My dearest friends


Å vilken underbar helg det har varit! Jag verkligen älskar mina vänner - de är så bra! De får mig att må så bra!

Fredagen bjöd på middag och en herrans massa vin tillsammans med min look-alike-two-years-younger, AKA min kusin E. Hon kom över med drycken och jag snajdade ihop en läcker paj. Och sen var vi igång med alla våra filosofiska tankar om val i livet, stegar man klättrar uppför, berg man bestiger och vänner man gör slut med. Så ortoligt roligt - jag fattar inte att vi inte umgås mer - vi är lite som ler-å-långhalm.

Och lördagen bjöd på en beskärd del baksmälla - men det är inget som hindrar mig från att ge mig ut i skog och mark för att geocacha. Helt underbart väder - att gå i T-shirt hela dagen i skogen brukar man inte kunna i slutet på september så vitt jag minns. Vi knatade i två mil - på småstigar, i galen terräng, klättrade på banvallar, i träd och skrattade så vi tjöt när den andre lyckades med någon smidig undanmanöver för taggbuskar eller grävlingsgryt. Så jäkla kul! Under dagen bestämdes lite snabbt att kvällen skulle tillbringas hos mig med korträvarna i omgivningen. Självkalrt säger jag och kommer hem från skogen samtidigt som gästerna anländer - knäcker en öl och så är spelet i full gång.

Också en otroligt lyckad och rolig kväll - det var mycket tomburkar på bänken i söndags morse....först reflekterade jag inte över det - men när jag insåg att vi bara var två som drack så förstod jag känslan i kroppen min.

Och söndagen körde vi återigen en geocachingrunda - fast denna gång på lätt asfaltsterräng i Solna. Fyra pers, kanelbullar, sol, vackra omgiviningar, mycket prat och skön avslutning med Thai. Jag kunde inte ha tillbringat söndagen i vare sig bättre sällskap eller med vettigare sysselsättning.

Den här helgen var verkligen en energiboost. Mer sånt!

Just nu ligger min älskade lilla Trassel bredvid mig. Hon är inte ett dugg road av vad jag utsatt henne för. Hon har blivit örongmärkt och kastrerad idag...och försöker ideligen att backa ur tratten hon har runt huvudet. Tur att hon inte får gå ut - för tänk om hon skulle titta upp lite för länge när det regnar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0