Att längta....
...hon hade blivit rätt nära vän med den känslan den senaste tiden. Hon började tycka om den igen, och den verkade tycka om henne eftersom den envisades med att förfölja henne som en ljudlös skugga.
Det var nog bra att längta och sakna. Men när övergår saknad egentligen i längtan? Och vad är skillnaden mellan att sakna och längta?
Här om dagen hade hon drabbats av en helt annan typ av längtan än den hon vanligtvis känner efter en person. Hon hade fått tag på en sådan innerligt bra bok och när hon sprang till bussen kunde hon inte tänka annat än att springa snabbare så att hon skulle hinna läsa lite innan bussen kom....eller att börja gå jättelångsamt så att hon kunde läsa den i väntan på bussen. Men hon sprang, och insåg att hon längtade efter att få fortsätta läsa den. En rätt angenäm känsla faktiskt. Och att läsa är ju som att få en inblick i en annan människas tankar och funderingar, vilket hon älskade att tänka när hon låg där, nedbäddad i soffan med ljus tända och tekoppen bredvid sig sådär lagom bohemiskt. Boken kunde bli än mer intressant genom att fundera lite över författaren bakom.
Denna gång hade hon fastnat i den här helt underbara boken som hennes bankguru hade sett till att hon fått genom den eminenta julklappet pocketogram. 10 sidor in i boken hade tårarna trillat. 20 sidor in i boken skrattade hon högt för sig själv på bussen. 50 sidor in i boken log hon åt kärleken och resterande sidor var en helt fantastisk resa gennom ett år av huvudpersonen Hollys liv. Det hade tagit henne exakt 8 timmar att läsa ut den. Och nu kände hon sig tom...hon ville ju läsa tankar av en annan person.
Men nu skulle hon tappa upp ett hett bad och krypa ned i och förhoppnignsvis somna tidigt. Helgen hade hittills bjudit på Guddotter (ååååå vad underbart det är med fina små parvlar) en massa prat med bästate vännen och god mat. Nu skulle hon få lite egentid innan det bar iväg igen...till kalas, smörgåstårta och skumpa.
Vem kan tacka nej till det?
Det var nog bra att längta och sakna. Men när övergår saknad egentligen i längtan? Och vad är skillnaden mellan att sakna och längta?
Här om dagen hade hon drabbats av en helt annan typ av längtan än den hon vanligtvis känner efter en person. Hon hade fått tag på en sådan innerligt bra bok och när hon sprang till bussen kunde hon inte tänka annat än att springa snabbare så att hon skulle hinna läsa lite innan bussen kom....eller att börja gå jättelångsamt så att hon kunde läsa den i väntan på bussen. Men hon sprang, och insåg att hon längtade efter att få fortsätta läsa den. En rätt angenäm känsla faktiskt. Och att läsa är ju som att få en inblick i en annan människas tankar och funderingar, vilket hon älskade att tänka när hon låg där, nedbäddad i soffan med ljus tända och tekoppen bredvid sig sådär lagom bohemiskt. Boken kunde bli än mer intressant genom att fundera lite över författaren bakom.
Denna gång hade hon fastnat i den här helt underbara boken som hennes bankguru hade sett till att hon fått genom den eminenta julklappet pocketogram. 10 sidor in i boken hade tårarna trillat. 20 sidor in i boken skrattade hon högt för sig själv på bussen. 50 sidor in i boken log hon åt kärleken och resterande sidor var en helt fantastisk resa gennom ett år av huvudpersonen Hollys liv. Det hade tagit henne exakt 8 timmar att läsa ut den. Och nu kände hon sig tom...hon ville ju läsa tankar av en annan person.
Men nu skulle hon tappa upp ett hett bad och krypa ned i och förhoppnignsvis somna tidigt. Helgen hade hittills bjudit på Guddotter (ååååå vad underbart det är med fina små parvlar) en massa prat med bästate vännen och god mat. Nu skulle hon få lite egentid innan det bar iväg igen...till kalas, smörgåstårta och skumpa.
Vem kan tacka nej till det?
Kommentarer
Postat av: Mson
Längtan är en bra känsla som får oss att minnas. Låt den komma och gå som den vill, man kan i alla fall aldrig styra den. Take care.
Trackback
