Ännu en helg att minnas
Jag har fastnat. Fastnat med blicken i skärmen. Jag tittar, men ändå inte. Blicken är långt borta. Långt bort från detta sovrum, denna lägenhet, denna stad. Jag drömmer mig tillbaka och minns, ler och förtjusas.
Helgen har varit den bästa på länge.
Helgen har bjudit på så många "för-första-gången-i-mitt-liv-eller-för-i-år-upplevelser"
För första gången i mitt liv, vaknade jag upp i morse med en helt fantastisk utsikt. Uppifrån loftet och genom de stora fönstrena såg jag hur solen letade sig inin, över havet och förbi tallarna och smekande lätt över bergsluttningen in genom fönstret. Världen hade inte vaknat ännu. Jag kunde bara ligga och njuta av utsikten, känna hur fantastiskt det var att vakna till en ny dag.
Innifrån stora huset skvalade tonerna från stereon, modernt ,trallväntligt, välkomnande och i köket förbereddes frukosten. Färsk frukt, nypressad apelsinjuice, färsk bröd och nybryggt te. Öppna dörrar utan en tillstymmelse till kyla runt fötterna, solen som kämpar sig igenom molnen för att spegla sig i havet och fåglarna som sjunger ikapp som för att hälsa våren välkommen.
Det pratades om kvällen innan. Då bastun blev invigd för säsongen med starka 80 grader. Det pratades om det kalla vattnet vi kände på med hela kroppen. Precis när solen gått ned och vattenytan slutat krusats. 12 grader på ytan, desto kallare på djupet. Men uppfriskande. Det pratades om flipperspelet, konjaken och maten. Den fantastiska maten, grillningen (säsongspremiär för mig iaf), efterrätten och drycken till allt. Det pratades om gigantiska papegojor och känslan av att hålla i en. Jag kände enorm vördnad när bjässen klev upp på min hand med sina fågelfötter och krampade sig fast. Tung, stor, röd, mäktig. Andäktigt. Och det pratades om lillfågeln som gjort ett lustigt märke i A´s tinning med sin sylvassa näbb.
Ett helt perfekt dygn helt enkelt.
I helt perfekt sällskap.
På en helt perfekt plats.
Dagen idag har bjudit på många känsloresor den med. Positiva, negativa men mest kärleksfulla. Lillkråkan hade kalas och självklart vad jag där, gudmor som jag är. Där var även en del av mitt förra liv. Ett liv jag ser tillbaka på med glädje för vad som varit och vad som upplevts, men inte utan en viss ångest inför hur det faktiskt var. Hur kunde jag leva det livet? Hur kunde jag tänka som jag gjorde? Hur kunde jag agera som jag gjorde? Många tankar väcks till liv, och det är ju bra i sig, men just idag ville jag ha fokus på något annat. Ett par timmar i bil gör gott för själen.
Helgen har varit den bästa på länge.
Helgen har bjudit på så många "för-första-gången-i-mitt-liv-eller-för-i-år-upplevelser"
För första gången i mitt liv, vaknade jag upp i morse med en helt fantastisk utsikt. Uppifrån loftet och genom de stora fönstrena såg jag hur solen letade sig inin, över havet och förbi tallarna och smekande lätt över bergsluttningen in genom fönstret. Världen hade inte vaknat ännu. Jag kunde bara ligga och njuta av utsikten, känna hur fantastiskt det var att vakna till en ny dag.
Innifrån stora huset skvalade tonerna från stereon, modernt ,trallväntligt, välkomnande och i köket förbereddes frukosten. Färsk frukt, nypressad apelsinjuice, färsk bröd och nybryggt te. Öppna dörrar utan en tillstymmelse till kyla runt fötterna, solen som kämpar sig igenom molnen för att spegla sig i havet och fåglarna som sjunger ikapp som för att hälsa våren välkommen.
Det pratades om kvällen innan. Då bastun blev invigd för säsongen med starka 80 grader. Det pratades om det kalla vattnet vi kände på med hela kroppen. Precis när solen gått ned och vattenytan slutat krusats. 12 grader på ytan, desto kallare på djupet. Men uppfriskande. Det pratades om flipperspelet, konjaken och maten. Den fantastiska maten, grillningen (säsongspremiär för mig iaf), efterrätten och drycken till allt. Det pratades om gigantiska papegojor och känslan av att hålla i en. Jag kände enorm vördnad när bjässen klev upp på min hand med sina fågelfötter och krampade sig fast. Tung, stor, röd, mäktig. Andäktigt. Och det pratades om lillfågeln som gjort ett lustigt märke i A´s tinning med sin sylvassa näbb.
Ett helt perfekt dygn helt enkelt.
I helt perfekt sällskap.
På en helt perfekt plats.
Dagen idag har bjudit på många känsloresor den med. Positiva, negativa men mest kärleksfulla. Lillkråkan hade kalas och självklart vad jag där, gudmor som jag är. Där var även en del av mitt förra liv. Ett liv jag ser tillbaka på med glädje för vad som varit och vad som upplevts, men inte utan en viss ångest inför hur det faktiskt var. Hur kunde jag leva det livet? Hur kunde jag tänka som jag gjorde? Hur kunde jag agera som jag gjorde? Många tankar väcks till liv, och det är ju bra i sig, men just idag ville jag ha fokus på något annat. Ett par timmar i bil gör gott för själen.
Kommentarer
Trackback
