer och känslor. Men mest roligt vad alla bra nyheter han kom med, bröllop, graviditeter, flickvänner och flytt och allt vad det var. Hur kul som helst.  

Och idag, torsdag är det bara 24 arbetsdagar kvar till semestern.  

Over n out dudes

Trassel

Helgen försvann någonstans. Jag kommer på mig själv med att tänka att jag var uttråkad, att jag inte gjort något i helgen, och genast smög sig skuldkänslor och ångest fram. Man m-å-s-t-e göra något av sin helg. Tydligen.

Men så tänkte jag efter hur helgen egentligen var.
I fredags efter jobbet åkte vi och hämtade hem världens finaste Trassel. Ja, alltså, en kattunge. Av finaste Maine Coonblandning och som just nu tycker tangnentbordet är väldigt intressant. Hon jagar mina fing9+rar4436+.s-m6som s/yn*es :)

I lördags var det en slapp förmiddag och bara massa gos med nya familjemedlemmen. För att sedan åka till grönan och köra femkamp och åka den nya insane. En riktigt trevlig kväll, kantad med lite öl och vedervärdig mat, men fantastiskt päll+ska...sällskap skulle det stå, jag har som sagt var en minikisse på skrivbordet....

Väl hemma blev det lite mer dricka och ett par omgångar Buzz, och eftersom jag inte vann femkampen (men stolt skryter om min seger i luftgevärsskytte) så tog jag igen det i raka segrar i Buzz. Roligt.

Och söndagen då...var den lika trist och enligt mig innehållslös och stressande för att den var för lugn? Jag vet inte, men vi åkte ut till my old hoods och körde en runda på frisbeegolfbanan. De hade byggt om den hur mycket som helst och det är bara att inse....jag är inte lika bra nu som för tio år sen när man spelade ett par gånger i veckan. Men sällskapet gillade sporten och detblir nog flera rundor.

Rundan kantades av solsken, fika och mycket letade efter frisbeesar - men jäklar vad roligt det var.

Sen fick vi sålt bilen, inte till min glädje direkt, men eftersom Tman flyttar till Ume i höst och kommer leva på studielån så var det inget alternativ att ha den kvar. Och sen avslutade vi söndagen med en biofilm följt av thaibuffé.

Och varför känner jag mig så stressad över att "inte ha gjort något"? Jag fattar inte riktigt det. Måste kanske börja flyga ballong och känna att jag "gör något". Jag har ett par dagar inbokade, Väldigt blandade känslor inför det.

Jag är gräsänka hela den här veckan. Tman är på slutövning med vären och kvar är jag och Trassel. Världens bästa Trassel. Hon är så himla go. Endast tre lägen; übergos, tokbus eller sovandes. Jag älskar alla tre lägen. Kanske inte dygnets alla timmar (jag är lite småtrött måste jag erkänna) men när hon kommer purrandes på morgonen och gosar in sig i halsen - då är liksom nattens alla tokigheter förlåtna.

Och snart är det semester. Bara  26 arbetsdagar kvar - inte för att jag räknar...

Over n out dudes

Sommardofter

Två rena sommardofter letade sig till min näsa igår. Sådana där dofter som man blir glad av. Dofter som triggar något i hjärnan - minnen, känslor, barantro, lycka.  

Den första doften smekte mina minnen vid kajen nedanför slottet i går morse. Precis nedanför slottet gligger det ett par ångbåtar, och i morgonsolen blir valda delar av skrovet varmt och doftar därmed tjära. Vanligt folk hade fått förnimmelser om nytjärade bryggor, havet, skärgården och sommarlov bland vågorna. Men jag ser istället minnena från gården. Visst tjärade vi flotten med jämna mellanrum - men viktigare att tjära var topparna på stockarna som fungerade som hörnpelare när vi byggde hagar till alla djur. Så att inte regnet trängde in uppifrån och fick dem att ruttna.  

Den andra doften kände jag så snart jag gick av bussen hemma. På håll hörde jag surret från motorn och då väntade jag bara på att få känna den. Nyklippt gräs. Så här på vårkanten är det inte mycket som slår den doften. Nu vet man att vårblommorna gjort sitt, att gräset blivit så frodigt att det måste klippas och då...då är det inte långt kvar till sommaren och semester.

Nä, faktiskt bara 28 arbetsdagar kvar.  

Jösses vad jag längtar

Blandad soppa

Helgen var för kort - i vanlig ordning. Det är redan tisdag och bara drygt 30 arbetsdagar kvar till semester. Jag har gått in i något konstigt semestermode redan. Det är lite tidigt-  jag vet - men jag kan inte hjälpa det. Hur mycket eller lite jag än sover så är jag trött. Hur kul eller tråkigt det är på jobbet - så vill jag inte jobba.  

Nu föll ju planerna för sommaren mer eller minder efter Tman kom in på PHS och det kommer innebära både mindre ledighet för hans del och mindre klirr i kassan. Så Kebben får nog vänta. Men det gör mig inget. Jag älskar att vara hemma på sommaren och bara vara ledig. Grilla, bada, sola och låta dagarna flyta ihop utan att man behöver fundera så mycket. Göteborg blir det garanterat - men annars känner jag mig inte alls stressad över att inte ha några direkta planer. Det ska bara bli så skönt att vara!  

Jag har hittat mitt höstprojekt också. För jag inser ju att jag måste ha ett projekt att mecka med i höst när Tman inte är hemma. Dels blir det en katt. Så är det bara. Nu har vi haft en adoptivkatt hemma till och från så länge och jag blir så varm i hela kroppen när hon hälsar på. Jag har ju haft katt, och alltid sagt att jag vill ha en till. Så så blir det. Har hittat en ögonsten jag tänkte ringa på idag.  

Nej, men sen blir det en ny hemsida - med ett bra domännamn och hela kittet. En sida där jag kommer integrera både foto och blogg på ett annat sätt än tidigare. Jag behöver inte vara anonym längre - den tiden känns förbi.  

Men för att återgå till helgen, den var skön. Tman jobbade i lördags så jag passade på att fixa sånt där som jag tänkt göra ganska länge nu. Rensa ett skåp, städa av ordentligt men framförallt fixa iordning på uteplatsen. Det resulterade i en massa blomster och fina krukor - och allting på temat vitt. Det blev faktiskt himla fint - även om blommorna säkerligen känner sig lurade på konfekten nu när det typ är fyra grader varmt ute.  

Och ballongsäsongen har satt igång också. Till skillnad från förra året då jag jobbade dubbelt varje dag maj-juni - så har maj varit lugnt och juni blir bara ett par dagar. Är liksom inte så sugen. Har tappat det där lite grann. Förr gjorde jag det mycket för bekantskapskretsen och vännerna, men nu har jag nu vännerna kvar - fast utanför företaget dörrar - och de är ju så jag snarare vill ha det än att sugas in i hela den där soppan igen.  

Men nu är det väl dags att jobb antar jag...
Over n out dudes

Där bakom kullen

Jag känner mig lite trött i själen och huvudet. Jag tog en lång och rask promenad i den vackra vårkvällen igår för att rensa tankarna lite och försöka komma underfund med varför jag känner som jag gör. Och egentligen är det inga konstigheter - det är ingen raketforsknng för att förstå det...  

- Pappas breakdown
- Farfars bortgång och begravning
- Morfar som fått "domen" 1,5-2 år kvar att leva
- Mormors bromsmediciner som snart nått sitt slut och sen kommer det gå utför
- Lillebror som blev hämtad av farbror blå - ord står mot ord
- Chefen som slutade och ersattes med ny chef som inte är av samma kaliber = jag tycker inte jobbet är lika kul längre
- Tman som flyttar från mig i höst (han kom in på PHS - i Umeå)  

Inte undra på att det känns lite motigt. MEN Under andra halvan av promenaden, var jag tvang att stanna till och njuta. Dofterna från utslagna blommor och träd hann ikapp mig. Koltrastens sång, grusknasrtet under skorna och solnedgången gjorde mig alldeles varm i kroppen. Det finns ju hopp! Man kan se positivt på allt som hänt också.  

- Pappas breakdown öppnade allas ögon - framförallt hans egna inför att själv skapa förändring
- Farfars bortgång och begravning - han har inte ont längre. Där han är nu kan han nog räta på ryggen och cancern är puts väck. Farmor stärks av detta.
- Morfars dom - läkare har haft fel förut - han kanske har 10 år kvar att leva. Om inte annat kommer de här 1,5-2 åren vara oerhört innehållsrika och värdefulla. Lånad tid är ibland den bästa.
- Mormors mediciner gör att hon fortfarande är medveten om att hon är sjuk - vilket är det jobbigaste för alla - inklusive för henne själv. När bromsmedicinerna inte tar längre - kommer hon själv att må bättre - för att hon inte förstår annat.
- Lillebror blev rejält skrämd under förhöret och vill aldrig mer sitta inlåst - han har lärt sig ett och annat.
- Ny chef - jag kan ta möjligheten att lära mig något nytt.
- Tmans dröm har gått i uppfyllelse och det handlar bara om två år på någon form av distans. Vi kommer klara det! Sen har han ju ett jobb på heltid! Och allt detta har gjort att vi kunnat planera lite bättre inför vår gemensamma framtid.

Det är positivt!  
Det finns hopp - där bakom kullen.

Filurer och original

 Varje dag tar jag en rask promenad från slussen och upp till jobbet. Det tar 20-23 minuter och jag hinner få upp flåset. Riktigt härlig start på dagen faktiskt. Eftersom jag oftast åker samma buss- och således samma tid - så stöter jag på samma människor som liksom jag är en vane- och rutinmänniska. Och vissa lägger man ju märke till.  

Det börjar hemma vid busshållplatsen med damen - som är en tjej i min ålder - men träskor, trettiotalets damkläder och med handväskor från tidig stenålder som gör att man lägger märke till henne. Hon ler alltid mot busschauffören.  

Sen har vi den vandrande vålnaden som inte kan väga mer än 40 kilo och som inte fyller ut size XXXXS. Att hon ens orkar stå upp är ett mirakel. Jag lider med henne samtidigt som jag förundras - hur orkar hon, varifrån hämtar hon kraft? Hennes ansikte är som sten.  

I höjd med slottet möter jag dagens första leende. En ganska storvuxen lady i de mest fantastiska kreationer i de skarpaste färger. Alltid matchande huvudbonad, skor, väska, glasögon och scarf. Igår var hon ceriserosa, idag var hon turkos, imorgon gissar jag på kycklingul och orange. Hon visar alltid tänderna i ett skratt genom telefonen eller till sitt sällskap. De är bländade vita.  

Väl uppe i Kungsträdgården brukar jag ha gått ikapp det bohemiska medelåldersparet som ser mer förälskade ut för varje dag som går. Hon i långa volangkjolar med blommor och scarf på huvudet och han i basker och lång stickad halsduk. De verkar flanera, prata om livet och njuta av varje stund med varandra. De glittrar.  

Utanför gallerian arbetar alltid gautspolaren. Högtrycken av känt märke är i full gång och fimpar och annat skräp och smuts skvalpar sig ned i rännstenen. Han har sin overall på sig, en skitig reklamkeps och en fimp i mingipan. Han ler aldrig.  

Vid sergel sitter alltid pås- och röstmannen. På samma bänk, varje morgon, i samma kläder, med samma blick. I handen har han alltid en vit plastpåse med en bok eller liknande i. Han för den nära ansiktet och pratar med den. Ilsket. Upprört. Ibland viskande. Och alltid med olika röster och ett för mig okänt språk. Saliven sprutar ut munnen och i de rödsprängda ögonen utspelas ett skådespel av panik, rädsla och hat.  

Vid Åhléns står den väna försäljaren av Situation Stockholm. Tyst, krumpen och med stora ärliga ögon man sällan kan säga nej till och som måste öka hans försäljning ett par snäpp. Han ler alltid när jag går förbi.  

Kanske är dessa människor filurer och original - på sitt sätt. Men jag - och du - är ju det på ett annat sätt.

Undrar om jag är en filur eller ett original för någon annan.

Undrar vad de tänker då

Lilla farmor


Så, då var det klart.
Farfars begravning var i fredags. Hur vackert som helst. Fullsatt kyrka. Massor av gamla människor. En ocean av blommor.

Och så lilla lilla farmor som tycks ha åldrats tio år på tre veckor.

Jag grät inte för att farfar är död. Jag tror han har det bra där han är nu. Utan smärta och sjukdom.
Jag grät för farmor, för hennes förtvivlan. Att hon ens står upp är ett under.

Lilla farmor.

Världens bästa. 

Risk för smygreklam...

Med risk för att nedanstående inlägg kommer att uppfattas som reklam...så skriver jag det ändå.  

Spotify - Vilket underbart fenomen. Streamad musik gratis!

Deras filosofi är rätt skön: " Vår dröm är att låta vem somhelst kunna lyssna på vad som helst, närsomhelst och vartsomhelst"  

Och det är nästan så det är ju. Jag har hittat i stort sett allt jag sökt på. Att en svensk kille ligger bakom är ingen garanti för att jag ska hitta mina gamla svenska småfavoriter (såsom Jofes Zachrisson, VibaFemba mfl) men det är fullt tillräckligt. Storheter som Beatles finns inte heller sökbara. Vad skönt att jag inte lyssnar dagligen på just dem. Hur som, Spotify har slutit avtal med världens fyra största skivbolag - och det kommer man ju riktigt långt med.  

Så sitter man där - som en äkta neewbie och ska använda detta underbara verktyg. Alltid när jag inte sitter vid datorn kommer jag på band och artister och till och med låttitlar som jag ska söka på. Och när jag väl sitter där med detta smörgåsbord till öronen - så kommer jag inte på enda stavelse att söka på.  

Det är då jag glorifierar dem ännu mer. Därför att alla låtlistor man gör går att göra offentliga...och det enda man behöver då är en länk....och dessa länkar hittar man här och var. Kanske framförallt på bloggar och cummunities, men Google är inte bara mitt arbetsredskap i jobbet - utan även min bäste vän i sådana här situationer. En lista som heter "Låtar man bara måste ha hört" fick mig på fall, likaså "Best of 2009 - hittills", och här hittar man artister som aldrig nått hörselnerverna tidigare. En del ratar jag rakt av men andra ger upphov till mycket inspiration till ny musik.  

När listan väl är online - ja då är det bara att fylla på den med det du själv gillar - utifrån givet tema såklart. Du kan såklart spara dina listor helt för dig själv - men då faller liksom halva tanken. Jag kan knappt bärga mig tills man även i Sverige kan ladda ned filerna för en slant.  

Än så länge betalar jag inte en krona för detta. Jag väljer att stå ut med 30 sekunders reklam i timmen (ungefär). Eftersom jag sitter med lurar 4-5 timmar om dagen och lyssnar på musik - så tar jag minipaus samtidigt som reklamen.  

Ja vad kan jag säga - jag är frälst.
Over n out dudes

En veckas summeringar

En veckas summering....trevligt och otrevligt....  

Trevligt att det var sol varje morgon som förgyllde mina morgonpromenader
Trevligt att se vaktavlösningen med pompa och ståt på kungens födelsedag
Trevligt att det bara var fyra arbetsdagar förra veckan
Trevligt att känna doften av tjära vid skeppsbron en solig morgon
Trevligt att köra capribyxorpremiär
Trevligt att bli medlem i Spotify - vilken fantastisk idé!
Trevligt att vara ledig TRE dagar i solen
Trevligt att göra egen glass och sorbé att svalka sig med
Trevligt att drömma sig bort i Järla Sjö
Trevligt att få kvalitetstid med Tman
Trevligt att haft en kissekatt i helgen
Trevligt var det att träffa änglarna i enköping
Trevligt med öl i Kungans kvällssol
Trevligt med utvecklingsdag på onsdag
Trevligt att lämna in sommarens semesteransökan  

Otrevligt med svininfluensan så nära inpå
Otrevligt att jag är så jobbless
Otrevligt att jag kan få måndagsångest redan innan jag gått på helg och ledighet
Otrevligt att jag däckar 21,30 varje kväll utan lust till någonting
Otrevligt att gå på begravning på fredag
Otrevligt att fortfarande ha rethosta
Otrevligt att tjafsa om fakturor och strunt på jobbet  

Så, det var ju faktiskt överhängade trevliga saker.
Det känns som rätt fokus!

Over n out Dudes

RSS 2.0