Ögonblink

Servicesamhället går framåt!

När det var nytt med automatiskt utrop av busstationerna i innerstadsbussarna blev jag och syster min jätteförvånade. För när vi gick på noterade vi att det var en man som körde bussen - men rösten i högtalaran var en kvinnas. Det tog ett tag innan vi förstod hur det hängde ihop. Typ en dag eller två.

 

Då började även funderingarna på hur bussrösten kunde veta vart den befann sig så att den kunde ropa ut rätt station. Teorierna har varit många genom åren. GPS-sändare, hemlig knapp hos chauffören, magnetmoj på bussen som läses av vid varje hållplats osv.

 

Den senaste servicen i samma anda jag blev varse i förra veckan var att när bussen kör fram till starthållplatsen för linjen - och framdörren öppnas, så ropas det ut vart bussen ska.

 

Första gången blev jag skiträdd - för volymen var maxad och min hjärna hade sikte på den manliga busschauffören. Att då få en lagom sensuell kvinnlig röst i örat, på hög volym - det kan ju skrämma vem som helst :)

 

Superbra med den här typen av service - och framförallt för våra synskadade medpassagerare och medmänniskor. Men varför är det bara kvinnliga röster överallt?

Den enda manliga rösten jag hört i högtalarna i liknande sammanhang är den trötte stackaren som meddelar vilken tunnelbanelinje det är som avgår om X minuter.

Jag har inte bestämt mig än omjag gillar de där nya bussrösterna dock. Pengarna kunde kanske gått till fler bussar istället?