Ögonblink

Skitstressad kommer jag till Slussen - rusar in på stadens dyraste konsum för att köpa lite need-to-have. Är lite lätt blank i pannan och har ögon säkert lika stora som två parabolantenner. Träningsväskan över ena axeln, en kasse med tomma matlådor i en andra, en tidning inklämd under armen som håller kassen och givetvis mobilen fastklämd mellan axeln och örat.

Plockar på mig det nödvändigaste som liksom inte kan vänta en dag med att bli inköpt till mitt hem; dasspapper, tamponger, kattmat och sen av en impuls köpte jag ett paket saffran - för jag tänkte att jag kunde göra en smarrig saffransrisotto när jag väl kommit hem.

Väl vid kassan lägger jag upp grejjerna, ber om ett paket saffrran och förbereder alla bonuskort och sånt som man ska dra. Då säger kassörskan plötsligt
- Ja det var verkligen det nödvändigaste.

Jag kommer helt av mig i mitt kodknappande, och jag måste ha sett ut som en pelikan som tappat nedre käken. För nog blev jag allt förvånad över detta påstående - det kvittar liksom att det var sant. Kassörskan (som för övrigt är en sån där snygg-tjej-som-man-bara-måste-hata-just-därför) ser min reaktion och försöker rädda situationen genom att säga
- Ja alltså - förutom saffran...om du inte är väldigt sugen på lussebullar såklart.

Mitt svar blev....
-Äum...jahapp..

Hon försökte nog bara vara trevlig - men jag vill faktiskt inte bli kommenterad utifrån vad jag handlar på Konsum. Om jag så handlar tre balar med dasspapper så vill jag inte höra "Värst vad du verkar skita mycket", eller om jag köper en liter mjölk vill jag inte ha frågan "Ska du ha den i kaffet". Lika lite som om jag köper ett packe kådisar och får kommentaren "Jaså det blir ligga av ikväll".

Bespara mig gärna de dumma kommentarerna! Och säg istället saker som Hej, Trevlig helg, Vilket väder vi har eller vad som helst! Men kommentera inte mina köp! Jag tycker att det är att gå över min zoongräns.

Och samtidigt är det här jättekonstigt. För jag skulle inte reagera om kassörskan i klädbutiken vid kassan sa "Oh den här är så snygg" om tröjan jag just ska till att betala. Eller om expediten vid provhytten säger "Du kanske ska prova en annan storlek".

Vad är skillnaden egentligen?
Nån med samma känsla?

Jag har inga svar. Är bara fundersam över varför jag störde mig på Konsums kassörska - men inte på expediten i klädaffären.

Under ett par fantastiska veckor när tunnelbanans blå linje har varit stängd från mellan Kungsan och Rådhuset har man kunnat andas. När man kommit uppför trappan från gröna/röda linjen upp mot Sergel har en fantastisk doft av nybakat bröd slagit emot en. Hemköps bageri bakar för fullt och lockar morgonpigga Stockholmare närmare deras kassor. Utblåset från ugnen måste strategiskt nog sitta någonstans vid spärrarna.

Den här doften har blivit en del av min vardag, en bra start på dagen liksom. Doften av nybakt bröd är ju fantastisk!

Och så var arbete med citybanan klart för denna gång och blå linjen öppnar som normalt igen. Det som slår emot mig nu när jag kommer upp från tuben är inte längre den kittlande goda doften av nybakade frallor - Utan stanken av gammal urin, bajs, spya och andra allehanda stanker som får näshåren att krulla sig.

Dessutom blir det någon form av korsdrag vid spärrarna och all grottluft nerifrån tunnelbaneberget verkar samlas och virvla runt just precis där jag går.

Vidrigt!

När man nu stängde av hela nedgången till blå linjen för jobbet i tunnlarna - varför varför å herregud VARFÖR sanerade man inte och fräschade upp uppgången? Varför bytte man inte ut hissen där många människor och djur på alla sätt och vis sätter sig och gör sina behov i tid och otid? Varför kunde man inte gjort två flugor på smällen på en gång?

Och varför kan jag inte få vara ego och säga att jag vill ha tillbaka doften av nybakt bröd!

Over n out

På förekommen anledning....jag fraktade upp jackan...och det gick till på följande sätt....

1. Hämta jacka size El Giganto ur förrådet (för här hemma är det ju inte time for goosejacka ännu)
2. Rota fram en bra påse att ta den i. Jag tänkte att jag skulle köra sovsäcksracet nämligen...ni vet...rulla...proppa...rulla om....proppa lite till....
3. Bädda sängen fint (typ enda gången jag bäddar sängen) för att ha en bra yta att vara på.
4. Vika in ärmarna.....vika lite till....nu är den lång och smal....och sen
5. Rulla rulla rulla
6. Trycka trycka trycka
7. Plocka ut katten som råkat bli intrasslad i nåt snöre (Katten heter Trassel av en anledning)
8. Börja om
9. Rulla rulla rulla
10. Trycka trycka trycka
11. Kläm fast den mellan knäna
12. Sträcker mig efter påsen som självklart ligger för långt bort så att jag tappar det fantastiska knätaget jag hade.
13. Börja om
14. Rulla rulla rulla
15. Trycka trycka trycka
16. Knätaget igen - påsen redo - och sen en flashback til högstadiet när man fick lära sig trä på kondomer på gurkor. Plasten skulle på den här korven helt enkelt.
17. Torka svetten
18. Pula ned det sista i kanten och VIOLA! Jackan är förpackad i en Åhlénspåse storlek medium.

*nöjd*

Sen att jag inte fick plats med så mycket annat än partykläder och tandborste i väskan gjorde mindre. Vad gör man inte för att slippa checka in bagage? Och vad gör man inte för att ens älskling inte ska frysa där uppe i norr?

Over n out dudes

...i världens ände. Så känns Umeå just nu. För långt bort och alldeles för liten.

Umeå är en lite märklig stad upptäckte jag i helgen. Inte bara faktumet att man från ena minuten till den andra skiftar från stad, torg och bebyggelse till ödemark, grusvägar och djup urskog. Den är vacker, ful, öde och full på samma gång.

Jag har haft en jättehärlig helg där uppe. Minusgrader och kallt som tvang en till att bruka mössa. Men vackra färger, klar luft och härliga människor. Framförallt så fick jag ju äntligen träffa Tman. Det var alldeles för länge sen helt enkelt.

Däremot bjuder staden upp till bra shopping - och jag är inte sen att valsa med. Det blev ett par nice jeans som i vanliga fall (och i sthlm) kostar dryga lusenlappen - och jag fick dem på 285 kr. Tack och bock!

Eftersom Tman är student blev det en sedvanlig studentfest med start hemma hos en klasskompis till honom och fotboll (såklart). Många upprörda känslor, mycket folk i blandade åldrar (jag var typ äldst) och mycket dricka. Denna otroligt trevliga hemmaförfest blev sedan en utgång på "Stället" - Invito - som alla pratade mycket och gott om och att det var stans bästa ställe och självklart! skulle vi gå dit.

Jag riskerar att låta som en urbota stockholmare - och det må jag vara - men jag är ändå rätt öppensinnad och tycker att det mesta är både bra och kul. Men det här var under all kritik. En entrevärd med mjukisbyxor som först gick och kollade leg på alla i kön - och som sen ställde sig i kassan och tog betalt. En DJ som inte kunde mixa musiken och som verkade ha fastnat på det "ljuva 90-talet". Barntendrar som serverade fel sorts dricka, i fel antal och som tog självkalrt även tog fel betalt. Kö till stället som släppte in 300-400 pers - men det var kanske inte mer än 150 pers där. En god vilja och ambition - men en nolla i genomförande.

Så - en timme senare gick vi faktiskt hem och slapp den värsta baksmällan idag.

Kanske hade stället en dålig dag, men jag kommer nog inte tillbaka dit. Hemmafesten var sjukt mycket roligare.

Och nu, hemma igen. Men tommare plånbok, tommare i själen men full av separationsångest.

Imorrn är det in i ekorrhjulet igen. Jag ska springa fort fort fort =)

Over n out dudes