Nya dofter

Dofter nimmer om saker som varit. Det finns inget som så starkt förknippas med saker som dofter.
Idag när jag var ute på min numera sedvanliga kvällstur gick jag förbi gräsplanen. Och där hade klipparen just varit och tuggat sönder de frodiga gröna bladen.

Doften av nyklippt gräs.

Jag tvangs stanna och bara insupa doften. Låta minnena flöda och utan att ens tänka på det gick jag leendes vidare. Leendes genom hela promenaden. Leendes hemåt för att leendes söka jobb.

Det är det jag gör nu. Söker jobb. Några vet om det, andra misstänker nog och några anar väl antagligen ingenting. Misstolka mig rätt, jag tycker om mitt jobb. Jag trivs. Men det tär på mig att gå plus/minus nolll varje månad. Det tär på mig att göra en och en halv tjänst. Det tär på mig att inte räcka till nästa nivå. Jag vet ju inte om jag ens kommer att få något annat erbjudande, men jag måste ju testa. Hur ska jag vet om jag inte testar?

LonelyNu är det inte så långt kvar till semester. Jag behöver den. Men vad skall semestern innebära denna sommar? Jag har inga planer alls. Inga tankar om aktiviteter. Inga planer....herregud....ni som kände mig för ett  par år sen hade inte trott era öron, att jag...Ögonblink inte hade några sommarplaner. Någon gång måste väl vara den första. Men vadå, jag vet massor av saker jag vill göra...jag vill bara inte göra dem ensam. Inte så kul att fjällvandra och bestiga Kebnekaise själv. Kan lätt bli lite kallt på natten och att inte kunna dela upplevelsen med någon verkar ju lite som att kasta tid och ork i sjön. Jag vill kitesurfa i varberg. Men det verkar lite tråkigt att göra själv, vem ska då skratta åt mina fadäser?

Nä, jag får ta det som det kommer. Steg för steg. Dag för dag. Så får vi se.

Men nu ropar boken från sängkanten. Jag skall förkovra mig lite mer i manlig och kvinnlig kommunikation. Rätt intressant faktiskt, för att inte säga väldigt intressant. Det senaste jag lärt mig är att män måste få vara som gummiband i deras relationer....vara nära nära, för att sedan sträckas ut så mycket det går och få distans och egentid...för att sedan komma tillbaka nära igen, och då med full kraft. Tål att tänkas på faktiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0