Ögonblink

Det sägs att hoppet är det sista som överger människan.
Hon trodde på det. Hon trodde verkligen stenhårt på det.
Därför att den dagen hon slutar hoppas finns det inte så mycket kvar att ge.

Just denna kväll hoppades hon::
- Att hon skulle få sova gott, för hon var så galet trött
- Att lönen rullar in på kontot imorgon som utlovat
- Att helgen i Uppsala skulle bli riktigt rolig
- Att hon kom i kläderna hon tänkte ha imorgon
- Att den analoga dagboken skulle ha överseende med hennes trötthet
- Att J hittar tillbaka till sig själv och den hon är, trots att livet gick emot henne som en betongvägg
- Att Lillebror trivs i Lumpen
- Att hon får något tecken, av något slag, inom en snar framtid

Och som vanligt, så fanns det alltid ett hopp om TMan.

Var det bara hon eller liknade detta nån form av bön?