Ögonblink

Jag är uppfylld.

 

Förra veckan visade vilket underbart liv jag ändå lever. Vilka fantastiska människor jag omges av. Och att jag verkligen måste få vett nog att uppskatta det.

 

Det blev bubbelpool ute i naturen med ett rätt otippat sammansatt gäng från jobbet. En massa grillat kött, vin och prat om allt och inget. Att sitta i mörkret, ute i skogen på Värmdö, omgiven av frostbitna granar, tända ljus, varmt bubblade vatten och varma pratbubbliga tjejer toppar höstens hemmaupplevelse. Stundtals kändes det nästan religiöst.

 

Att inta en plats långt bak på Göta Lejon för att i gott sällskap njuta av Melissa Horns spelning. Att känna, gråta, slå bort paniken, och falla bort i tankar på låttexterna är få förunnat. Hon kändes nära och äkta. Men å andra sidan - med de texterna hon har måste hon vara det just för att vara äkta. Kent gör en grej av att aldrig berätta hur deras låtar kommit till, om vem eller vad de handlar och säger själva att det förstör så mycket av upplevelsen. Och det funkar för dem och deras musik. Men inte för Melissa Horn - hon måste avslöja än mer om sig själv för att vara så där geniun. Å andra sidan gör det att hennes berättelser liksom fastnar i själen - oavsett om man vill eller inte.

 

Att sitta på olika glöggpartyn och låta sig själv marineras upp över öronen har också varit fantastiskt. Jag kom nära någon - tog ett steg längre bort från någon annan. Jag fick en ny historia berättad för mig - och fick själv berätta min. Visserligen med en hemsk hemsk bakisdag i söndags som dessvärre gjorde att jag tvangs ställa in ytterligare ett glöggmys. Bakisdagen var värd lördagskvällen- men inte att missa söndagseftermiddagen med vännerna.

 

Och många diskussioner hit och dit med mina näraste, käraste. Jul. Nyår. Mat. Träffas. Inte träffas. Bry sig. Orka bry sig. Besvikelse. Kärlek. Allt i ett och samma andetag. Ibland ger jag upp. Leker tolvåring igen som smäller i dörrar, stampar med fötterna i golvet och håller för öronen. Ibland funkar det, ibland inte. Bara för att sekunden senare uppfyllas av en kärlek som är så stor och innerlig att hjärtat sväller över.

 

Just nu sväller mitt hjärta och själ över. Jag är så uppfylld av livet och hur det kan vara. Hur det borde vara. Och hur jag vill att det ska vara. Jag saknar så innerligt, så glädjs så innerligt och jag sörjer så innerligt. Inte bara Tman - utan just nu alla omkring mig faktiskt.

 

Det blir lite som en kärleksförklaring till er det här.

 

Ni är mitt allt.

Mina änglar.