Himlen gråter
Och det går över. Ska bara smälta och älta alla dessa känslor.
Fröken duktig
1) Sov ut riktigt länge - hade tom stängt ljudet på mobilen under natten - klapp klapp
Och klockan är inte ens fyra. Jag älskar sådana här dagar. Och bara en energidryck dessutom - klapp klapp.
Nu väntar lite renskrivning av geocacher och planering av kommande dagar. Nu är ju cykeln glad igen, så en långtur imorrn kanske vore nåt.
Over n out dudes
Tänka, tanka
Bajsorvar
Tom - och full
I vanlig ordning känner jag mig så oerhört tom när jag kommer hem från en sådan här tillställning. Man lever tätt ihop med campingkompisarna och har alltid nytt och gammalt folk omkring sig. Att då komma hem till en tom lägenhet med en katt som enda sällskap - det känns tom helt enkelt.
Soft, rent och mjukt sitta-i-gräset-och-mysa. Tung konsert iofs då de genomförde den med sorg i hjärtat efter att deras cellist avlidit 9 dagar tidigare. Tungt och svart, men bra och känsligt. Fast...fortfarande...intimiteten saknades pga Vintergatan - största scenen.
Robyn
Hon är fantastisk. Spelade på scen 2 storleksmässigt och innan hon ens kommit på plats kändes trycket från publiken i tältet. Hon är en energisk explosion på scen. Utan mellansnack och med galet bra versioner på några av de äldre låtarna. Man kan inte bli annat än kär - och lycklig!
Kent
Förvånandsvärt lite folk, vilket gjorde att man kom långt fram och fortfarande kunde andas. De var magiska - mer än någonsin. Jag fick samma känsla som på Stadion för ett par år sen - när de hade en form av avslutningskonsert för deras lilla upphåll (när Berg blev pappa) De var så otroligt tajta, och Jocke Berg så avslappnad, cool och energisk på samma gång. En sjukt bra setlist med skön blandning av gammalt, halvnytt och nytt och som grädden på moset fick vi höra både 747 som avslut i första "akten" OCH Mannen i den vita hatten som totalt avslut. Jag erkänner - jag bölade som en tonåring. Inte för en olycklig kärlek till Jocke Berg eller något...utan för att det gjorde så förbannat ont i hjärtat att känna allt det där de sjunger om. Då tycker jag de har lyckats.
Hästpojken
Nytt i mina öron för i år, en skön blandning av Broder Daniel och Bad cash quartet....konserten är lätt och glad och samtidigt tung och lite vemodig gitarrpop på göteborska. Men jag gillar det. Som attan. Låten gitarrer och bas, trummor och hat är fantastisk. Kul att ha sett dem - även om kroppsspråket kanske lämnar lite väl mycket att önska.
Name the pet
Elektropop när det är riktigt bra. Debutalbumet är inte så gammalt - och jättemycket material finns ännu inte. Men spalningen inomhus på Orion var lika energisk och medryckande som på P&L. Det dröjer inte länge innan den här vråltuffa, svartsotade tjejen kommer stå på de större scenerna.
Trummor, bas, skåningar, tokdansande publik som gärna körde allsång. Inga jag lyssnat på så mkt innan, men kul att ha sett...eller jag menar...upplevt! För det här är en upplevelse mer än en syn!
Volbeat
Och nu hänger tältet på tork efter konstant skyfall hela lördagen. Kläderna är upptvättade och ihopvikta. Sovsäcken luftad och ihoppackad. Bilderna uppladdade på fejjan. Det enda som kvarstår är minnena. Fantastiska minnen. Mer eller mindre luddiga beroende på dag och mängd alkoholhaltiga drycker.
Bara uppåt
Upp och ner
Upp är det när
... solen fortsätter skina
... vännerna kommer med brunch
... jag får bada
... tekniken håller mig sällskap
... småproblem i vardagen löser sig
... yngsta guddottern pussar mig på munnen och säger "Äska dej"
... det kommer pirrande sms
... jag ser framåt
Ner är det när
... jag inte kan somna
... diskussionerna blir på dagisnivå
... känslan för vänskapen dör
... jag grubblar över jobbet på semestern
... sällskapet tar slut
... katten släpar in möss
... jag inte kan låta bli att lyssna på låtar som river i hjärtat
Upp och ner. Hela tiden.
Men med stadig blick framåt. Det blir fler upp för varje dag. Ner blir inte lika djupt.
Det är bra.
Thats it
Då har bilen med J och hans grejjer åkt. I alla fall nödlasset som gör att han inte behöver bo här. Det är ju det som är hela tanken. Att vi inte ska bo tillsammans, för vi är ju inte tillsammans.
Nu kanske bearbetning nummero två kan ta sin början. Att börja leva mitt eget liv.
Men just nu känns det rätt bajsigt faktiskt.
Punkt. Och Versal.
Okej, så nu sätts punkt för något kul och kortsiktligt bra. Lägenhetskontrakt är skrivet och i veckan går första nödflytten. Jag ska ställa mig i detta nu och börja packa ihop saker som inte är mina.
Jättekonstigt. Och rätt jobbigt. Det är jobbigt att sätta en fet punkt efter något avslutat. Men det handlar väl om att se framåt och att se den nästkommande stora fina versalen.
Och tittar jag på den versalen - på nästa kapitel i livet, så känns det i magen trots allt bra. I hjärtat känns det bra. I själen känns det bra.
Jag måste tänka så.
Packetipack
Bra
Vad bra det känns just nu. Med det mesta faktiskt.
Semestern är igång.
Festivalen var fantastisk.
Boende till J är fixat - flytt sker i veckan
Solen skiner
Fåglarna kvittrar
Jag finner ett lugn, jag finner mitt lugn
Uppdatering kommer :)
Oj oj oj
Vilka dagar jag haft. Borlänge och Peace and Love har bjudit på den i särklass bästa festival jag varit på. Detta trots att deltagarantalet översteg 42 000 pers!! Arrangemanget var väl genomtänkt, artisterna helt fantastiska och människorna uppsluppna, glada och alla var där av samma anledning - att ha ett par riktigt roliga dagar.
En snabbresumé av banden jag hann se
Onsdagen:
Mika - ingen jag lyssnar på till vardags - men vilken hjälte på scen! Jag hade kramp i vaderna efter att ha dansat mig igenom hela konserten. Sjukt bra drag i publiken.
Mikael Wiehe - han höll vad han lovade och levererade stämningsfulla visor och melodier. Rätt skönt att sitta i gräset och nynna med skåningen.
Thomas Di Leva - ett ufo har i vanlig ordning anlänt, men denna gång med skämmiga covers som han stolt presenterade "från sin nya skiva". Fantastiska låtar från legender som Michael Jacksson, Depeche Mode mfl slaktade han fullständigt. Och ja, vattenkannan var med på scen. Fy - vi gick.
Torsdagen:
Eliaz And the Wizzkids - en charmig ung man vi bodde granne med på arvikafestivalen för fyra år sen. De hade mognat, skaffat sig större publik och levererade pricksäkra melodier som fick publiken att både dansa och le.
Hoffmaestro & Chraa - oj oj oj , vilket drag! Ultrarytmiska, färgsprakande energiknippen som smittade av sig på hela publiken, Borlänge måste ha känt av ngn form av jordskalv under den här konserten.
Ane Brun - denna härliga singer/songwriter leverrerade också vad hon lovade. Lugnt och stilla i eftermiddagssolen, sittandes i skuggan på gräset. Mysig stämning och tonsäkert levererat.
Melissa Horn - ännu en tjej i samma genre som ovan. Scenen var nog lite för stor för henne, och publiken lite för stor. Hon gjorde sig bättre på den lilla scenen på Göte lejon i höstas. Hennes spröda, sköra röst som ju berör ända in i själen nådde inte fram över lite för stor grusplan.
Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern - mja...det här var ju bara ett måste se för han är så galen. Och det var han. Kärvt, hest och lite halvbarkst - men underhållande i en halvtimme eller så.
Robyn - denna popdrottning som verkat hittat hem i ny gengre. Otroligt medryckande, energisk och snygg! Hennes nya skiva gjorde susen hos både ny och gammal publik och även här krampade vaderna på mig efter allt dansande.
Kent - Vad kan man säga. De är magiska. En skön blandning av gammalt och nytt - även om jag nog förväntat mig fler låtar från senaste skivan som släpptes förra veckan. Men ja...ett ord - magiskt!
Fredag
Kings of convenience - soft gung, perfekt att återigen sitta i gräset och lyssna på. Oerhört melodiskt och stämningsfullt.
Billy Talent - inga jag lyssnar på annars...men de var riktigt bra på scen och medryckande så det hette duga. De kan nog kvala in i Ipoden
Ingenting - I min ensamhet satt jag i skuggan under en björk och insöp denna underbara musik. Kanon med eftertänksamhet. OM jga inte missminner mig kommer de även till Arvika - då blir det favorit i repris!
Lily Allen - Jag hade högre förhoppningar och tyckte hon var väldigt intetsägande och tråkig på scen. Hon fick den största scenen, och med massor av publik, men personligen gick jag efter ett par låtar för att vare sig hon eller stämningen fångade mig. Tyvärr.
Name the pet - Att denna lilla lilla sparv till spngerska kan rocka loss så ordentligt! Underbart drag och energi trots att konserten var inomhus. De har gått åt det mer synthiga hållet - men jag tyckte det passade dem väl!
The Hives - Skramligt om man stod för långt utanför musiktriangeln från högtalarna. Men längre in i mitten blev skramlet till musik och Fagerstakillarna levererar vad de ska. Lite intetsägande dock =(
Europe - I all sin prakt - fast utan permanentat hår och med salig lycka över att stå på scenen igen. De verkade ha saknat det och gjorde en helt suverän spelning med bra blandning av gammalt och nytt. Självklart avslutade de med the final countdown. Synd att publikens sång överröstade gurans intro bara
D.A.D - Dessa gamla glamrocklegender! Galet kul att ha sett dem, och musikmässigt är de fantastiska. Melodiska, rytmiska och samspelta. Men danskan försvårade skämten, mellansnacket dog och bara en klasskiker på två timmars spelning kändes lite snopet.
Lördag
Sugarplum fairy - En överraskningsspelning annonserades under fredagen, bara 700 pers i publiken skulle få plats. Dessa små rockiga pojkar som förra året vann mitt musikhjärta fullkomligt överraskade positivt iår. En intim spelning, tuffare än tidigare och med nytt material som andades attityd och rock! Fantastiskt bra!
Adam Heldring - Upptäckte jag på förra årets Arvikafestival. Han spelade för en gles publik och var rätt intetsägande. Han är fortfarande intetsägande på scen, har svårt att få igång publiken, men vill väldigt gärna. Och materialet är riktigt riktigt bra och hans röst skrapigt unik. Jag fick en känsla av Josef Zachrisson (tidigare med i Winnerbäcks team) och DET mina vänner är riktigt bra betyg från min sida. Men en charmkurs skulle nog inte skada.
De Lyckliga Kompisarna - Dessa gamla garagepunklegender. Gamla har de blivit. Håret är klippta. Texterna lika obcena och humoristiska. Och jag kunde skrämmande många texter....En kul nostalgitripp och de levererade riktigt bra från största scenen med ett tätt publikhav.
Johnossi - Dssa hade jag verkligen sett fram emot. Höga förväntningar kan leda till hårt fall. Nu var deras fall inte så hårt - för de är tonsäkra, samspelta och musiken fantastisk. Men jag hade förväntat mig mer energi på scen. Känslan fanns där, och i vissa avseenden energin också. Vet inte om det var tekniska problem med gitarren stundom, men med långa pauser försvann energin. De får ett nytt försök på arvika :)
Amanda Jensen - Vilken musikdrottning! Nog för att jag höll på henne i Idoltävlingen när vad-var-det-hon-hette-nu-igen vann, men den här konserten var så löjligt löjligt bra! Raspigt, mjukt, kärvänligt och humoristiskt i en skön blandning av 20-tal och moderna toner. Ett ord - fantastiskt!!
Mando Diao - jag hann se andra halvan av konserten - och då kom alla favoritlåtar - i NY TAPPNING! Killarna gör det igen! Och igen och igen! Helt fantastisk känsla, underbart röj och spännande versioner på de kanske mest sönderspelade låtarna på radion.
John Fogerthy - Denna legend som man inte får missa när tillfälle ges. Han var bra, men det är inte min musik. Såg honom mest "bara-för-att", men med honom på scen blir det aldrig fel.
Shout out loud - Jag fann dem i våras, har knappt hunnit lyssna in mig, men stod lik förbannat där och sjöng med, log och dansade till underbara toner i sommarnatten. Blandad publik men med samma känsla i kroppen och blicken - det gick helt enkelt inte att stå still.
Jay Z - Ingen musik jag lyssnar på till vardags - men med en av världens största hiphop-stjärnor i landet så måste man ju vara där. Om festivalen hade 42 000 besökare, var minst 35 000 av dem på den här konserten. Coolt, tungt, skönt gung och snygga moves från såväl scen som från publik.
Oj oj, det blev visst en hel del band det här. Jag är SÅ nöjd, göad och riktigt schleten. Inte alkoholmässigt - för det hanns nästan inte med att inmundigas så mycket alkoholhaltiga drycker - men kroppsligt så sliter fyra dagars dans, dålig sömn och strålande sol.
Tack vänner för en underbar festival.
