Working late
Nu har min hjärna gett upp för idag.
Efter att ha pallrat runt med en tokig (med sjukligt proffsig) fotograf halva dagen, suttit i möte med den bästaste systemutvecklare jag träffat, och sen jobbat över ett antal timmar för mycket både idag, igår och i förrgår...å dan före dess...å före dess....så har nu min hjärna givit upp. I alla fall för idag.
Klockan har passerat tiden för vad som är vettigt att sitta kvar på jobbet. Men nu har jag ju precis missat en buss hem, och med de här klackarna tänke jag inte utmana ödet...det är lite halvhalt på sina ställen vill jag lova...så...en kvart över för lite bloggande i väntan på nästa buss.... Excellent.
Om ett par dagar åker ett gäng goa vänner ned till Thailand. Dels för att sola å bada, men även för att jobba med ballongerna. Jag skulle följt med, eller rättare sagt jag och Tman skulle följt med. Men i brist på pengar, ork, energi och med för mycket annat att tänka på så sa vi upp våra platser. Det känns kanske sådär när man tänker på hur kul det hade varit att åka med och hur för jävla skönt det hade varit med lite sol och bad. Men det känns förbannat bra när man tänker på att vi inte kommer behöva leva på nudlar (oh my god vad jag hatar nudlar) i två månader efter flytten.
Flytten ja =)
Hi hi
Jag kan inte förstå att jag har den här turen, att jag får ha det så här bra. Jag väntar lite nervöst på att dagen skall komma då allting vänder nedåt igen. Jag har fortfarande svårt att fatta att det här verkligen händer, att det händer Lilla mig.
Det blev lite mer verkligt när vi till och med kom ned i sådan detaljnivå att vi började prata om när vi skulle lämna Göteborg på flyttdagen. Visste ni att det är ett halvt helvete att få tag på en firma i sverige som hyr ut minilastbilar envägs? Det är i stort sett omöjligt. Vi har i alla fall gett upp den tanken...hade man flyttat grejer från ett helt hus, eller från en stor trea eller nåt hade man ju anlitat en flyttfirma som fick hjälpa en att baxa upp grejerna från Götet. Men en liten etta....där hälften dessutom skall lämnas kvar....nje...vi löser det på annat vis. Släp kallas det. På 12 kubik. Det är väl rätt stort?
Urs. Nu börjar det bli lite obehagligt att sitta kvar här på kontoret alldeles ensam. Jag vet ju att städerskan har gått varvet och kikat i alla vrår. Men man blir lite nojjig. Kanske ska ta och larma nu och gå hem. Det känns som det är tajm för det.
Over n out, dudes
Efter att ha pallrat runt med en tokig (med sjukligt proffsig) fotograf halva dagen, suttit i möte med den bästaste systemutvecklare jag träffat, och sen jobbat över ett antal timmar för mycket både idag, igår och i förrgår...å dan före dess...å före dess....så har nu min hjärna givit upp. I alla fall för idag.
Klockan har passerat tiden för vad som är vettigt att sitta kvar på jobbet. Men nu har jag ju precis missat en buss hem, och med de här klackarna tänke jag inte utmana ödet...det är lite halvhalt på sina ställen vill jag lova...så...en kvart över för lite bloggande i väntan på nästa buss.... Excellent.
Om ett par dagar åker ett gäng goa vänner ned till Thailand. Dels för att sola å bada, men även för att jobba med ballongerna. Jag skulle följt med, eller rättare sagt jag och Tman skulle följt med. Men i brist på pengar, ork, energi och med för mycket annat att tänka på så sa vi upp våra platser. Det känns kanske sådär när man tänker på hur kul det hade varit att åka med och hur för jävla skönt det hade varit med lite sol och bad. Men det känns förbannat bra när man tänker på att vi inte kommer behöva leva på nudlar (oh my god vad jag hatar nudlar) i två månader efter flytten.
Flytten ja =)
Hi hi
Jag kan inte förstå att jag har den här turen, att jag får ha det så här bra. Jag väntar lite nervöst på att dagen skall komma då allting vänder nedåt igen. Jag har fortfarande svårt att fatta att det här verkligen händer, att det händer Lilla mig.
Det blev lite mer verkligt när vi till och med kom ned i sådan detaljnivå att vi började prata om när vi skulle lämna Göteborg på flyttdagen. Visste ni att det är ett halvt helvete att få tag på en firma i sverige som hyr ut minilastbilar envägs? Det är i stort sett omöjligt. Vi har i alla fall gett upp den tanken...hade man flyttat grejer från ett helt hus, eller från en stor trea eller nåt hade man ju anlitat en flyttfirma som fick hjälpa en att baxa upp grejerna från Götet. Men en liten etta....där hälften dessutom skall lämnas kvar....nje...vi löser det på annat vis. Släp kallas det. På 12 kubik. Det är väl rätt stort?
Urs. Nu börjar det bli lite obehagligt att sitta kvar här på kontoret alldeles ensam. Jag vet ju att städerskan har gått varvet och kikat i alla vrår. Men man blir lite nojjig. Kanske ska ta och larma nu och gå hem. Det känns som det är tajm för det.
Over n out, dudes
Kommentarer
Trackback
