Ögonblink

Jag är omringad av en massa moln. Bra moln. För sådana finns det. Rosa moln till exempel. Känner mig löjligt lätt och glad just nu. Eller inte just nu. Utan hela året faktiskt. Så länge det nu har varat.

Ett par veckor? Är det så? Jag vet inte. Kunde inte bry mig mindre heller. Tid känns oviktigt.

Jag går runt med en konstant cirkus i magen. Det spelas på pukor och cymbaler där inne och fjärilarna dansar ikapp med kolsyrebubblorna.

Jag går runt med ett konstant leende. Ett sånt där från öra till öra. Träningsvärk i konstiga kindmuskler och det är nästan att jag utvecklat skrattgropar.

Jag är hes. Inte bara för nån löjlig förkylning. Utan för att jag pratat oerhört mycket detta år. Om stort och smått. Läskiga saker och självklara ting. Om våren, sommaren och saker att göra. Om spruckna förhållanden och ömsesidig längtan.

Jag är trött. För dygnet har för få timmar för att jobba, träna och umgås med kärleken.

Oj… kärleken. ..
Sa jag det högt?

Det var ju en hemlis ;-)