Puff
Puff
Nu har luften gått ur mig helt. Puff sa det bara igår kväll. Inte ens poff med lite stuns i, utan ett slappt puff. Som en mesig fis.
Det strular en del på jobbet, med hemsidan och dumma importer från vårt administrationssystem som inte vill sig. Och hela företagets frustration samlas i en hink som sedan hälls ut över mig. Problemet är att jag är oförmögen att göra något åt det, därför att just de delarna av hemsidan kan jag inte hantera. Jag kan inte koden, jag har inte kompetensen. Men det finns de personer som har det, och som hjälper mig. Men någon måste ta slaskhinken, och det får jag göra som på ett sätt "äger" hemsidan. Så är det ju.
Men det tar energi. Det tar lust. Det tar vilja.
Sen fick vi ett riktigt riktigt tråkigt besked igår. Min chef ska sluta. Den chefen som jag tycker otroligt mycket om, den chefen som är den bästa jag haft i mitt yrkesverksamma liv. Hon slutar på företaget efter åtta år med pendelavstånd, mycket arbete och ännu fler anledningar som jag inte tänker gå in på här. Och det är så förbannat jävla skittråkigt. Jag förstår hennes beslut, och jag accepterar det. Men det är inte utan att jag fällde ett par tårar i går kväll. I rädsla. I någon form av sorg. I frustration.
Hon är den som alltid trott på mig. Det är tack vare henne jag sitter där jag gör idag. Det är tack vare henne jag kunde ta ett kliv i karriären. Och det är tack vare henne jag så smått började tro på mig själv. Och nu...så klart får jag en ny chef. Jag har haft en del att göra med honom tidigare, och jag har ingenting emot honom. Han är riktigt rolig och kompetent på sina områden. Men mitt tvivel ligger i att jag inte tror att han tror på mig. Jag tvivlar på att han ser potentialen jag har, det som hon såg.
Det är min rädsla.
Stämningen i min kropp, själ och huvud är väldigt låg just nu. Det känns inte bra i maggropen. Och det känns inte bra i mitt huvud som har brottats med en energisurplande huvudvärk i ett par veckor nu. Jag borde få magsår på kuppen så mycket smärtstillande med acetylsalicylsyra i som den har tagit hand om.
Ja jösses.
Det blir nog bra såsmåningom.
Vi säger så.
Nu har luften gått ur mig helt. Puff sa det bara igår kväll. Inte ens poff med lite stuns i, utan ett slappt puff. Som en mesig fis.
Det strular en del på jobbet, med hemsidan och dumma importer från vårt administrationssystem som inte vill sig. Och hela företagets frustration samlas i en hink som sedan hälls ut över mig. Problemet är att jag är oförmögen att göra något åt det, därför att just de delarna av hemsidan kan jag inte hantera. Jag kan inte koden, jag har inte kompetensen. Men det finns de personer som har det, och som hjälper mig. Men någon måste ta slaskhinken, och det får jag göra som på ett sätt "äger" hemsidan. Så är det ju.
Men det tar energi. Det tar lust. Det tar vilja.
Sen fick vi ett riktigt riktigt tråkigt besked igår. Min chef ska sluta. Den chefen som jag tycker otroligt mycket om, den chefen som är den bästa jag haft i mitt yrkesverksamma liv. Hon slutar på företaget efter åtta år med pendelavstånd, mycket arbete och ännu fler anledningar som jag inte tänker gå in på här. Och det är så förbannat jävla skittråkigt. Jag förstår hennes beslut, och jag accepterar det. Men det är inte utan att jag fällde ett par tårar i går kväll. I rädsla. I någon form av sorg. I frustration.
Hon är den som alltid trott på mig. Det är tack vare henne jag sitter där jag gör idag. Det är tack vare henne jag kunde ta ett kliv i karriären. Och det är tack vare henne jag så smått började tro på mig själv. Och nu...så klart får jag en ny chef. Jag har haft en del att göra med honom tidigare, och jag har ingenting emot honom. Han är riktigt rolig och kompetent på sina områden. Men mitt tvivel ligger i att jag inte tror att han tror på mig. Jag tvivlar på att han ser potentialen jag har, det som hon såg.
Det är min rädsla.
Stämningen i min kropp, själ och huvud är väldigt låg just nu. Det känns inte bra i maggropen. Och det känns inte bra i mitt huvud som har brottats med en energisurplande huvudvärk i ett par veckor nu. Jag borde få magsår på kuppen så mycket smärtstillande med acetylsalicylsyra i som den har tagit hand om.
Ja jösses.
Det blir nog bra såsmåningom.
Vi säger så.
Kommentarer
Postat av: Andréas
Hej,
Han är INTE kompetent i sina områden. Det är det som är det skrämmande med honom....
// A
Trackback
