Egentligen....
Nu har jag kvicknat till i alla fall och är redo att anta kvällens utmaningar! Lite nice besök av J. Lite öl. Massor av ostbågar och sen in till staden (eller i alla fall söder) för att inspektera Skrapan. Kan bli rätt kul. Jag ser fram emot det i alla fall. Nu har jag ju varit utan sällskap i massor av timmar, så jag behöver prata av mig lite!
Jag orkar inte riktigt tänka på vad som händer med Tman. Samtalet var ju bra och jag sa både ett och annat för att få igång hans hjärteverksamhet. Vi ses om nån vecka. Ska bli galet skönt att inte behöva somna ensam, eller vakna ensam. Jag vill inte göra det längre! Jag vill inte bo i mitt slott ensam längre! Jag är inge bra på det. Vi får se hur det blir med den saken i alla fall. Just nu kan jag inte annat än bara vara, och vänta. Jag som väntat nästan ett halvår, då borde jag ju kunna vänta en vecka till.
Nästa vecka är det party på jobbet också. Det ska bli riktigt riktigt kul. Jag har svårt att olka temat förklädsel dock "extravagant eller internationellt". Jag funtar på en snygg brasiliansk sambaoutfit? Tror ni det går hem? *ler* Nädå, så modig är inte ens jag. Får nog klura lite på det där...extravagant....hmmm. Hjälp...någon?
Jag är 29,4 år
'
tebax..
well..plattam var avtängd...men fuller å grann är jag likväl---
Så jag ska nog inte säga så mycket mer nuy...allt är sagt...å jag väntar på ett svar....
over n out
//Ejlon Bejlonn...fuller å glad--å¨detta inlägg har tagit typ en halvtimm å skriva för att få det någelunda rätt
Snörvla
Urs.
Synd om mig idag. Har gått å blivit sjuk. Så jädrans trist. Blir nog inge jobb imorgon =( Trist.
Tänker mycket på det där samtalet jag hade häromdan. Det var bra, men jag hade nog väntat mig mer. Vad ska hända nu? Att planera sommaren känns ju rätt tröstlös när man liksom inte vet. Ska bli intressant att se vad som händer om en vecka eller två, då jag får bli sambo igen för en kort kort period.
Jag hade verkligen ingenting av vikt att skriva idag.
Blir jag frisk så blir det party till helgen. That could be nice!
Kram på er, vilka ni nu är
Brusten dag
Gårdagskvällen tillbringades med en miniatyrmänniska i min fanm. En människa av kött och blod i miniformat. Hon sov lugnt, helt utlämnad till oss vuxna att ta hand om henne. Helt otroligt vad människan kan skapa. Helt otroligt.
Jag trodde att mina barnnerver skulle börja leva igen. Den där barnlängtan som man haft till och från i så många år. Men jag var nöjd. jag var så nöjd med att få gosa med lilltjejen, och samtidigt umgås med, läsa sagor för och slutligen natta den äldre. Jag är nöjd med att vara "Tant Enjin" som Linnea så gulligt säger.
Vägen hem därifrån var mindre rolig. I magen dansade oroliga sorgmantlar (ni vet de där stora, sorgsna fjärilarna med en vit rand) Och inte blev det bättre av den isgata som var hela vägen hem, och snöstormen. Ett under att bilen jag kröde med cykeldäck till hjul ens höll ihop. Jag hade tänkt att tänka ut hela samtalet på vägen hem, i en bil utan radio på ens. Men jag hade fullt sjå med att hålla mig på vägen...så samtalet fick komma helt spontant.
Det var jobbigt, och tufft och förbannat jävla svårt. Men jag var tvungen att säga något. Tvungen att säga vad jag tänkt den senaste månaden. Tvungen att berätta hur det känns, eller inte känns och vad jag numera kräver. Tvungen att berätta att det inte kändes speciellt bra det här.
Sorgmantlarna var med mig hela vägen. I två och en halv timme (inte billigt....)
Och vart kom vi egentligen....tankarna är väckta i alla fall och jag har ställt lite krav. Det måste bli en förändring NU, annars kommer jag inte orka så länge till. Jag har inte råd rent känslomässigt att förlora detta.
Men nu blir det sängen. För snörvelpella har vaknat igen, och det bådar inte gott!
Natt natt mina änglar.
Tjejsnack vecka 12
Gillar du motion? Om inte, varför inte?
Japp, jag gillar motion. Det känns faktiskt så otroligt mycket bättre när man rör på sig och får frigöra endorfimerna.
Motionerar du/vill du motionera regelbundet, hur ofta?
Ja, jag motionerar regelbundet. 2-3 gånger i veckan. Och sen vardagsmotion med en lunchpromenad på 20 min i stort sett varje dag
Hur långa är/vill du ha motionspassen?
Mina pass får gärna vara straxt över en timme. 8 minuters uppvärmning, 45-50 minuters ren motion och sen stretching.
Vilken typ av motion gillar du/ägnar dig åt?
Jag tycker om att löpa, eller stå på crossen samt styrketräning i maskinerna
Motionerar du helst ensam, i sällskap med någon eller i större grupp?
Ensam, helt klart.
Skrämmande nostalgi
Men det var tufft. Främst att se mormor förvirra sig mer och mer. Och det värsta är att hon är så medveten om det, vilket gör henne deprimerad. Men det spelar ingen roll för mig, hon är ju världens bästa mormor. Så himlarns fin och bra!
Jag passade på att hämta hem en hel del grejer som jag ställt på deras vind en gång i tiden. Och nu sitter jag på golver i vardagsrummet, men en gigantiskt baileys, softmusik i bakgrunden, och går igenom allt. Framförallt alla dagböcker och brev. Jag har alltid tyckt att jag varit en stark person, med fötterna på jorden. Även om självinsikten inte behagade infinna sig förrän nåt år sen...så har jag alltid trott att jag varit stark. Så läser jag mina dagböcker och brev till nära och kära som aldrig blivit skickade. Och läser om en enormt trasig, ledsen, förvirrad och svag själ. Som hellre önskar bort sitt liv från denna jord, än att såra någon annan. Som hellre ber om förlåtelse hundra gånger för sin existens, än att någon annan skall ta illa vid sig. E´n osäker tjej som söp skallen i bitar, krossade hjärtan på rutin och hade nya killar varje helg. Det är klart att vi alla har vå tonårsperiod...men jag trodde verkligen att min var rätt fridfull. Att jag var rätt nöjd med mig själv.
Så läser jag dikter jag skrivit om lnskar till ett annat ställe bortom jordelivet.
Så läser jag brev till nära och kära där jag berättar för dem hur mycket de betyder för mig, och hur betydelselös jag är i deras ögon.
Så läser jag brev till min mamma om vad jag vill att hon ska göra när jag inte finns i livet längre.
Vad hände med den glada tonårseran?
Jag trodde att jag hade haft en sådan. Var in rolig som var fylld av sprit, killar och folk som utnyttjade mig?
Ja, jag tyckte det då. Och någonstans så får jag försöka se till min uppfattning idag, att det var en bra tid.
Men jösses.
Jag måste nog gå och läsa lite till. Läsa lite mer om Ålis som blev så förbannad för att jag hånglade med Widlund. Om tapetseringen av systers hus på fyllan. Om Micke som var hopplöst kär i mig. Om kattlådan jag somnade i på nyår när jag var 15. Om utskällningarna jag fått för att ha krockat med mamma i tvättstugan kl 8 på morgonen när jag tyckte jag var smart som smet in bakvägen. Om alla hångelhistorier och kärlekar. Om all läkarsprit och starköl. Om alla trasiga cyklar man lett hem genom kolsvart skog. Om alla skrapsår man fått efter att ha vinglat omkull på samma cykel.
Helt enkelt, om den helt galna tonårstiden på Adelsö.
Glad påsk...
Jag tycker om påsken. Det är en ypperlig helg att bara softa. Allting är inte så pretantiöst som exempelvis jul.Ingen högtid går väl att jämföra med jul iofs. Men ändå, det är liksom helt okej att bara vara hemma och ta det lugnt.
Inte för att jag gör det, ni känner väl mig....Fröken-klättrar-på-väggarna-om-hon-inte-har-något-att-göra. Så tur är väl då att jag planerat hela helgen smockfull med saker att göra=)
Var ute en sväng i torsdags. Jag som aldrig trodde jag skulle dricka alkohol igen efter kryssningen, eller efter tretioårsskivan. Jag visste väl redan då att jag hade fel. Men det var rätt lugnt i torsdags ändå. Av nån anledning hamnade vi i trakterna kring stureplan. Där jag aldrig går. Av många många anledningar. Och även om ställena var bra, så hörde jag verkligen inte hemma där. Jösses. Bonnatösen från landet skall hålla sig på söder. Men det var kul, mycket dans förstås. Ett och annat skamligt förslag och sen en lååååååång resa hem i ren frustration över det manliga släktet.
Jag ska bli celibat!
Men så tittar man tillbaka ett par timmar och luktar på de tio röda rosorna, och smakar på en godisbit från det gigantiska påskägget som Tman skickade till mig med bud. Och då känns det plötsligt som att det finns hopp igen.
Glad påsk, änglarna mina.
Tänk om....
Det kommer jag aldrig att få veta.
Aldrig.
Och det känns...tungt.
Förbannat tungt.
Och jobbigt att göra en annan människa illa.
Undrar om man någon gång får en andra chans?
Om en andra chans någonsin uppstår igen.
Urs vad jobbigt.
Förgängligt
Så skört.
Så oerhört skört.
Fick dödsbud idag. På morgonen. En kollega vi hyllade härom veckan på hans 40-årsdag.
Så sjukt.
Så orättvist.
Och så fruktansvärt meningslöst allt annat känns.
Kryssning rakt in i hjärtat =)
Japp, 20 pers, 5 hytter, blandat folk, liten båt, lite folk på båten, bara ett dansgolv öppet, men JÄVVVVVVLAR vilken kryssning! Det var länge sen jag skrattade så mycket, och det var länge sen jag dansade så mycket att jag blev buren av dansgolvet. Det var länge sen jag åt så mycket buffé. Det var länge sen jag länsade de andras bord på vin. Det var länge sen jag hade så galet roligt!
Mycket skvaller, mycket konstiga konstellationer av människor, mycket bytande av sängplatser, mycket öl och alldeles för lite sömn. Men jag är så nöjd!
Men det är klart, det känns ju galet tomt så här efteråt. När man varit omringad av människor konstant, så blir det tomt när ingen svarar på tilltal. Men det går väl över. Hoppas jag.
Blir länge nu innan jag får träffa Tman. Trodde jag skulle kunna åka ned helgen efter påsk, men det blev inte så. Jävligt tråkigt. Och även om saknad kan vara något bra, så känns det alldeles för mycket i hjärtat nu för att jag ska kunna vända det till något bra. Tålamod. Återigen. Tålamod.
Tjejsnack vecka 10 och 11
Tjejsnack vecka 10 och 11 2008
Våren
Vad är ett riktigt bra vårtecken?
Människor som börjar lyfta blicken, se på varandra och le.
Känner du av våren på något speciellt sätt, hur?
Jag blir glad, sprallig.
Har du sett någon vårblomma än, vilken?
Tulpaner, krokusar, snödroppar, vintergäck
Vad är det sämsta med våren?
Att även småkrypen vaknar
Vad är det bästa med våren?
Värmen, solen, torr asfalt
Vecka 10/08
Vilka länder har du varit i?
Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike, England, Schweiz, Grekland, Italien, Bali, Egypten,
Vilken är favoritresan? Varför?
Skidresan till Tignes 2004/2005. Därför att bättre skidåkning, väder, underlag har jag aldrig varit med om.
Vad vill du ha ut av din resa? Sola, upptäcka, äventyr?
Äventyr och kultur. Solen får man ju liksom på köpet ändå om man åker till ett varmare land. Har svårt att bara ligga still en vecka eller två.
Vad blir nästa resa? (Behöver inte vara semester, utan var du ska över huvud taget.)
Tänkte åka ned till Göteborg om två veckor, om det räknas som resa. Annars pratades det om en sista minuten i sommar och Kebnekaise. Vi får se vart vindarna blåser.
Vad vore den absoluta drömresan?
Ute ett par månader, stanna länge i Nya Zeeland för Hiking, skidåkning, cykling, trekking, vidare till Australien för lite jobb på en farm, surfa, paragliding, biking osv. Men framförallt Nya Zeeland!
Jag har ju inte...
Jag gissade rätt =)
3+4=7 = 7 dagar fick vi tillsammans då han överraskade med att haka på mig upp till Tokholm igen
Och guitarhero var den andra gissningen.
Underbara dagar, underbar vecka. Känns som en hel evighet sedan. Vill att han ska vara här, nu.
Saknar som fan.
Jag har en annan grej att berätta. Men inte nu. Jag måste få smälta det först. Det handlar om livet förr. Det förra livet jag hade som fru och vilka efterdyningar det ger ibland än idag. Jag är så långsint. I know. Men vi tar det en annan dag. Cause it hurts.Bättre
Trött och halvtaggad inför uppgifterna framför mig. Men klart mycket bättre. Det hjälper att få sätta ord på känslorna, även om det inte blev så ingående just här på El Bloggo.
Men jag är fortfarande förvånad, och skrämd.
Aldrig mer.
Tman pratade mig tillrätta en hel del igår också. Hans envishet och känsla för mig och min person vann öven min egen envishet, bitterhet och dåraktiga tjejighet. Och det tackar jag honom för.
Jag undrar...
Jag har aldrig mått så förr. Nog för att man kunnat prata om ångest dagen efter ett fylleslag, men då har det väl mest handlat om att man inte har koll på vad man gjort, om man gjort ngt dumt eller så. Och nog för att jag trott och tyckt att jag fått ångest förr i världen när maten var ett problem. Men det här var något helt annat. Och någonstans kanske jag yttepyttelite kan förstå varför en alkoholist fortsätter att dricka, därför att den ångesten kan man inte leva med. Och alkoholen dödar den. Samtidigt som alkoholen skapar den. En mycket märklig känsla, och fruktansvärt obehaglig. Det kändes som en stor jätte tagit mig mellan pekfingret och tummen och klämt till över bröstet, och vägrat att släppa. Samtidigt som den höll mig upp och ner och viskade i mitt öra hur värdelös jag var på allt jag tog mig för. Att jag aldrig skulle få Tman som min på riktigt, att jag aldrig skulle klara de nya utmaningarna på jobbet, att mina vänner helst av allt inte ville veta av mig och därför ljög för mig. Jätten målade upp min mardröm, och jag trodde på största allvar att den var sann. Han var så övertygande.
Någonstans greppade jag världen och ringde J, som bara fick i uppgift att berätta för mig hur bra jag var och att jag visst kunde klara av jobbet och att jag visst kunde få Tman på riktigt, såsmåningom. Hon fick mig på andra tankar en stund och jätten slutade i alla fall att viska.
Men känslan idag har dröjt sig kvar. Även om jag träffat Brao och fått prata av mig så finner jag inte ro i kroppen.
Det går över, det vet jag ju.Jag ska bara komma på hur jag ska få jätten att släppa taget.
Puh....
Kvar idag är matrester, en ridå av tokabsrök från både vigg och vattenpipa, en hel massa nya spritsorter i barhyllan och en fet bakfylla. För hennes egen del var det mest en överhängande trötthet. Hon tackade bakisgudarna för att hon varit pigg tidigare och röjt upp i lägenheten. För nu skulle det ha varit en omöjlighet.
Mest trött, och med ett tryck över bröstet som inte ville släppa. Alkohol är ju kul där och då, men det är galet ångestframkallande dagen efter. Inte bara för "vad-som-hände-igår-eller-inte" utan rent överlag. Hon mådde inte speciellt bra av det insåg hon idag. Ledsen, nestämd och plötsligt väldigt osäker på sig själv och hennes värde. Likgiltighet inför vad hon kämpade för. Likgiltighet inför hennes totala kamp de senaste månaderna att bli Den. Likgiltig. Därför att det verkade inte spela någon roll vad hon gjorde. Hon nådde inte ända fram. Och nu, i dimman av gårdagens Martini Bianco hade hon insett det. Och det var en jävligt jobbig insikt.
Nu tänkte hon gräva ned sig en stund.
Tillåta sig själv att vara liten och svag ett ögonblick.
Tillåta sig själv att känna sig helt jävla maktlös.
Sen skulle hon återtuppstå.
Någon gång.
När det här förbannade trycket över bröstet släpper.
Tjejsnack v 9 - tema djur
Veckans tjejsnack - på temat djur
Har du några djur, ras och vad heter de?
Nope, om inte dammråttor räknas? Men nej, har inga djur. Saknar dock min Skrutt som finns i katthimlen nu.
Är det nåt djur du skulle vilja ha, vad?
Jag skulle gärna ha en katt igen...inte om...utan NÄR
Är det nåt djur du INTE skulle vilja ha, varför?
Massor, aldrig en gnagare, inte för att jag rädd för dem, utan för att de är lite halväckliga, luktar inte speciellt gott och sen har jag lite dåliga vibbar från gamla Ninisen som morrade...å stampade....det säger väl allt?
Om du fick vara ett djur en dag, vilket, varför just det?
En fågel, för att kunna flyga och få lite nya perspektiv.
Finns det något djur du är rädd för, vilket?
Är väl inte så förtjust i myror....om det nu är ett djur...å ormar är ingen höjdare heller.
