Genvägar


Jag tar sällan genvängar när jag ska göra saker. Jag vill att det ska vara på riktigt. Göras på riktigt. Med tretusenåttahundrasjuttionio procents engagemang.  Och lite trött blir man ju på sig själv.

Att städa på en halvtimme går inte – för då ska jag alltid sortera allting, slänga återvinning, rensa garderob och fan å hans moster.

Att laga enkel mat verkar jobbigt – när jag ändå slabbar ner i köket kan det väl vara för riktig mat och hundra matlådor?

Att köpa en golvlampa borde ju inte vara så svårt – men tre veckor senare och femhundra sajter senare har jag fortfarande inte helt bestämt mig.

Att träna en halvtimme duger inte för mig – det känns för kort – och folk säger att jag ska vara nöjd med att jag tagit mig till gymet. Min nivå ligger inte riktigt där. 

Men så ibland – så måste jag ta till de där genvägarna.

När jag inte orkar gå runt – så tar jag den mörka puckliga stigen genom skogen.  Mobilens videoljus leder mig bra.

När jag inte hittar vägen till skrattet – eller förmår mig till att le för alla goda ting – så hjälper dessa mig

När jag inte kan somna in, när tänderna gnisslar och musklerna spänner – så är en varm kurrande katt min genväg till John Blund.

När jag inte hittar lugnet, på jobbet eller här hemma så är detta min genväg till lite inre frid. 

Mina genvägar.
Vad vore jag utan dem?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0