Lövånger Runda björn å keso

Jag har hittat en ny drog. Lövångers Runda Björn (sånt där hällknäcke) med keso feta/oliv.
Extra bra är det när man sitter en måndagskväll på semstern och väntar på att få tvätta...roligare saker kan man göra...framförallt vettigare.

Men snart åker jag. Och då spelar ingenting annat någon roll. Jag hann vara hemma i nästan två veckor. Men den enorma saknad, längtan, tomhet och frustration över att Tman och jag är i två olika städer, gör att jag åker igen. En enkeltbiljett. Förstå vad tufft om jag inte kom tillbaka. Om man bara kunde lämna allt man hade för kärleken. Krävs det så gör jag det. Det här är så rätt.

För varje dag som går, för varje gång vi ses, för varje mening som utväxlas, för varje tanke som sänds emellan oss så etsas det fast ytterligare. Och just när jag kommit till punkten att jag inte tror att jag kan vara mer kär i honom än vad jag redan är, att kärleken snart får mig att spricka...så tar förhållandet ytterligare ett steg.

Jag är så glad, lycklig och varje morgon när jag vaknar nyper jag mig själv i armen för att försöka förstå att jag inte drömmer. Min dröm har blivit verklighet. Och det är magiskt. Helt magiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0