Ögonblink

Det här är nog tidernas sämta annons...som jag tänker dissikera på mitt alldeles egna sätt...

Intromeningen "Glömde du tandläkartiden igen" syftar som jag tolkar den på mig som privatperson. Men nästa mening "Tala med IT-företaget som hjälper till att påminna dig" - syftar snarare till ett företag som skulle behöva hjälp med någon form av påminnelsetjänst - i detta fall kanske Folktandvården? Detta bekräftas också av den sista meningen "Vår tjänst för SMS-påminnelser om tandläkartider sparar tid och pengar.
ELLER - har jag misstolkat denna annons - kan jag som privatperson få denna påminnelsetjänst? Inte så troligt, och därför undrar jag över tilltänk målgrupp?

Vidare är jag inte med på färgvalet...blå....blått är enligt min uppfattning något avslappnande, stort, stilla och symboliserar vila och längtan. Ingen av dessa känslor får jag vare sig jag besöker tandläkaren eller står på Slussen och väntar på tuben.

Sen det kanske mest störande av allt är de små citattecknen som sitter kring ordet "glömde". Förutom att det är otroligt fult, så insinuerar den att folk glömmer sina tandläkartider med flit. Kanske är det så, och kanske är det jag som är plikttrogen - men jag gillar det verkligen inte.

Så - om jag kommer rekommendera Tieto?
(är det förresten ev avkrok från Tieto Enator som gör ungefär samma grejer?)
Svar nej.

Fast - det värsta av allt....jag kommer ju garanterat komma ihåg annonsen, och komma ihår hur illa jag tyckte om den.

Skit också.

Å vilken underbar helg det har varit! Jag verkligen älskar mina vänner - de är så bra! De får mig att må så bra!

Fredagen bjöd på middag och en herrans massa vin tillsammans med min look-alike-two-years-younger, AKA min kusin E. Hon kom över med drycken och jag snajdade ihop en läcker paj. Och sen var vi igång med alla våra filosofiska tankar om val i livet, stegar man klättrar uppför, berg man bestiger och vänner man gör slut med. Så ortoligt roligt - jag fattar inte att vi inte umgås mer - vi är lite som ler-å-långhalm.

Och lördagen bjöd på en beskärd del baksmälla - men det är inget som hindrar mig från att ge mig ut i skog och mark för att geocacha. Helt underbart väder - att gå i T-shirt hela dagen i skogen brukar man inte kunna i slutet på september så vitt jag minns. Vi knatade i två mil - på småstigar, i galen terräng, klättrade på banvallar, i träd och skrattade så vi tjöt när den andre lyckades med någon smidig undanmanöver för taggbuskar eller grävlingsgryt. Så jäkla kul! Under dagen bestämdes lite snabbt att kvällen skulle tillbringas hos mig med korträvarna i omgivningen. Självkalrt säger jag och kommer hem från skogen samtidigt som gästerna anländer - knäcker en öl och så är spelet i full gång.

Också en otroligt lyckad och rolig kväll - det var mycket tomburkar på bänken i söndags morse....först reflekterade jag inte över det - men när jag insåg att vi bara var två som drack så förstod jag känslan i kroppen min.

Och söndagen körde vi återigen en geocachingrunda - fast denna gång på lätt asfaltsterräng i Solna. Fyra pers, kanelbullar, sol, vackra omgiviningar, mycket prat och skön avslutning med Thai. Jag kunde inte ha tillbringat söndagen i vare sig bättre sällskap eller med vettigare sysselsättning.

Den här helgen var verkligen en energiboost. Mer sånt!

Just nu ligger min älskade lilla Trassel bredvid mig. Hon är inte ett dugg road av vad jag utsatt henne för. Hon har blivit örongmärkt och kastrerad idag...och försöker ideligen att backa ur tratten hon har runt huvudet. Tur att hon inte får gå ut - för tänk om hon skulle titta upp lite för länge när det regnar.

Jag måste bara instämma med Cliffhanger som han skriver i sin blogg här.

Det måste vara en fjortis som skrivit för TV4 - och det verkar vara samma fjortis som varit i farten även denna kväll...."Bostadsläget för unga och studenter suger".

Undrar om svininfluensan börjar så här....matt, ont i kroppen, ett huvud som sprängs och total orklöshet?

Huvudvärken är inte min vanliga - för den har jag ju lärt mig att stävja (återigen tack till min sjukgymnastguru)

Nej, den här skallebanken går ut på att för varje andetag jag tar - så slår blixten ned i huvudet. Och skulle jag försöka ta mig uppför en trappa som ökar andningen en nanomillipluttidel....well...you do the math.

Men det är fredag - tack och lov.
Jag återkommer

Jag har motivation och energi till två...okej...tre saker just nu...
Det är träning
Det är geocaching
Och det är gos med Trassel.

Tragiskt va?

Jag har knappt nån motivation till att ringa älsklingen där upp i Umeå och prata strunt - för det påminner mig bara ännu mer om hur läget är - och det är för tungt. Samtidigt som jag inte vill annat än att prata skit och bedyra min kärlek till honom.

Pruttdag.

Om jag ska hitta något positivt?
Jadå - det går faktiskt - jag är ju i grnud och botten en positiv person. Och det mest positiva just nu är att jag inte haft huvudvärk på drygt en vecka. Min sjukgymnast är min nya idol!

Ikväll badminton.
Och första träningslägret för Vasaloppet är planerat.
Dä ä bar å åk!

Så där ja.
Nu är jag anmäld och betald till Vasaloppet 2010.

Kilometrarna jag har i benen sen morgonpasset känns yttepyeefnuttiga i jämförelse.

Jag försökte föreställa mig vasaloppet "på riktigt" och tog ut en sträcka jag kört många gånger och som jag känner väldigt väl....jag kom hem till bästa vännerna i Enköping.

Min spontana reaktion var: Å jävlarns....vad långt...
Min andra reaktino var: Hur svårt kan det va?

Nu kör vi!

En underbar helg är slut.
Måndag igen och ett par veckor till i ekorrhjulet.
Sen ses vi igen.

Idag är en ångestfull dag. Separationsångest å det grövsta.
Tman sitter på flygbussen i detta nu, på väg "gem" till Umeå. Och jag är tidig på jobbet.
Men då kan jag gå tidigt.

Dubbelbokat mig har jag också.
Pruttdag.

Vad ska jag fylla denna dagen med förutom saknad?

Jag har tänkt på en sak....
Jag jobbar på ett kontor - vi är ca 30-35 pers som sitter här när alla är inne. Och vi är ett väldigt gemytligt företag med goda anda och många är mer än bara vänner (det finns både par och bästa vänner)

Så, följdaktligen - när jag kommer på morgonen så säger jag hej till alla. Det är ju brukligt och inget konstigt i det.

Men så går dagen, och vissa dagar springer jag mycket i korridoren och då händer det ju att man möter samma människa en 5-6 gånger under samma dag. Eftersom man redan klarat av morgonhejjet så är ju inte det aktuellt....men att säga hej eller tja igen känns ju jättemärkligt....det var ju inte så länge sen man sågs...inte heller tittar man ju ned i backen och låtsas som att man inte möts...

Men...på något sätt vill man ju bekräfta personen ...eller jag vill det...men jag har inte kommit på hur. Ibland blir det ett leende, ibland ett lyft ögonbryn och ibland blir jag så till mig att det blir nån töntig high five eller nåt.

3,5 år på detta kontor.
Och 1,5 år på kontor innan dess.
Ändå har jag inte kommit hittat den finafina linjen att balansera på.

Japp, nu var det igång. Inte för att det här ska bli nån form av träningsdagbok, men jag måste klappa mig själv lite på axeln i en minut eller två. Måndags - löpträning. Tisdags - löpträning. Onsdags - rask "promenad" i 7km/h 25 minuter följt av en timmes badminton (kanske 50 min effektiv tid) Torsdag - ingen direkt träning - men rask gång 2,5 timmar - en del av etappen var uppför Hammarbybacken. Och idag fredag har jag inlett dagen med ett "Shape"pass på Sats. 45 minuters styrketräning för hela kroppen.

Så - klapp klapp på ena axeln.
Och klapp klapp på den andra axeln för att jag ätit riktigt bra hela veckan också. Jag har inte överstigit mitt dagliga intag - och jag har knappt ens tänkt på det.

Så - slut på klappen.

Tillbaka till verkligheten.
Fredag idag och jag ser fram emot att i eftermiddag gå på hötorget och köpa färsk svamp och äta en god s middag ikväll. Och snygga till hemma med nya ljus, kuddar och grejer.
Imorrn blir det Enköping och besök hos extrafamiljen och änglarna.
Och söndagen går förhoppningsvis i Geocachingens spår, och kanske en tur i spåret =)

Och nästa helg kommer Tman hem. Fy FAN vad skönt! Jag saknar honom så att det gör ont i hela kroppen och själen. Hjärtat känns tom, fast samtidigt fullt av saknad och kärlek till honom.

Gör helgen fantastisk
Over n out

Jahapp, då var det klart.

I fredags tog vi (eller snarare hyrde) en fin bil och körde upp till Umeå på kvällen/natten. Det gick bra, och flytten gick bra....och ja...allt gick faktiskt himla smidigt. Vi fyllde det illla rummet under helgen med allehanda ting från blocket, jysk och andra lågprisvarianter. För det ska ju tilläggas att IKEA.....det ligger 30 mil bort. Ingen sväng man tar bara sådär.

Och umeså var en söt liten stad. otroligt mycket människor, unga studenter, som gjorde samma sak som vi precis före inskrivningen. Jag har ett gott intryck av staden, av människorna och av killarna Tman ska bo med. Det kan nog bilr bra det här.

Det är ju bara mitt eget ego som är lite sabbat just nu. Känns otroligt tomt att vakna i en king-size säng ensam (förutom katten då) men det värsta av allt är väl ändå att äta ensam. Tänk att det har jag alltid haft svårt för. Om det beror på att jag är uppvuxen med att ha hela familjen på 9 pers runt middagsbordet, eller om det beror på min lätta släng av sällskapssjuka...det vet jag inte...men tomt och tråkigt är det i alla fall.

Men, jag passar på att fylla min tid med annat. Två dagar i rad har klockan ringt 05,15 och så har ajg gett mig ut i soluppgången för en löprunda. Det var länge sen sist, och det tar lite tid att komma igång igen. Men det är så jäkla skönt! Nu blir det hårdträning hela hösten. Och glömde jag säga - ingen rökning heller. Inte ens feströkande.

Det ser jag inte som npgot problem iofs. För senaste tiden jag feströkt så har jag själv tyckt att det inte varit lika gott som tidigare. Och nästan blivit äcklad av det. Så - nu är det fimpat för gott. På riktigt.

Och jobbet...ja...jag orkar knappt nämna det....så vi skiter i det.

Over n out dudes