När dåtid möter nutid

Ibland så stannar liksom tiden upp. Det som en gång var hinner ikapp en och möter nutiden. Det blir som ett tidsvakuum. Det blir som att plötsligt ta vid vid något man en gång lämnat och gått förbi. Något man kanske till och med glömt, förträngt.

En märklig känsla, mycket märklig känsla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0