Ögonblink

Jag har kommit till en punkt i livet - när andra människor satt en massa punkter för mig.

Relationer som knappt var påbörjade - avslutades .
Tankar knappt tänkta - fick inget mer gehör.
Känslor så där försiktigt pirrande viskandes - förlorade sin röst.

Samtalsämnen knappt berörda - återgick i vila.

Punkt. Och sen versal. Det ska väl betyda något nytt och bra? 

Hittills har varenda punkt bara mynnat ut i besvikelse och minussaldo på må-bra-kontot. 
Jag ville inte att vissa delar av den här sommaren skulle ta slut. Nu är det köldbett i vinden, hösten är på intåg och visst stressar det en aning.

De punkter jag själv har satt är en helt annan sak. Där har jag till och med målat en anfang för att börja det nya kapitlet. Vissa saker vill jag bara ska ta slut - så att det nya kan börja. Med kraft.

Några av mina anfanger stavas jobb. Hem. Relationer. Kost. Träning.

Nytt. Nytt. Nytt.

Jag tänker fokusera på mina fina versaler och anfanger. Och inte de där punkterna som ligger bakom mig. Framförallt inte de som någon annan satt åt mig.

Framåt.

Med kraft.