Ibland måste man....

...göra slag i saken.
Saker kan ligga hur länge som helt på väntlistan och samvetspelaren bara växer och växer. Men idag har jag gjort lite slag i saker jag tänkt länge.

1. Jag har äntligen fotat och lagt ut lite annonser på blocket.
2. Jag har tagit mig an "den där högen" i vardagsrummet som dag för dag fick större och större bokstäver som textade "Dåligt samvete".
3. Jag har skrivit ikapp i analogen
4. Jag har satt en punkt för en specifik del i mitt liv, på riktigt.
5. Jag har rensat vänner på facebook (för allvarligt...de där man träffat en gång via en kompis kompis....varför ligger de ens kvar på vännerlistan? Eller de personer som jag faktiskt inte kan tänka mig att ta en fika med imorgon om de skulle ringa, de försvann helt enkelt...
6. Jag har blivit fattig...dvs högen av räkningar har krympt...eller i alla fall förflyttats till en fin pärm....men saldot på kontot krympte. FAN vad jag önskar att jag hade ett välbetalt jobb.
7. Jag har hört av mig till mina dåliga-samveten-vänner som jag försummat.

Japp, jag känner mig riktigt produktiv.
Det enda som saknas nu är Tman att somna intill. Det är något så galet vad han får mig att känna mycket. Blir nästan lite rädd...

Sen har jag jag fått ledtrådar till två överraskningar som väntar när jag kommer ner till honom. Måhända att jag ÄLSKAR överraskningar, men det finns samtidigt inget som gör mig så frustrerad som att inte veta....den där lilla nyfikenhetsnerven har inte bara satt sig utanpå mitt skinn....den har snott sig ett par varv, hoppat som en jerka och dessutom gjort en och annan saltomortal...UT OCH IN! Mja, jag är lite nyfiken....men jag menar...ledtrådarna var inte helt lätta...

Ledtråd 1 för överraskning nummer 1 : 3+4=7
Ledtråd 2 för överraskning nummer 2 :De kommer i olika färger men har samma form. De roar flera likväl som en.

Hjälp...någon??

Sju är bådas lyckotal...jag kommer vara där i fyra dagar...å sen då....men nej...helt fel spår....
Guitarhero-gitarrer har olika färger men samma form...och roar flera likvän som en....eller?

Suck...det här tar livet av mig. Fast det är himla roligt också. Att ha överraskningar som väntar...det var inte igår. Nej det var faktiskt flera flera år sedan. Så det ska bli roligt. Jag lovar att berätta vad det var =)

Men nu, lite mer skrift. Har så mycket att säga till mig själv om femtio år. Om hur jag mår, vad jag pysslar med, vad jag värdesätter och vad jag ratar. Jag vet att jag kommer tacka mig själv när jag sitter där på ålderns höst och gnolar. Å andra sidan, det är rätt skönt att skriva av sig också.

Over n oute dudes

PS....jag måste bara visa en bildserie jag tog idag...
om att finna det roliga i det tråkiga, det fina i det fula, solskenet i regnet... DS
      


Snart....

...är det freeeeedag!
Urs, det kan inte vara nyttigt att längta så här mycket.
Allting känns bara så....jävla bra, för att vara riktigt uppriktig och ärlig.

En riktigt crappy dag igår och en väldigt väldigt konstig natt med drömmar som gjorde att jag imorse gjorde något jag aldrig gjort förut. Jag var bara tvungen. Tyvärr kan jag inte riktigt berätta vad här, det är lite för privat. Men det var skrämmande, riktigt skrämmande men följdes av en lättnad!

Och nu...sitter jag här och har precis pratat en-å-en-halv-timme med allra allra käraste A. Hon är min idol. Hon är min närmaste. Hon är så stark. Och hon är så bra. Jag blir så glad av henne. Och sen ska det bli lite analog dagbok om dagens äventyr....sen blir det sängen och någonstans däremellan har nog Tman hunnit ringa.

Han är min morgon
Han gör min dag
Han är mitt mod
Han är mitt humör
Han skapar mina drömmar
Han gör natten trygg
Han är min dröm

Och här står jag och kliar mig i huvudet och undrar när jag ska vakna.
Eller jag vill inte vakna. Jag vill aldrig vakna. Aldrig.
Så, snälla, jag ber....väck mig inte. Väck mig inte.

Så här är det ju

Bärga vad du kan från det här vraket
det finns en spillra av mitt forna jag
Ta då med mig hem gör mig vacker
låt mig sova i din säng ett tag, låt mig sova ett tag

säg minns du hur det är jag brukar vara
minns du hur stabil jag var igår
nu är jag påväg att lösas upp till ingenting
för dagen har varit prövande och svår
kanske onödigt svår

Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra

Men mig ska du inte tycka synd om
du vet väl hur nöjd jag brukar va
Jag tror att du ställs i min väg för att du
kan återställa allt så allt blir bra.
Du kan enkelt göra allting bra

för nu ska du säga följ nu med mig
nu ska du säga ta min hand
säg att du begriper du förstår och allt det där
säg att du har känt precis såhär ibland
säg att du har känt såhär ibland

Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra

Bärga vad du kan från det här vraket
Säg turen vänder ska du se
Lova när jag somnar att du vakar över mig
så att inget mera ont ska kunna ske
nu ska inget mera dumt få ske
säg mig att du lovar mig det

- Lisa Ekdahl

Hur kan det skifta så?

Känslan har förbytts.
Jag tappade den någonstans mellan middagen och andra tvättomgången.
Där emellan ett jättesorgligt program på TV.
Känner mig som ett barn som blivit berövad godispåsen.
Allt som var så bra, som kändes så bra, har runnit ur mig i ett par tårar.
Jag vet att de kommer tillbaka, jag är inte orolig på något vis.
En liten dipp bara. En ack så jobbig sådan bara.
Snart är den över.
Imorgon är det ju måndag.
Och sen tisdag...men som jag sa häromdan...så finns det bara måndagar och fredagar på jobbet....och när måndagen är över,,,är det alltså fredag. Och då åker jag till Götet igen. Längtar galet mycket. Jag behöver Götet. Jag behöver Tman.

Hon erkänner....

...att hon inte var riktigt nykter när hon skrev föregående inlägg. Men det var en väldigt lyckad och väldigt kul kväll igår. Hon hade fått upp ögonen för sin sång igen, och det var riktigt riktigt bra.

Dagen idag var seg på förmiddagen, hon hade lite betongkeps på sig och tackade A och hundern Devil för ett härligt eftermiddagssällskap som dessutom fick med henne ut på långprommis. Mycket bra, och mycket trevligt.

En ny bok hade hon i handen också. Den omtalade, risade och rosade "Män är från mars och kvinnor är från Venus". Det var mycket intressant läsning och hon förkovrade sig gärna i hur hon själv kunde tänka för att utveckla sina relationer. Och hon kunde se vad som varit felet i tidigare relationer. Det ar utvecklande. Hon tyckte om att själv gå från klarhet till klarhet med sig själv. Inte för att människan någonsin blir fullärd, men att bara öppna gonen och vidga perspektivet lite hade hjälpt henne galet mycket den senaste tiden.

Mycket.
Och hon behövde fortfarande en hel del hjälp på traven.

Hon hade glömt...

...hur kul hon kunde ha med sin äldsta vän.
...hur gott det var med "guckamålle"
...att hon faktiskt fortfarande var rätt musikalisk
...hur kul det var att bara spontansjunga ohc hon fick lägga terser och andra/högrestämmor
...hur gott det var med vattenpipa
...hur mycket hon saknade J som närmaste vän
...hur avkópplande vin och sprit kunde vara ibland
...hur mycket hon älskde att sjunga
..hennes planer på sångpedagog, var det dags nu?
...hur kul hon kunde ha det, och vad avslappand hon var i J´s sällskap

Åh, vilken bra lördag det blev!

PÖSS PÅ ER!! ALLIHPOA! Vilka ni nu än må vara som är inne här och tragglar!

/Eder Ögonblink


Helg - igen

Det verkar som att det bara finns måndag och fredag på jobbet. Det är dagarna alla talar om. Fredag för att alla vill höra vilka planer som bräker störst och måndag för att alla vill höra hur helgens planer föll ut. Jag var så nöjd med att igår säga att jag inte hade så mycket planer. Med allt flängande som blir så är det skönt att vara hemma en stund. Och solen tokskiner, så jag ska nog till och med ut och sätta mig och bara njuta. Och ta en runda i spåret.

Veckan har varit bra. Jag vet inte riktigt vart den har tagit vägen, men detn har varit bra. Utgång med arbetsgruppen i torsdags där det avslöjades ett och annat spännande och där jag själv nog sade ett och annat jag inte trodde jag skulle delge just dessa personer. Men det var kul, vi kom varandra en tum närmare varandra och det är ju faktiskt ett av syftena med dessa kvällar.

Jag njuter fortfarande av Tmans besök för en vecka sen. Allting hänger fortfarande kvar och känslan växer sig starkare för var dag känns det som. Trots det stora avståndet. Jag satte ned foten i fredags och sa vad jag inte tyckte var ok utifrån en specifik händelse, och gehöret blev enormt. Kommunikation är en mycket bra grundval.

Förr (läs för två år sen) hade jag krypit in i mitt kräftaskal i den sådan situation och blivit bitter och shur en stund, tills jag värkt ut det alldeles själv. Tills jag hade ältat allting klart. Nu tar jag det på en gång, och det känns så mycket bättre! Får man vara lite stolt över sig själv? Får man säga att man själv känner att man gör personliga framsteg? Japp, jag skiter i jantelagen...jag är någon och jag är en medveten någon =)

Jag har ingen aaaaaning om vad jag egentligen skulle säga med detta inlägg....kanske bara önska er en härligt helg. GÖR den härlig, det är ditt val.

Tjejsnack vecka 8

Veckans tjejsnack - på temat bästa/värsta

Bästa/värsta minnet:
Bästa minnet: Det finns ju en hel uppsjö att plocka av på olika sätt, olika sinnesstämmningar och olika personer. Att plocka ett känns jättesvårt. Ett jag kan dela medmig av är ändå följande: Klarblå himmel, strålande sol, 2 minus, vindstilla. Högst upp på högsta toppen i Serre Chevalier, över 3000 möh. Snöklädda alptoppar, skrattande vänner runtomkring. Dalen grönskande långt därnere. Nyslipade lagg, varma sköna pjäxor. En väl insutten snödriva. Fräknar som ploppar upp på näsan och kinderna. En stunds tystnad medan adrenalinet började stiga inför vad som komma skulle. Sen, swusch, swusch, kontrollerade svängar nedför branten. Blodet pumpar, musklerna jobbar, hela vägen ned. För att till slut sprutstanna inför samma vänner och andfått förklara att det var det bästa åket någonsin.    

Värsta minnet: Det finns många att välja mellan...dödsbud, begravningar, inbrottsbesked, mobbingsituationer, skador....listan kan göras lång och jag vill inte grotta ned mig i något specifikt denna underbart braiga dag!  

Bästa/värsta resan
Bästa resan: Skidresan till Tignes 2005. Do I need to say more?  

Värsta resan: Egyptenresan höst 2005. Jag har aldrig varit så rädd, stressad, omtumlad, förbannad och förundrad på någon annan resa än denna.  

Bästa/värsta maträtten
Bästa maträtten: Rådjurssadel (alternativt renfilé) med potatisgratäng, gelé och stekta trattkantareller.  

Värsta maträtten: Som jag har ätit eller som jag aldrig skulle äta? Värsta jag ätit var en räkcoctail på Bali, den var syndigt god men jag var nära döden av matförgiftning...annars är inälvsmat inte min gebit.  

Bästa/värsta köpet
Bästa köpet: Mina kameror
Sämsta köpet: Rostfria knivar som rostar

Bästa/värsta egenskapen hos en vän
Bästa egenskapen hos en vän: Tillit
Sämsta egenskapen hos en vän: Egoism

Saker hon funderade över....

- Hur kommer det sig att en del människor FORTFARANDE inte vet att bussdörrarna öppnas bara man kliver ned alternativt framåt ett steg och bryter reflexstrålen. Även om det fortfarande är lika underhållande att se paniken spridas i hela deras kropp när de tror att busschaufförerna skall låsa in dem i bussen ända till ändhållplatsen.

- Hur får GB till de där fina spiralerna av lakritsrippel inuti glasskuben? Kan man lika gärna göra något annat mönster än en spiral, eller blir det för svårt då? Tänk vad tufft med en luftballong eller nåt som mönster.

- Hur kommer det sig att hon vissa dagar verkar vara helt fulladdad av energi...så att hon på en och samma kväll trasar sönder fyra (!) lampor hemma bara genom att försöka tända dem?

- Hur kommer det sig att hon vissa dagar verkar vara riktigt liten och osynlig för hennes medresenärer i kollektivtrafiken? Idag blev hon bokstavligt talat uppkörd med näsan och hakan mot fönstret på tunnelbanan, så där så att det blev lite fula flottfläckar på fönstret när hon kravlat sig loss.

- Hur kommer det sig att män och kvinnor ibland kan ha så galet svårt att kommunicera? Är det den lilla X/Y-kromosomen som gör att förståelsen ibland dippar?

- Hur länge är det ok att spara gamla pojkvänners telefonnummer och kontaktuppgifter? Fast man inte har kontakt med dem eller ens vill ha kontakt med dem? Finns det någon magisk gräns?

- Varför blir man alltid så röksugen efter sex?

- Hur smart måste man vara för att bli astronaut? Eller kan man komma till rymden på något annat sätt när man inte har de åtskilliga miljoner det kräver som turist? 

- Hur faen ska hon stå klara av att stå ut med denna längtan


Nöjd, glad och tom på samma gång

Hon satt där i sin vrå med sin chailatte. Hemmatillverkad med pulver från det enda stället som hade riktigt gott te. Hon satt och tittade på sin allahjärtansdag-present. Hon hade aldrig fått en sån fin present denna dag på året. Egentligen tyckte hon inte om alla hjärtans dag. Egentligen tycker hon att alla dagar på året borde vara som alla hjärtans dag, jämt. Alla borde alltid älska varandra, kärleken borde alltid hyllas.

Hon hade haft (nästan) tre helt underbara dagar tillsammans med Tman. Någonstans mellan moln sju och nio befann hon sig just nu. Han kom i tisdags kväll och kvällen och natten var ren catch-up-time. Men det kändes så jäkla skönt att det inte gått så långt mellan varven denna gång. Bara 9 dagar sen hon såg honom sist. Riktigt bra. Det gjorde att de liksom inte behövde börja om varje gång de sågs, utan bara vara. Onsdagen hade hon tagit ledigt från jobbet för att göra dagen till en födelsedagspresentdag (väldigt vad många egenpåhittade sammansatta ord det blev idag) Hon hade planerat hela dagen för Honom, då han fyllde år förra veckan. De startade med en brunch på hennes favvokafé i hemmatrakten, följt av en 2,5-timmars egen tur med företagets leksaker Segways (www.segway.se) som hon hade fått låna av sin bästa vd. Vädret hade varit helt perfekt för en heltur på Djurgården, och hon älskade att visa nya människor sin stad. Solen hade värmt så skönt mot husväggarna där det var lä, och Tman var helt lyrisk över turen. Men det är fortfarande februari och det innebär lite kyla...så efter segwayturen hade hon bokat in dem på centralbadet, men bubbelpool, simning, bastu, öl mm bara för att bli varma igen och mysa lite. Även detta väldigt uppskattat =) Och sedan avrundades dagen med hennes egenhändigt tillagade trerätters med vin och tilltugg. Det var en helt perfekt dag. Och Han verkade lika nöjd.

Dagen idag, denna alla hjärtans dag hade hon varit ledig halvdag. Vilket gjorde att de kunde sova länge, ligga och morgonmysa länge, äta en långsam frukost och bara vara tillsammans innan det var dags för jobb för hennes del och mer socialt liv för honom. Han hade ju ett gigantiskt kontaktnät även här i staden och alla ryckte i honom för att få sin beskärda del av tiden. Hon kände sig oerhört privilegiad som hade fått så mycket tid med honom. Och stolt. Hon var så stolt över att gå bredvid honom. En ny känsla för henne.

Och i morse fick hon en liten present. Något helt otippat som hon inte tänkte avslöja här. Men glädjen var enorm, och stoltheten ännu större. En otroligt fin gest. En otroligt fin present. Hon hade aldrig fått en sådan genomtänkt present förut på alla hjärtans dag. Och ännu bättre blev det just därför att hon inte hade förväntat sig någonting.

Dagen löpte på med jobb på eftermiddagen och nu på kvällen var det utemiddag med ett gäng av hans vänner. Hur kul som helst, och gott, och avslappnat. Opretto.

Nu däremot var hon ensam. Ensam med alla känslor, minnen och dofter.
En röst som ekar mellan väggarna
En doft som hägner kvar i luften
En varm grop i kudden
Ett skratt rakt in i hjärtat
En tanke rätt in i själen

Det kunde hon leva länge på.
Så länge som det krävdes tills de sågs nästa gång.

Han bodde hos en vän denna natt, och imorgon blev det antagligen ett avvink på centralen.
Urs, att skiljas är att dö en smula. Så är det ju.

Men ikväll tänkte hon grotta ned sig i dagboken, det varma täcket med en förnimmelse av Tman i sig och sen skulle hon sova gott och drömma sött. Hon var så nöjd, så uppfylld, och rofylld.

Det verkade som in någon hade hört henne.
Och det tackade hon för.
Det tackade hon ödmjukast för.

Tjejsnack vecka 7

Hur ofta äter du mat ute?
Inte alltför ofta, typ en lunch på stan i veckan.
Restaurangbesök för middag blir lite mer sällan, kanske 1-2 gånger i månaden. (förutom just ikväll faktiskt, och då blir det säkert Bronko eller liknande där pojkarna kan få sig en ordentlig bit kött)

Vad/vart äter du då helst?

När det är lunch ute på stan blir det oftast sushi, om inte det så har jag stammisstället Fastfeet på Gamla brogatan. Underbar kycklingfilé med yoghurtsås!

Vad har du på din favoritpizza?
Äter pizza kanske...en gång om året...är inte så förtjust i det. Men ska jag äta en så ska det vara någon som har följande pålägg: Kyckling, rödlök, fetaost, grön paprika.


Provar du ofta nya ställen/maträtter, varför/varför inte?

Mja, det blir ju svårt när man inte äter ute jätteofta. Vi går alltid ut och äter innan pokerspelet som vi kör  var fjärde vecka, och då är det nya ställen varje gång. Jag provar gärna nya maträtter, är nog bara lat som alltid tar samma.

Går du ofta på café och fikar, vad?
Japp, rätt ofta faktiskt. Är ju ett ypperligt bra sätt att umgås. Jag fikar helst med en kopp te, eller chailatte (som ju också är te) Är inte så mycket för söta bakverk, men kan tänka mig en smothie eller liknande.


Hyllor, slagborr och produktiv lördag

Idag hade hon minsann varit riktigt produktiv. Äntligen hade tavellisterna kommit på plats. De tavellister som hon tjajat om i ett halvår men som hon framförallt hade varit för snål för att köpa tidigare....men nu satt de så fint så fint på hennes vägg i sovrummet. Och redan nästa vecka skulle de fyllas med bilder på nära och kära. Bland annat skulle nog en bild på Brao komma upp, han som stått för slagborr och glada hejjarrop hela dagen idag. *tackar och bockar för hjälpen*

Han hade till och med trotsat betonggrus i ögonen och skrot på kläderna och borrat lite på hennes uteplats...eller i hennes grannars balkonggolv...som var hennes uteplatstak....det kommer bli så fint i sommar sen när alla ljuslyktor kommer upp ordentligt.

Så hon var nöjd. Det skulle bli riktigt fint det där.

Kvällen ikväll skulle bli jättelugn.
Hon hade varit ute och flängt så mycket den senaste tiden, att hon värdesatte en kväll hemma. Hon tänkte pilla lite med bilder, musik och bara vara för sig själv.

Nu hade hon bott ensam i exakt ett år. Det var stort. För henne var det stort. Hon hade grejat det. För exakt ett år sen hade hon suttit här hemma och funderat på hur fan hon skulle klara av det som komma skulle. Hon hade önskar att vrida fram tiden ett år bara för att då visste hon att hon skulle vara ur det värsta. Och nu var hon där, ett år senare. Och hon mådde bra. Riktigt bra för att vara helt ärlig.

En liten dipp denna kväll alldeles nyss bara. Men hon skulle försöka att inte ta åt sig personligen.
Svårt.
Men det var hennes val.
Och ett val har man alltid.


Inget om allt

Hon hade haft en helt underbar helg. Bra på alla sätt och vis. Känslofylld, kärleksfull, innehållsrik, rolig, allvarlig, partyfylld. Varje gång hon träffade TMan kändes det som att något etsades fast ytterligare. En nivå djupare, ett utvecklande samtal närmare, en starkare känsla, en tryggare känsla.

Det var något hon tyckte om, tyckte mycket om.  

Bilfärden ned hade gått bra, regn, snö och galen vind till trots. Hon och tjejerna hade ju lyckats tajma den absolut värsta trafikhelgen hittills detta år...och i en liten röd spurtig Kia hade de tryckt ihop sig och sjungit för hög hals för att överrösta regnet utanför. Men det hade gått bra. Inte tagit för lång tid, inte kostat speciellt mycket (T/R för 250 pix var ju inte fy skam).

Utgången på lördagen hade varit sådär i hennes mening. Hon trodde att hon var allätare var gäller musik, hon hade alltid trott att hon kunde finna en charm, en melodi eller NÅGOT som tilltalade henne i alla typer av musik. Men nej, hon hade haft fel, så fel så fel om sig själv.

BEAT - The Sound of the Soulful Underground var inte alls hennes grej. Men det visste hon å andra sidan inte innan hon testat. Men...nu hade hon testat, och hon gav upp...hon gav upp där på småtimmarna och förflyttade sig i Göteborgsnatten till stället där TMan jobbade. Mycket bättre på alla sätt och vis. Bättre musik och folk som var mer i hennes ålder.  

Bilfärden hem hade också gått riktigt bra. Torra vägar hela vägen och en och annan polisjakt som de fick bevittna. Inte för att hon tyckte blåljus omkring sig och bilen var speciellt lugnande...snarare tvärtom...men lite coolt var det. Hon hade hjärtat i halsgropen hela vägen hem från Norrköping och vågade inte krypa för långt över hastighetsbegränsningen.  

Hon var helt enkelt nöjd. Glad, lycklig och nöjd. Och det skulle inte dröja alltför länge innan han kom upp till Hufvudstaden heller.  Hon planerade för fulla muggar för nästa vecka. Hon skulle vara ledig 1,5 dag och bara umgås...det tyckte hon att hon var värd!

Jobbet gick sakta framåt. Hon hade lagom mycket/lite att göra och väntade på att hennes sidouppgift skulle komma i tryck snart. Det var inte så mycket jobb kvar, men folk behagade vara sjuka, så det hade dragit ut på tiden. Men sen, såsmåningom så skulle hon få känna känslan av att ha varit med och arbetat fram en företagspresentation som skulle spridas till kunder och andra intresserade landet över.

Hon hade gett upp jobbet för idag. Hon hade suttit som en stenad bluppfisk framför skärmen och knappt rest sig förutom för att hämta en till kopp värmande te. Intensivt och någonstans för ett par minuter sen släppte koncentrationen helt, och orken rann ut genom hennes fingrar för var ord hon hade skrivit. Så nu var det dags att åka hemåt.

Hemåt till ett kaos. Ett ohållbart kaos. Hon var tvungen att göra något åt hemmafronten.
När hon klev innanför dörren halkade hon p åalla tidningar so hon inte plockat upp, och när hon låg där i tidningshavet och sprattlade så slog hon huvudet i den ouppackade väskan som också stod kvar i hallen. När hon väl kravlat sig upp så slog hon i tån i den nyinköpta hyllan som inte blivit uppsatt ännu, och mitt i alla svordomar drog hon ned blomman från hyllan därför att den fått för lite vatten och fått slagsida på de stora bladen.

Japp, så hade hon haft det varje dag denna vecka. Så nu kanske det var dags att bringa ordning i kaoset därhemma. Och göra det riktigt fint tills på tisdag....åh vad hon längtade. Längtade sig blå.

Hon sträckte på sig, packade iho pför dagen, och avslutade bloggen med att bjuda på en riktigt bra låt hon ramlat över häromdagen...som sade det mesta om det mesta just nu.

Låt mig nådigt få förklara
Törsten kan aldrig släckas
Du får gärna väcka mig du vet jag vill väckas
Av armar som sluts kring mig, du drar mig intill dig
Du kan be mig men du känner redan vad jag vill dig

Du behöver aldrig skylta med vad naturen gett dig
Du kan be mig vackert men jag ger mig utan att du bett mig
Dina händer är meddelsamma, min mun vill svara
Mina läppar bekänner hos dig vill jag vara


Du kan korsförhöra mig och finna att jag vill ha dig
Sen kan du kroppsvisitera mig och finna varje liten del av mig
Vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha dig


Du är som en krigare som strider
För det upphöjt sköna
Sådant vill jag uppmärksamma sådant
Måste jag belöna
Ära den som äras bör, dig måste jag få ära
Mina läppar bekänner jag vill ha dig nära

Låt mig nådigt få förklara, ögon blir aldrig mätta
Jag kan inte se mig mätt så jag har lagt mig skönt tillrätta
Din mun mot min skuldra, din hand längs min ryggrad
Mina läppar bekänner din famn är min fristad


Du kan korsförhöra mig och finna att jag vill ha dig
Sen kan du kroppsvisitera mig och finna varje liten del av mig
Vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha dig


Du kan få mig att bekänna när jag lutar
Mitt yrseltunga huvud mot din arm
Att om min panna hettar
Är det du som gör mig varm

Vad du gett mig ska jag ömt och varligt
I mitt hjärta gömma

Låt mig få kyssa dina läppar ömma
Låt mig nådigt få förklara dig kan jag
Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig glömma


- Lisa Ekdahl "Korsförhör Mig"


Tjejsnack

  • Har du läst mycket av Astrid Lindgrens böcker och/eller sett många av hennes filmer?
    Som yngre ja, nuförtiden är det mest sitta med Guddottern och mysa lite då och då.
  • Vilken/vilka favoriter har du?
    Barnen i Bullerbyn, därför att det känns så likt min egen uppväxt på gården med alla syskon och folk.
  • Vilken Astrid Lindgren-figur kan du absolut inte med?
    Kajsa Kavat
  • Vem av Astrid Lindgren-figurerna är du mest lik?
    Till sättet:Ronja Rövardotter - går sin egen väg
    Till utseendet: Emils lillesyster Ida

  • Vem av Astrid Lindgren-figurerna skulle du vilja vara? Varför?
    Bra fråga...måste man välja en?


  • PS, jag lovar att återkomma med lite rapport från helgen och så...det har bara varit lite mycket nu DS


    RSS 2.0