Filurer och original

 Varje dag tar jag en rask promenad från slussen och upp till jobbet. Det tar 20-23 minuter och jag hinner få upp flåset. Riktigt härlig start på dagen faktiskt. Eftersom jag oftast åker samma buss- och således samma tid - så stöter jag på samma människor som liksom jag är en vane- och rutinmänniska. Och vissa lägger man ju märke till.  

Det börjar hemma vid busshållplatsen med damen - som är en tjej i min ålder - men träskor, trettiotalets damkläder och med handväskor från tidig stenålder som gör att man lägger märke till henne. Hon ler alltid mot busschauffören.  

Sen har vi den vandrande vålnaden som inte kan väga mer än 40 kilo och som inte fyller ut size XXXXS. Att hon ens orkar stå upp är ett mirakel. Jag lider med henne samtidigt som jag förundras - hur orkar hon, varifrån hämtar hon kraft? Hennes ansikte är som sten.  

I höjd med slottet möter jag dagens första leende. En ganska storvuxen lady i de mest fantastiska kreationer i de skarpaste färger. Alltid matchande huvudbonad, skor, väska, glasögon och scarf. Igår var hon ceriserosa, idag var hon turkos, imorgon gissar jag på kycklingul och orange. Hon visar alltid tänderna i ett skratt genom telefonen eller till sitt sällskap. De är bländade vita.  

Väl uppe i Kungsträdgården brukar jag ha gått ikapp det bohemiska medelåldersparet som ser mer förälskade ut för varje dag som går. Hon i långa volangkjolar med blommor och scarf på huvudet och han i basker och lång stickad halsduk. De verkar flanera, prata om livet och njuta av varje stund med varandra. De glittrar.  

Utanför gallerian arbetar alltid gautspolaren. Högtrycken av känt märke är i full gång och fimpar och annat skräp och smuts skvalpar sig ned i rännstenen. Han har sin overall på sig, en skitig reklamkeps och en fimp i mingipan. Han ler aldrig.  

Vid sergel sitter alltid pås- och röstmannen. På samma bänk, varje morgon, i samma kläder, med samma blick. I handen har han alltid en vit plastpåse med en bok eller liknande i. Han för den nära ansiktet och pratar med den. Ilsket. Upprört. Ibland viskande. Och alltid med olika röster och ett för mig okänt språk. Saliven sprutar ut munnen och i de rödsprängda ögonen utspelas ett skådespel av panik, rädsla och hat.  

Vid Åhléns står den väna försäljaren av Situation Stockholm. Tyst, krumpen och med stora ärliga ögon man sällan kan säga nej till och som måste öka hans försäljning ett par snäpp. Han ler alltid när jag går förbi.  

Kanske är dessa människor filurer och original - på sitt sätt. Men jag - och du - är ju det på ett annat sätt.

Undrar om jag är en filur eller ett original för någon annan.

Undrar vad de tänker då

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0