Omtumlande helg

Ja jösses.
Här sitter jag i mitt älskade slott. Ljusen är tända, håret i oordning av alla möjliga anledningar, jag är trött, förbannad omtumlad men känner ändå en styrka.

Ett kapitel som knappt hade börjat, fick ett slut. Tman och jag bestämde oss för att gå skilda vägar. I alla fall som par, som vi ju liksom aldrig var heller. Jättekonstigt på ett sätt, att på något sätt göra slut när man inte ens varit tillsammans. Eller slut och slut, vi har omdefinierat oss och vad vi är. Den senaste tiden har stakat ut vägen rätt klart för oss båda; att vi var/är för osynk med varandra, att det bringar mer olust och tråkigheter än vad det bringat glädje och positiva känslor. Det var tufft om omtumlande. Men känns rätt. Ju mer jag tänker på det, desto lugnare blir jag inombords när jag inser att det var rätt beslut.

Det är inget försvarstal. Verkligen inte. Det är sanningen.

Jag känner dessutom ingen förlust. Det är nog mycket det som gör det. Därför att Tman finns fortfarande kvar, men som en god vän. Skillnad hade det nog varit om man hade sagt hejdå och aldrig mera setts. Men nu är det inte så. Och jag vill gärna ha honom kvar i mitt liv, som en god vän jag vet att jag kan ringa när jag vill, om vad som helst.

Slut på ett kapitel, och början på ett nytt.

---------------------------------------------------
Och trots detta, som ändå är helt av godo, så har det sprungit fram ännu fler saker av godo. Jag har ett leende på läpparna. Jag känner en trygghet, en styrka i mig själv. Jag har en magkänsla. En riktigt härligt fladdrande magkänsla som jag litar på. The butterfly effect.

Puss på er kära änglar.
Kudden ropar på mig, jag måste verligen gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0