*utpust*
Den interna releasen gick bra, bättre än förväntat. Riktigt bra faktiskt! Jag var nervös och kanske lite rädd också för att folk skulle ha skyhöga förväntningar som inte blev infriade. Antingen är det så, men ingen vågar säga bågot. Eller så är det så att sidan är ganska bra. Vad som helst är ju bättre än vår gamla oavsett. Men det finns såklart kvar att jobba på. Det finns det alltid. Ser man en hemsida som färdig, har man ju missat hela poängen med den. Jag har fått in många bra idéer på utveckling, på saker folk saknar och så vidare. Så jag tror, att om ett halvår, så kommer den vara riktigt riktigt bra.
Både jag och chefen är nöjda och efter ett medarbetar/utvecklingssamtal igår känns det ännu bättre. Jag har världens bästa arbetsplats, och världens bästa chef. Nu är det väl bara världens bästa lön som saknas :)
Pengar ja...det är ju alltid det som saknas den här tiden på året. Månaden har aldrig känts så lång. Men, å andra sidan är ju både kyl och frys ordentligt urätna nu....kvar ligger nån skruttig påse wookgrönsaker, ett paket bacon och lite ägg. Av det blir det inga kulinariska rätter direkt.
Jag har redan gjort ett antal olika inköpslistor....en matlista, en klädeslista, en måste-ha-lista, en vore-kul-att-ha-lista, en drömmarlista osv. Vissa blir mångalna, jag blir köpgalen.
Och nu vill jag bara hem till Tman. Jag känner mig så speciell när jag går bredvid honom till och från jobbet. Delvis för att han sticker ut från resten av resenärerna i sin uniform, och delvis för att han får mig att känna mig speciell. Det är speciellt =) Men, jobbet kallar. Jag sitter i receptionen idag, kan inte riktigt jobba som jag vill...vare sig tidsmässigt eller kring arbetsuppgifter. Men vad gör man inte.
Igår surfade jag runt lite på bloggar och facebook och divese hemmasnickrade hemsidor. Och jag insåg, vad mycket människor det är som kommer och går i ens liv. Vad mycket personer det är som man en gång stod nära, som nu känns längre bort än evigheten. Och vad mycket personer man har kommit nära, som man aldrig trodde att man ens skulle prata med.
Och vissa människor måste nog få passera. Jag tror att var sak har sin tid. Och ibland tror jag att var relation har sin tid. Ibland hittar man tillbaka till varandra. Ibland inte.
Ibland sörjer jag en tappad vän.
Ibland inte.
Det jag med all säkerhet vet, det är att när det gäller mina nära vänner, så är tidsrymden inte ens en variabel i ekvationen. I de relationerna spelar inte tiden någon roll. En dag, en vecka, en månad, ett år eller tio. Spelar ingen roll. Och sådana vänner finns, de är de jag kallar änglar.
Over n out angels
Både jag och chefen är nöjda och efter ett medarbetar/utvecklingssamtal igår känns det ännu bättre. Jag har världens bästa arbetsplats, och världens bästa chef. Nu är det väl bara världens bästa lön som saknas :)
Pengar ja...det är ju alltid det som saknas den här tiden på året. Månaden har aldrig känts så lång. Men, å andra sidan är ju både kyl och frys ordentligt urätna nu....kvar ligger nån skruttig påse wookgrönsaker, ett paket bacon och lite ägg. Av det blir det inga kulinariska rätter direkt.
Jag har redan gjort ett antal olika inköpslistor....en matlista, en klädeslista, en måste-ha-lista, en vore-kul-att-ha-lista, en drömmarlista osv. Vissa blir mångalna, jag blir köpgalen.
Och nu vill jag bara hem till Tman. Jag känner mig så speciell när jag går bredvid honom till och från jobbet. Delvis för att han sticker ut från resten av resenärerna i sin uniform, och delvis för att han får mig att känna mig speciell. Det är speciellt =) Men, jobbet kallar. Jag sitter i receptionen idag, kan inte riktigt jobba som jag vill...vare sig tidsmässigt eller kring arbetsuppgifter. Men vad gör man inte.
Igår surfade jag runt lite på bloggar och facebook och divese hemmasnickrade hemsidor. Och jag insåg, vad mycket människor det är som kommer och går i ens liv. Vad mycket personer det är som man en gång stod nära, som nu känns längre bort än evigheten. Och vad mycket personer man har kommit nära, som man aldrig trodde att man ens skulle prata med.
Och vissa människor måste nog få passera. Jag tror att var sak har sin tid. Och ibland tror jag att var relation har sin tid. Ibland hittar man tillbaka till varandra. Ibland inte.
Ibland sörjer jag en tappad vän.
Ibland inte.
Det jag med all säkerhet vet, det är att när det gäller mina nära vänner, så är tidsrymden inte ens en variabel i ekvationen. I de relationerna spelar inte tiden någon roll. En dag, en vecka, en månad, ett år eller tio. Spelar ingen roll. Och sådana vänner finns, de är de jag kallar änglar.
Over n out angels
Kommentarer
Trackback
