Ögonblink

Det blir bättre

Jag vill ta den där magiska trollstaven och trolla fram mig ett halvår i tiden. Ett halvår framåt då allt inte känns så tungt. Ett halvår framåt då såret inte är fullt öppet och draken Katla står och spyr i det.

Det är så förbannad jävla tungt just nu.

Att ta gemensamt beslut att lämna varandra – trots att man tycker så mycket om den andre. För att inte skada mer. För att framtiden ska bli bättre för oss båda. För att våra totalt olika drömmar och visioner inte ska gå i kras. Att tillsammans ta det beslutet – så äckligt vuxet och nödvändigt. Så moget och övervägt. Men så förbannat jävla tråkigt, sorgset och ledsamt.

Jag somnar i tårar men hinner under natten glömma bort vad som är fel.
Så när jag vaknar är dagen först riktigt bra – tills klumpen i magen och sorgen i hjärtat knackar på och hånar mig.

Ena stunden känns det helt ok. Som att det är rätt beslut.
Andra stunder känns det som att himlen trillat ner och plattat till hjärtat.

Ena stunden är jag lugn och sansad – vet att det är det bästa för oss båda.
Och andra stunder drabbas jag av halv panik.

Men
Det blir väl bättre.
Det måste det bli.
Annars är allt det här för jävla gäves