Lilla farmor


Så, då var det klart.
Farfars begravning var i fredags. Hur vackert som helst. Fullsatt kyrka. Massor av gamla människor. En ocean av blommor.

Och så lilla lilla farmor som tycks ha åldrats tio år på tre veckor.

Jag grät inte för att farfar är död. Jag tror han har det bra där han är nu. Utan smärta och sjukdom.
Jag grät för farmor, för hennes förtvivlan. Att hon ens står upp är ett under.

Lilla farmor.

Världens bästa. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0