Ögonblink

Jag brukar säga att jag lider av ett par sjukor...sådana som liksom ligger latent och som blommar ut ibland om en infektion. De går alltid över, men finns där, som ett virus omöjligt att utplåna. Det är pratsjukan och det är sällskapssjukan.  

Självklart kan man stävja dem båda genom diverse medicinering. Ballongeriet är en ypperlig medicin. Jag får prata hur 

mycket jag vill (nästan) med nya främmande och spännande människor. Jag får sällskap i flera timmar och när jag kommer hem på kvällarna känner jag mig alltid alldeles uppfylld av alla nya intryck av perosner man mött. Nya personer såsom passagerare, eller gamla ballongare som man kanske sett en ny sida av, eller haft en helt ny diskussion med.  

Då borde jag ju vara nöjd, eller hur? Och jodå, det är jag. Jag vet att jag lider av dessa sjukdomar, och jag vet att jag kan hantera dem. Men så här om dagen insåg jag att jag nog måste lägga till en till sjukdom till listan. Nyfikenhetsjukan.  

Jag är nyfiken. Galet nyfiken. Inte för att jag vill veta allt om alla jämt och ständigt, nej nej nej, och inte rent skvallermässigt...nej nej nej....då skulle skallen explodera till slut. Men det finns personer, händelser, tankar och idéer som jag vill veta mer om, som jag är nyfiken på. Saker jag vill lära mig mer om, personer jag vill lära känna, diskussioner jag vill föra, samtal jag vill ha. Och detta kan jag bara göra med hjälp av (och i skydd av)  min nyfikenhet.  

Igår måttade jag ett och annat horn i sidan åt en kollega då han inte riktigt förstod att jag var nyfiken, och varför. Han drog sina egna slutsatser, och jag säger inte att de var förhastade...jag säger bara att jag idag ska sätta en definition av ordet nyfiken i handen på honom. Hoppas att han jobbar =)  

Här ------> SAOB <----- finns en bra definition =)  

Dagen och kvällen igår var superb. En fin kväll, bra riktning, en av favvopiloterna, kul passagerare, inga tråkigheter. Bara ren njutning. Mer sånt åt folket! Och nu får veckan gärna gå innerligt fort, så att det blir fredag och LEDIGT och sen lördag och PARTY med ballongfolket. Det var länge sen jag partajade nu, så det ska bli riktigt riktigt kul.  

I morse när jag vaknade, kom jag på mina två måsten i livet. Att jag måste välja och att jag måste dö. Det här med att dö känns oerhört avlägset...så jag kom på att det andra måstet fick styra dagen idag. Jag valde att det skulle bli en bra dag. Jag valde att vakna glad, pigg (med viss modifikation) och tänk vad allt blir lättare med rätt inställning. Jag önskar att jag kunde smitta av mig det på fler folk, försöker smitta av mig den med ett leende.  

Le - så ler världen tillbaka.
Det blir mitt motto idag