Ögonblink

Jag är materialist. Jag kan bli så löjligt lycklig av ett riktigt bra köp av ett plagg, en pryl eller en present. Jag kan verkligen trösta mig själv med lite blingbling från Guldfynd, eller ännu en ljushållare till hemmet. Och jag kan gå och tänka på "Det-där-bra-köpet" hur länge som helst.

Nu kommer jag inte kunna vara så där materiellt lycklig på länge. För mina pengar har gått till något heeeeeelt annat. Något som faktiskt känns lite vuxet att säga - upplevelser.

Igår var en av dem. En spelning på Berns med det fantastiska bandet White lies. Mörka texter, mycket om döden och hur svårt det kan vara när man är tjugo år, och med fantastiska indierock-melodier som fastnar och jag kan inte säga annat än att dessa pojkar har tagit ett hörn av mitt hjärta. Jag såg dem i somras för första gången, jag hörde dem i somras för första gången vid samma tillfälle - då de var förband till Coldplay. Sen dess har de levt och frodats i själen min.

Och spelningen igår var galet bra. De ägde scenen. Självförtroende. Tajta. Rena. Söta. Engagerade. De bjöd på en riktigt bra musikupplevelse helt enkelt. Jag är toknöjd!

Men jag kände mig gammal. Förbannat gammal där bland alla tjugoåringar utan skrupler och hyfs med ett "imorgon-är-det-en-annan-bekymmersfri-dag-känsla. Och jag avundas dem - såklart. De har ju den bästa tiden framför sig. Och ja, jag känner mig ännu äldre när jag skriver detta, för det är ju bara tanter som skulle "klaga på ungdomarna" - är det inte så. Igår blev jag kallad tant dessutom. Den tog. Jag kanske har åldersnojja - men är inte det helt naturligt när man närmar sig trettio och inte har det där som man trodde att man skulle ha i den åldern?

Men men...jag känner att jag i alla fall fyller mina dagar, veckor, månader, år och mitt liv med värdefulla saker och minnen. En rynka i ansiktet för varje gott och kärt minne. Så det är inte så konstigt att jag är rynkig!

Äh - tillbaka till ämnet.

Jag lägger ju även pengar på en resa med Brao min. På lördag åker vi till sol, varma stränder, färgglada drinkar, god mat, och ja...allt som en kanarieö i denna årstid har att erbjuda. Vi tajmade vädret sjukligt bra med tanke på att det just nu råder full höststorm här. Katten min ids inte ens titta ut genom dörrspringan....hon vänder redan när hon hör smattret.Så en vecka i solen ska bli så otroligt skönt. Välbehövligt. Lite D-vitamin kommer göra susen för humöret.

Okej, jag har packar bikini, pass och kamera...behöver man någe mer eller?

Och imorgon väntar ännu en musikupplevelse. Konsert med Winnerbäck. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett honom, och han kommer antagligen inte göra något nytt. Men det känns tryggt, och bra. Han senaste platta drar lite Kent-toner nästan, och det förundrar mig hur han lyckas med det samtidigt som han behåller sitt egna - väldigt speciella - sound. Det ska också bli grymt såklart.

Men hade jag fått välja - så hade dessa tre goda ting gärna fårr vara lite mer utspritt. >För nu hinner jag knappt suga på karamellen innan jag måste tugga sönder den för att stoppa in nästa. Konserter i all ära  - jag älskar ju det! Men de ligger lite i skuggan av resan.

Njehe...om man ska ta och packa lite då...hur var det nu då...bikini...pass...kamera....var det någe mer tro?