Ögonblink

Hon satte sig pustande i kontorstolen på hemmaplan.  Det var länge sen hon satt där, i sin egen lägenhet. I sina mjukisbyxor och raggsockor (jo, det är kallt på golvet fast det är sommar) håret stod på ända, sminket hade rasat ned ett par våningar och hon såg nog ut som fyrtio svåra år.

Hon hade inte varit hemma speciellt mycket den senaste tiden. Prioriteringarna låg inte på att sova och ta hand om hemmet, utan på att ha kul, fånga tillfällens när de ges och bara vara. Härom kvällen när hon blivit hemskjutsad i den ljumma försommarnatten hade hon kommit på sig själv med att på största allvar tro att hon hade sommarlov. Hon levde som en femtonåring som inte bekymrade sig så mycket för morgondagen. Hon hoppade på kul saker där det gavs tillfälle, hon fastnade i en varm famn när den dök upp, hon flög ballong som aldrig förr, hon satt uppe sent och pratade i telefon med folk hon nästan glömt bort brydde sig om henne, hon berättade ingenting för sin mamma om vare sig kärlekar, utebliven nattsömn eller viktminskning. Hon levde som en tonåring. Var det nu hon tog igen det hon inte hade som tonåring, eller vad var det här för revolt?

Men hon hade kul, så förbannat kul. Hon fick träffa härliga människor. Känna nya dofter och smaker varje dag, lära känna nya själar som berikade hennes liv. Känslan av totalt frihet var förståss positivt överhängande. Allting har en skugga, och skuggan av friheten är ju ensamhetskänslan som dök upp ibland. Men än så länge stod solen högt, och då är skuggorna korta, om de ens syns. De finns där men är svåra att upptäcka.

Det hade hänt galet mycket i hennes liv den senaste tiden. Jobbet var väl den största delen som upptog mycket tankeenergi och kraft. Mycket har hänt och till hösten kommer hon att ha en ny roll, en ny tjänst och det skulle bli förbannat spännande och utmanande för henne. Det gladde henne att ledningen tänkt på henne, samtidigt som hon undrade om det kanske var för att ryktet gått att hon sökt lite andra jobb. Just nu spelade det henne mindre roll. Hon var nöjd och pengafrågan skulle hon ta upp vid tillfälle.

Och midsommar står för dörren. För första gången skulle hon fira solokvist, eller inte solo, men som singel. Och för första gången på många år skulle hon inte vara i Enköping med änglarna och hennes extrafamilj. Allting är lite konstigt när man ska göra det för första gången. Det är lite nervöst, fumligt och pirrigt. Ungefär som första kyssen med någon. Det är lite klurigt innan man kommit på "hur den andre kysser" och det är lite klurigt att komma på hur man ska agera i nya situationer. Kanske en lam jämförelse, men det struntade hon i.

Häromdagen hade hon träffat Guuben hon en gång varit gift med. De separerade för 1,5 år sen och nu sågs de över en stel fika. Hon hade tagit fram sin snälla sida och skulel hjälpa honom överlämna ett paket till guddottern på dopet om två veckor. Hon tog fram den snälla sidan och gratulerade honom till hans nya giftermål och bäbisen. Det var tufft, inte att gratta honom och mena det, för det gjorde hon verkligen. Men hon påmindes om sina egna misslyckanden, och det är ju en kamp för sig. Hur som helst hade hon fått en förklaring på varför de döpt deras barn till "Hans och hennes" barnnamn de hade haft i åtanke när de var gifta/tillsammans. Hon fick en förklaring som hon aldrig hört förut, men hon accepterade den och från och med nu skulle hon inte låta det bittra till henne längre.Det var valet hon hade, och det var valet hon gjorde.

Idag hade hon avslutat sitt medlemsskap på viktklubb också. Nu var det klart och hennes mål nu fick bli att hålla nollan. Att hålla sig till de 5,5 kilona hon gått ned. Hon var nöjd. Hon tyckte om att komma i gamla jeans igen, hon tyckte om att det syntes att hon gått ned i vikt. Hon tyckte om det. Och det var inte så mycket mer med det. De gamla tanketrollen är skjutna, och ibland kommer en och annan ande och spökar för henne. Men det var kontrollerbart, vilket var bra.

Hon var uppe och promenerade rätt mycket i sömnen igen. Ett par gånger per natt vaknade hon på olika ställen i lägenheten. Oftast vid fönstret, pillandes med blommor. Efter ett par minuter av total desorientering vaknade hon till tillräckligt för att förstå att hon skulle gå å lägga sig igen. Men det störde hennes sömn och hon sov aldrig riktigt djupt. Hon saknade sina drömmar och hoppades att tankarna om allt jobb, relationer, icke-relationer och framtid skulle lägga sig så att hon snart fick sova och få tillbaka sina drömmar. Det är nog bara en tidsfråga.

Klockan har passerat midnatt och kudden gnydde högre och högre efter hennes tunga huvud. Hon skulle bara dra en repa till tvättstugan för att se till att det i alla fall fanns rena underkläder tills imorgon.

Sen var det jobb, och sen midsommar. Jädrar vad kul det skulle vara. Hon hoppades på mycket trevligt folk, en mas god dricka och sen en helt underbar lördag i ännu härligare sällskap. Ett besök hon var galet nervös inför, men som hon med öppna armar och sinne tänkte bemöta. Sen skulle det bli söndag och ännu en spännande dag i luften =)

Hon kramade om sin änglar, en och en och viskade i deras öron hur vackra de var i hennes ögon.
De vackraste hon visste.