Dagarna efter
Måndag efter jobbets vårfest.
En riktigt trevlig tillställning blev det till slut. Får man säga det trots att man själv arrade det hela?
Nivån kändes lagom, stället mysigt, maten fantastiskt god, en bra inhyrd bartender (som visade sig vara en ballongkollegas son…)
Vi ramlade därifrån vid tvåtiden och tog det briljanta beslutet att köra en efterfest hos närmast boende kollega. Jag somnade sött sittandes på golvet med huvudet i snälla A´s knä. Då var det dags att ta sig hemåt.
Ett fylleprat dit, ett sms dit och sen blev det sängläge. Ända tills lördag kväll. Då började allting om med grillparty, whiskey och öl. Fast jag höll mig till mirakelmedlet pepto bismol - denna gudagåva från staterna som suddar bort allt vad illamående och upprörd mage heter. Helt ovärderligt för en makismage helt enkelt. Smakar som Jenka och har en galen amerikansk reklamkampanj>>
Men kvällen förflöt bra vid midnatt drog vi tjejer iväg på lite nattlig geocaching. Tre fnissande tjejer med varsin ficklampa i galet mörka skogar. Vi hade en specifik cache vi skulle ta via ett reflexspår – och det måste man ju göra på natten. Vi kände oss rätt modiga när vi stolpade rakt ut i skogen över stock och sten utan att bry oss om att leta efter stigar. Jag är glad att jag inte är mörkrädd – för det var riktigt kompakt mörker där mellan granarna.
Och söndagen fick snällt flyta iväg som den ville. Jag gav mig iväg och cyklade ett par mil, tog ett par cacher till i skogen och upplevde riktig nostalgi. Inte bara hela grejjen med att ta sig fram per cykel – utan jag hittade vägar och skogar där jag aldrig varit förut som påminde så oerhört mycket om min barndom. Jag blev nästan lite sorsgen mitt i all glädje över att jag vuxit upp.
Och idag hör jag alla historier från i fredags, gnuggar mig i ögat pga den sena timmen även igår och undrar vad som ska hända nu.
Mer kuligheter åt folket!
