Ögonblink

Vändpunkten.
Det var verkligen så.
Hon hade släppt ned axlarna tre decimeter.
Jobbet började plana ut.
Kontoret blev timmare och tommare, fler och fler sa trevlig semester och gick.
Gnällkärringar och butterkvistar bekom henne inte, det var inte hennes energi som gick åt.

Hon bara gick där och log.
Fånlog. Åt sin egen lycka.
Det var hennes tur nu.

De flesta reagerar på hennes bergochdalbana till liv. Och ja, visst var det så. Visst var det djupa dalar och höga toppar. Därför att det var sån hon var som person, och det tänkte hon inte ursäkta sig för.

Nu hade topparna planats ut något, dalarna hade höjts och hon kände ett stort lugn inom sig.

Sommarlugn.
De stilla sommarnätterna.
Dofterna.
Barnskratten vid solnedgången.
Underbart.

Fy fan vad hon skulle njuta.
Av sommaren.
Av tiden hon skulle tillbringa med Tman
Av äventyren som än så länge låg framför dem.
Av det stora äventyret de hade att utforska tillsammans.