Ögonblink

Hej...
Det var en stund sen....
Jag tar mig inte tid att skriva så mycket längre. Trots att det antagligen skulle göra mig gott. Det är så många tankar i huvudet just nu. Många tankar som samlas och ska försöka samsas om utrymmet och känslorna.

Men jag har världens bästa vänner.
Tack och lov.

De lyssnar på tankarna när jag väl lyckas sätta dem i ord. Och bäst av allt så lyssnar de på tystnaden när jag inte får fram orden. 

För orden kommer alltmer sällan ur munnen. Jag som alltid tänkt mig själv som en öppen person som nästan vräker mig själv över vänner och okända. Så är det inte riktigt längre. Vet inte om jag blivit bränd - för att använda en sliten klyscha - men det tar lite längre tid innan jag lyckas samla tankarna och uttala dem i ord.

Jag aktar mig för vad jag säger till vem. Blottar inte mitt innersta på samma sätt som jag kanske alldeles för lättvindligt gjorde förr.

Men det behöver väl inte vara negativt...egentligen?

Så finns det guldkorn - stunder och vänner - när jag känner att jag själv glimmar till. Människor som tar fram det allra bästa hos mig. Sådana människor vill jag klona...eller trolla ned i miniatyrformat och stoppa i jackfickan...för att alltid ha med mig.

Abrakadabra.