Malplacerad

Jag gillar att hänga på söder. I barerna. På klubbarna. På torgen. I parkerna. Har alltid gillat det.

Inte för att jag är någon regelrätt söderböna med mystofflor, personliga second handfynd och rödvin och psykadelisk indiemusik på fredagsmenyn.

Eller ja…indiemusik är ju trevligt…. och rödvin är ju gott….tofflor kan vara skönt…. och mitt senaste inköp (cykeln) var ju faktiskt second hand….

Men…söderböna eller inte… jag och käre L var oerhört malplacerade igår. Vi äntrade Södra Teatern i hopp om kall öl och givande samtal och hamnade mitt i något som L refereade till som ”Söder när det är som sämst”.

Runt nio bjöds det upp till dans. Dragspel och dramatiska tangotoner. Vi satt kvar. Flinade lite åt den blandade färggranna skaran av ung och gammal som stuttade runt med tillsnörpta munnar.

En timme senare hade salen fyllts. Det skulle visst hända något på scen. Bohemerna framför oss verkade spända av förväntan och lyckades smitta av sig med lite nyfikenhet till oss i alla fall.

Det var tydligen en ”släppfest” för en bok där tangon spelade huvudrollen. Författaren – som titulerar sig som både doktorand, feminist,forskare, sociolog, författare, musiker och betänksam tangodansare inleder med orden ”Jag började dansa tango som en outtalad revolt mot intellektuellt arbete… och D-Ä-R försvann L och jag ut genom bakdörren. 

Fnittrande som de barndomsvänner vi är styrde vi kosan mot ett annat söder. Ett söder där vi kände oss mer hemma. Där inga tangotoner hördes på lång väg. Där ölen var ännu lite billigare och folket lite som vi. Eller vi lite mer som dem.

Mer öl åt folket


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0