Uj, vilken helg
Ja jösses, vilken helg. Jag är helt slut.
Jag som skulle ha en lugn helg med bara massa pyssla-om-mig-själv-tid osv. Det blir ju aldrig som man tänkt sig.
Fredagen bjöd tyvärr på pissväder vilket gjorde att det planerade ballongjobbet ställdes in. Man är van vid det här laget. Efter sex år har man börjat lära sig vädret faktiskt, så jag var rätt inställd på det. Även om det såklart är tråkigt att inte få komma ut och flyga.
Men, fredagen blev en lugn hemmakväll istället. Tog ett bad, kollde på film och bara var.Jag har funderat mycket kan jag säga. I och för sig inget ovanligt. Men det känns som att funderingarna är mer reella nu än tidigare, mer realistiska, eller åtminstone det som kommer ut av funderingarna. Ett par beslut är tagna, ett par steg är tagna åt lite olika håll och ja...just nu känner jag mig ganska tillfreds faktiskt. Det var ett par tunga dagar torsdag-fedag av flera anledningar. Jag kände mig...liten, förvirrad och allmänt nere och fundersam.
Såg som sagt lite film på fredagen i min ensamhet. Rätt skönt faktiskt. Även om jag inte för mitt liv kan förstå mig själv när jag väljer att busa hem en skräckis/thriller som skrämde vettet ur mig. Tack och lov för sockersöta slut som gör att man glömmer bort det där andra hemska som var i mitten av filmen. Började även kolla på en film baserad på en bok jag läste i vintras. En otroligt bra och gripande bok, och ja...filmen var absolut inte lika bra. Många bottnar saknades, många personligheter kom aldrig fram och jag saknade parallellhandlingen som funnits i boken. Men bra var den ändå. Tårarna strömmade och när jag kom till den punkt att jag tyckte alldeles för synd om mig själv så stängde jag av och gick och la mig istället.
Sov oroligt den natten, vilket antagligen var anledningen till att jag ens vaknade av ett sms runt 04,30. Jag svarade på messet och efter en stund hade jag pratsällskap i en timme. En och annan filosofisk tanke reddes ut. En och annan känsla förmedlades och det var helt enkelt ett riktigt trevligt vänsamtal, som jag faktiskt saknat sista tiden.
Sen försvann lördagen i en rasande fart. Jag fick jrodens ryck och tokstädade hela lägenheten. Gick tom och käpte en ny mopp för att kunna svabba golven (!!!) Hur många vuxenpoäng är inte det då... Under dagen telefonsamtal som förvirrade mig ännu mer och tog ned mig lite grann men energin lade jag istället på att få snyggt här hemma. När jag var klar doftade det äpple i hela lägenheten, all tvätt var vikt och inlagd och maten stod på bordet.
Jag skulle få lite besök på kvällen av ballongherrarna, men de dök inte upp förrän tolvtiden och innan dess hade ja hunnit ut och promenera 1,5 timme. Jag bara gick och gick, planlöst och egentligen utan mål. Men det var så fantastiskt skönt att rensa tankarna. Det behövdes. Jag undrar om jag varit lite övertänd den sista tiden, haft för mycket i hjärnan, tänk för många "tänk om" och "ifall" eller "hoppas att". Jag försökte få ut det, bit för bit för varje steg jag tog och när jag kom hem igen ringde som på beställning telefonen. Och all hopplöshet och nedstämdhet jag känt tidigare var som bortflugen. Hoppet återkom, känslan var skönare och samtalet riktigt roligt. Faktiskt :P
Sen kom ballongherrarna och ett par timmar senare drog tre av oss iväg på en morgonflygning. Det var årets första för min del och jag var inte med och jobbade. Utan bara var där, njöt och myste...kände doften av gasen, hörde prasslet av ballongtyget, jag stod där på startfältet och bara anddades in allting. Äntligen var det igång igen. Jag har saknat det.
Sen har dagen inte varit annat än jobbig. En baksmälla som nu har satt sig i huvudet, endast 40 minuters sömn på ett dygn....det tar på kroppen. Så nu är det snart dags för sängen kan jag säga. Men först vill jag berätta att jag idag har gått emot alla mina principer och övertygelser...
Jag har gått med i viktklubb.se med målet -4 kilo till midsommar. Det verkar så enkelt när man får hjälpen man får från dem....det återstår att se hur det funkar. Jag tror faktisit på det och med den motivationen jag känner i kroppen så känns det helt realistiskt. Jag fick inte gå ner mer heller tyckte de...jag satte 5 kilo som målvikt...men då kom en stor röd text som sa att det var inte speciellt bra...så fyra kilo it is! Jag har nyss provätit ett av recepten, och jag är positivt överraskad. Det här kommer bli bra!
Oj...vad lång det blev....well well.
Så är det ibland.
Jag som skulle ha en lugn helg med bara massa pyssla-om-mig-själv-tid osv. Det blir ju aldrig som man tänkt sig.
Fredagen bjöd tyvärr på pissväder vilket gjorde att det planerade ballongjobbet ställdes in. Man är van vid det här laget. Efter sex år har man börjat lära sig vädret faktiskt, så jag var rätt inställd på det. Även om det såklart är tråkigt att inte få komma ut och flyga.
Men, fredagen blev en lugn hemmakväll istället. Tog ett bad, kollde på film och bara var.Jag har funderat mycket kan jag säga. I och för sig inget ovanligt. Men det känns som att funderingarna är mer reella nu än tidigare, mer realistiska, eller åtminstone det som kommer ut av funderingarna. Ett par beslut är tagna, ett par steg är tagna åt lite olika håll och ja...just nu känner jag mig ganska tillfreds faktiskt. Det var ett par tunga dagar torsdag-fedag av flera anledningar. Jag kände mig...liten, förvirrad och allmänt nere och fundersam.
Såg som sagt lite film på fredagen i min ensamhet. Rätt skönt faktiskt. Även om jag inte för mitt liv kan förstå mig själv när jag väljer att busa hem en skräckis/thriller som skrämde vettet ur mig. Tack och lov för sockersöta slut som gör att man glömmer bort det där andra hemska som var i mitten av filmen. Började även kolla på en film baserad på en bok jag läste i vintras. En otroligt bra och gripande bok, och ja...filmen var absolut inte lika bra. Många bottnar saknades, många personligheter kom aldrig fram och jag saknade parallellhandlingen som funnits i boken. Men bra var den ändå. Tårarna strömmade och när jag kom till den punkt att jag tyckte alldeles för synd om mig själv så stängde jag av och gick och la mig istället.
Sov oroligt den natten, vilket antagligen var anledningen till att jag ens vaknade av ett sms runt 04,30. Jag svarade på messet och efter en stund hade jag pratsällskap i en timme. En och annan filosofisk tanke reddes ut. En och annan känsla förmedlades och det var helt enkelt ett riktigt trevligt vänsamtal, som jag faktiskt saknat sista tiden.
Sen försvann lördagen i en rasande fart. Jag fick jrodens ryck och tokstädade hela lägenheten. Gick tom och käpte en ny mopp för att kunna svabba golven (!!!) Hur många vuxenpoäng är inte det då... Under dagen telefonsamtal som förvirrade mig ännu mer och tog ned mig lite grann men energin lade jag istället på att få snyggt här hemma. När jag var klar doftade det äpple i hela lägenheten, all tvätt var vikt och inlagd och maten stod på bordet.
Jag skulle få lite besök på kvällen av ballongherrarna, men de dök inte upp förrän tolvtiden och innan dess hade ja hunnit ut och promenera 1,5 timme. Jag bara gick och gick, planlöst och egentligen utan mål. Men det var så fantastiskt skönt att rensa tankarna. Det behövdes. Jag undrar om jag varit lite övertänd den sista tiden, haft för mycket i hjärnan, tänk för många "tänk om" och "ifall" eller "hoppas att". Jag försökte få ut det, bit för bit för varje steg jag tog och när jag kom hem igen ringde som på beställning telefonen. Och all hopplöshet och nedstämdhet jag känt tidigare var som bortflugen. Hoppet återkom, känslan var skönare och samtalet riktigt roligt. Faktiskt :P
Sen kom ballongherrarna och ett par timmar senare drog tre av oss iväg på en morgonflygning. Det var årets första för min del och jag var inte med och jobbade. Utan bara var där, njöt och myste...kände doften av gasen, hörde prasslet av ballongtyget, jag stod där på startfältet och bara anddades in allting. Äntligen var det igång igen. Jag har saknat det.
Sen har dagen inte varit annat än jobbig. En baksmälla som nu har satt sig i huvudet, endast 40 minuters sömn på ett dygn....det tar på kroppen. Så nu är det snart dags för sängen kan jag säga. Men först vill jag berätta att jag idag har gått emot alla mina principer och övertygelser...
Jag har gått med i viktklubb.se med målet -4 kilo till midsommar. Det verkar så enkelt när man får hjälpen man får från dem....det återstår att se hur det funkar. Jag tror faktisit på det och med den motivationen jag känner i kroppen så känns det helt realistiskt. Jag fick inte gå ner mer heller tyckte de...jag satte 5 kilo som målvikt...men då kom en stor röd text som sa att det var inte speciellt bra...så fyra kilo it is! Jag har nyss provätit ett av recepten, och jag är positivt överraskad. Det här kommer bli bra!
Oj...vad lång det blev....well well.
Så är det ibland.
Kommentarer
Trackback
