Ögonblink

Det är disigt ute.
Grått, blött och rätt trist.

Ungefär som mitt humör då.

Har hamnat i nån trist nedåtspiral där ingenting funkar, känns bra eller kul.
Då blir jag lättretlig, och stör mig på allt och alla.
Och då är det få som vill umgås eller prata med mig.
Och då blir jag surare, lite mer lättstött och ledsen.
Och så blir det ännu färre som kan tänka sig umgås.

Och så håller det på

Och världens sämsta sambo är jag också. Som puttrar, muttrar och kanske mest av allt bara gnäller.

Inte så konstigt att det blir knas då.

Kan någon vänlig själ sparka ut mig från den här dumma dumma cirkeln?