Ögonblink

Jag tajmade min semster riktigt bra. Sista veckan med underbart väder och sen...samma måndag jag började jobba vände det...kallt, blåsigt och regnigt. Egotrippad som jag är så kändes det faktiskt riktigt bra =)   Tillbaka på jobbet....förra veckan var helt galen med kickoff och fester som jag i vanlig ordning anordnade.

Och bröllop har jag hunnit vara på, två stycken till och med. Det ena helt underbart fantastiskt som sprudlade kärlek och liv. Det andra också vackert på alla sätt och vis, men bitterljuvt då det skuggades av brudens cancerhistoria, avbrutna behandling och korta tid kvar att leva. Kort sagt. Bitterljuvt. Men fantastiskt att paret med sin son verkligen tar tillvara på tiden de har kvar tillsammans.  

Och en annan har hoppat in i ekorrhjulet igen. Full fart mot jul och nyår. Det enda siktet jag kan ha just nu. Tman flyttar upp till Ume nästa vecka...kvar blir Trassel, jag och ensamheten. Förbannat jävla pisstråkigt. "Men du somä r så stark, och ni som är ett så bra par, ni grejar det här" får jag höra överalltifrån.

Ja, jo, jag tvivlar inte på det. Men jag kan inte bara få krypa ihop en stund och gråta ut den faktiska sorg som det i min värld innebär? Kan jag inte bara få vara liten och ledsen en stund.

Och sen kommer jag tillbaka.
Jag lovar.