Hemma

Jag är hemma igen. En vecka på Teneriffa förflöt kanske alldeles för fort, samtidigt som den kändes lång och innehållsrik då vi hann göra sjukt mycket grejer.

Förutom geocaching, pints med öl, litervis med sangria, tvåmetersvågor, fesljummet havsvatten, strålande sol, strandpromenader och liveunderhållning av självaste Elvis så hade vi några andra riktiga höjdpunkter.

Masca – en liten ny högt upp i bergen dit vi kom med minibuss som tråcklade sig igenom nålsöga efter nålsöga. Byn som bjöd på en drygt milslång vandring i ravin från bergstopp och ned till kristallklart, turkost vatten. Där blev vi på ren tur upplockade av en båt som var ute på safari – delfinsafari. Och efter att vi fått de bästa platserna på båten till Los Gigantos – fick vi se delfiner (eller var det tumlare?) och fantastiskt vackra och dramatiska berg nedifrån.

Ziam Park – vattenlekland för simkunniga vuxna barn. Helt otroliga ”åkattraktioner”, jag tjöt av skratt, och skrattade så jag tjöt.  Högst var Power Tower med ståtliga 28 meters fallhöjd, häftigast var den kolsvarta vattentunneln i galet hög fart där man inte visste vilket håll som var upp och ned eller åt vilket håll nästa kurva svängde. Mest överraskande var den artificiella beachen med ett vågspel på 3 meter höga vågor. Helt klart värt inträdet och solbrännan!

Loro Park gick inte av för hackor det heller. Äntligen fick jag se mina favoritdjur – pingviner! Och tigrar. Och gorillor. Och skalpaddor. Och späckhuggarshow. Och hajar. Och rockor. Och sjölejonshow. Och fåglar, pappegojor av alla de slag. Helt fantastisk park på alla sätt och vis.

Puerto De La Cruz – min favorit i charmväg på denna resa. En söt liten stad med strånga gränder, välstädade gator med massa småbutiker och caféer överallt. Vart man än vände sig i staden så hörde man vågorna som antingen slog mot klipporna, eller som skvalpade upp på den lavasvarta sandstranden.  Bra cacher fanns det också.

Teide – vulkanen och Spaniens högsta topp 3700möh. Vi kom upp till 3500 meter och traskade runt i ett utomjordiskt landskap av lavasten. Med utsikt över molnen och ned i den vidunderliga kratern. Hit vill jag tillbaka. Och då ska jag minsann vandra 4-timmarsleden ända upp till toppen och inte ”fuska” med linbanan som vi gjorde denna gång.

Los Americas – Mitt i smeten av restauranger och försäljare som alla hade menyer och fiffiga kommentarer på svenska. 200 meter till den lokala busstationen , 400 meter till stranden och nöjesliv och här låg även stranden Troya där vi tillbringade två lata dagar i solen med ett och annat saltstänk på huden från det 22-23-gradiga vattnet.

Los Gigantes – förvisso samhället där det veckan innan skedde ett dödsfall på en strand där stenblock rasat ned. Det syntes tydligt vart. Men en charmig liten stad som klättrade uppåt bergskammen. Små gator, mycket backar, vindlar och vrår och enorma, svarta klippor som havet fräste och studsade mot. Dramatiskt. Livfullt. Vackert. Skrämmande.

Jag är så nöjd. Veckan var så sjukt bra!
Jag är trött, solbränd, sliten och grimaserar om någon yppar ordet sangria.
Men jag är SÅ nöjd, belåten, uppfylld och har fått lite påfyllning av D-vitamin och energi som bör räcka fram till jul. Och sen har jag massor av foton....här är några...klicka på dem för att se dem större.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0