Vår, sol, promenade och skum vecka

Imorgon är det fredag igen. Jag fattar inte riktigt vart tiden tar vägen. Det är alltid bara måndag - fredag.
Men, det ska bli skönt med helt i alla fall. Är rätt sugen på att få sova en del, sömn var ju lite bristvara förra helgen...

Veckan har varit helt galen.
Viktklubben går väl bra...tror jag...har inte vägt mig och ämnar inte göra det förrän på måndag då man ska göra det...är väl lika bra att köra hela vägen ut liksom och inte fuska någonstans. Den enda man lurar i sådant fall är ju bara sig själv. Och det är jag lite trött på om jag ska vara ärlig. Men det känns att  jag äter hälften så mycket som förut. Bara synen av maten på tallriken gör att jag inser att jag tidigare ätit alldeles för mycket. Men man blir ju lite lätt rabiat. Vad jag än ens tänker att jag ska stoppa i munnen...så tänker jag kalorier och hur det kommer påverka min statistik och mål. Bra på ett sätt kanske. Och jävligt korkat på ett annat sätt.

Egentligen är jag förvånad över mig själv att jag gick med. Man är ju skrämmande nära gamla tankar hela tiden. De är liksom bara runt hörnet. Det handlar ju om exakt samma kontroll, samma uppfattning om sin kropp, samma spegelbild och samma känsla inför att äta. Fast denna gång med en vettigare metod, en sund metod kanske? Jag vet inte. Tror inte att jag kommer köra på efter midsommar. Det beror lite på.

Hur som helst. Old stuff och punkt för det.

Jobbet är helt galet just nu. Jag har helt tappat inspirationen och lusten. Och det är första gången på 2,5 år jag känner så. Kanske har det att göra med den icke-existerande löneförhandlingen som ägde rum för ett par veckor sen. Kanske har det att göra med att folk bara tar och tar och tar men aldrig ger något tillbaka. Kanske har det att göra med att jag läser alla platsannonser jag kommer över. Jag vet inte...jag trivs ju. Jag gör ju faktiskt det. Men det är motigt just nu och svårt att hitta en morot för att orka fortsätta ge lika mycket. Kanske det går över...kanske inte...men jag fortsätter i alla fall att läsa annonserna. Man vet ju aldrig vad som an dyka upp.

Och fjärilarna lever och frodas i min mage. Jag har en helt underbar känsla i kroppen som jag vill ska stanna kvar. Jag saknar och längtar om vartannat, och allting blandas samtidigt upp med ovisshet och rädsla. Men jag sitter lugnt i båten och bara är just nu. Jag har flytvästen på mig och om den är flytduglig återstår att se. Jag kan inte göra så mycket annat än att bara vara och låta tiden ha sin gång. Som en kär vän sa en gång "Tiden är den bästa domaren". Och så är det ju. Lugn och fin helt enkelt.

Men nu är det dags att nanna sängen. Den ropar på mig.Solbelysta träd gör mig lugn
Imorgon blir det upp igen, lite tidigare för att hinna gå min morgonpromenad och insupa vårens alla dofter. Och sen är jag förbannat trött också.

Så...jag säger godnatt min skatt.
Vi ses i drömmen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0