Att börja om
Så där ja. Nu började hon om. Från början!
Utan att vara galet bakis och med kanske lite mer sömn i bagaget. Hon hade hoppats på en och annan bravad i helgen, och det kanske blev en och annan bravad för mycket för hennes slitna kropp, själ, hjärna och hjärta. Fredagskvällen var blåsig och ballongeriet ställdes in. Hon sällskapade med ett par goda vänner, kall öl, mat i Kungsan, konsert och vid den senare timmen midnattsbad, ännu mer öl och bastu! Hon träffade ytterligare nya intressanta personer att prata ditt och datt med och kvällen blev riktigt lyckad. Inte planerad för fem öre, men det är oftast de tillfällena som blir allra allra bäst.
Tidigt på lördagsmorgonen kramade hon tyst sällskapet hejdå och sen smet hon ut för att leta rätt på busshållplatsen. Mitt ute i skog och skärgård satt hon och lyssnade på morgonen. Allting vaknade långsamt och hon själv satt med en hejdundrande skallebank men med ett leende på läpparna likväl. Bussen tog henne från skärgården och in till fastlandet igen. Till Barkarby flygfält, till plan av olika modeller och slag, till hemmagrillade hamburgare och till det vackraste planet av de alla. En välputsad, vit, dimona. En genomgång senare bar det uppåt. Upp upp upp. Klarblå himmel, strålande sol som tydligen kunde bränna genom plexiglaset och härligt sällskap som ingav mer än lugn.
Visst hade hon varit lite nervös. Mest för att hon aldrig hade flygit segelflyg tidigare. Segelflyg med motor. Och att på 1500 meters höjd stänga av en fullt fungerande motor som höll dem uppe, det kan ju verka vettvilligt. Men hon var lugn, trygg och lät upplevelsen tala för sig själv. Hon fick svar på alla sina frågor, hon fick styra själv (även om det gick upp och ner med en herrans fart och hon verkligen inte bemästrade det) Känslan av att sväva fram där uppe gick inte att beskriva i ord. Ord kan inte göra upplevelsen rättvisa.
Och dagen fortsatte med nästa spontana skutt. För första gången i hennes snart 27-åriga liv hade hon ingen annan än sig själv att ta hänsyn till. För första gången kände hon denna helg att hon levde som den singel hon är. Det var ovant, men hon lärde sig för varje steg hon tog. Och nästa steg den dagen blev att följa med en av piloterna med familj hem till dem. Middag, efterrätt på balkongen, ballongprat och helt underbart att få se en så stor del av en persons liv. Det slog henne vilken fin gest det är att släppa in egentligen rätt okända människor/bekanta in i ens hem. Hemmet säger ju otroligt mycket om personen som bor där. Hon hade aldrig tänkt på det förrän nu. Och hon var så innerligt glad över att få tagit del av pilotens och hans familjs liv.
Sen blev det flyga av, tätt följt av uppdukat bord med räkor och dricka i all oändlighet. En härlig kväll med smak av sommar, kärlek och livet. Vid femsnåret kom hon på den då briljanta idén att ha efterfest hemma hos henne. Sagt och gjort, och sen är resten av morgonen/söndagens förmiddag ett minne blott.
Men turbulent hade det varit. Besvikelse här, tårar där, skratt här och kärleksmys där, skumpa här och starksprit där. Själv hade hon nog gjort en resa genom allt ovanstående. Hon hade själv blivit gruvligt besviken, hon hade fällt en och annan tår när ingen sett, hon hade skrattat så att tårarna sprutade och skumpan hade flödat över hela henne och spriten hade lite för enkelt slinkit ned. En beskärd del mys hade hon fått och i ett drömtöcken hade morgonen försvunnit. Hon hade tokdäckat på soffan och när hon väl vaknade till liv hade klockan hunnit bli framåt två på eftermiddagen.
Överallt där det fanns en mjuk plats i lägenheten låg folk och sov, några hade redan hunnit ut på uteplatsen och lapade den gassande solen. Många telefonsamtal ringdes, många svordomar yttrades, samtidigt som ännu flera teg och red ut stormen. Hon själv satt mest, kliade sig i huvudet och försökte förstå vad som hade hänt. Hon hade inte förstått hur stora känslor det var inblandade. Hon hade inte förstått det. Om det var för att hon var dum och naiv, eller om det var för att hon var osäker och utan självförtroende spelade ingen roll. Men det var så förbannat synd att någon skulle behöva bli ledsen på vägen. Det var aldrig hennes mening.
Söndagen förflöt i mys i solen. Pizza (kors i taket), brygga, sol och allmän harmoni. Baksmällan hängde kvar i flera dagar och hennes funderingar likaså. Idag var det tisdag och för detta inlägg var det dags att avsluta. Hon hade ett nytt, påbörjat i huvudet redan, om något helt annat. Om gamla kärlekar, plåster (igen) och att glömma å förlåta.
ove nr out dudes
Utan att vara galet bakis och med kanske lite mer sömn i bagaget. Hon hade hoppats på en och annan bravad i helgen, och det kanske blev en och annan bravad för mycket för hennes slitna kropp, själ, hjärna och hjärta. Fredagskvällen var blåsig och ballongeriet ställdes in. Hon sällskapade med ett par goda vänner, kall öl, mat i Kungsan, konsert och vid den senare timmen midnattsbad, ännu mer öl och bastu! Hon träffade ytterligare nya intressanta personer att prata ditt och datt med och kvällen blev riktigt lyckad. Inte planerad för fem öre, men det är oftast de tillfällena som blir allra allra bäst.
Tidigt på lördagsmorgonen kramade hon tyst sällskapet hejdå och sen smet hon ut för att leta rätt på busshållplatsen. Mitt ute i skog och skärgård satt hon och lyssnade på morgonen. Allting vaknade långsamt och hon själv satt med en hejdundrande skallebank men med ett leende på läpparna likväl. Bussen tog henne från skärgården och in till fastlandet igen. Till Barkarby flygfält, till plan av olika modeller och slag, till hemmagrillade hamburgare och till det vackraste planet av de alla. En välputsad, vit, dimona. En genomgång senare bar det uppåt. Upp upp upp. Klarblå himmel, strålande sol som tydligen kunde bränna genom plexiglaset och härligt sällskap som ingav mer än lugn.
Visst hade hon varit lite nervös. Mest för att hon aldrig hade flygit segelflyg tidigare. Segelflyg med motor. Och att på 1500 meters höjd stänga av en fullt fungerande motor som höll dem uppe, det kan ju verka vettvilligt. Men hon var lugn, trygg och lät upplevelsen tala för sig själv. Hon fick svar på alla sina frågor, hon fick styra själv (även om det gick upp och ner med en herrans fart och hon verkligen inte bemästrade det) Känslan av att sväva fram där uppe gick inte att beskriva i ord. Ord kan inte göra upplevelsen rättvisa.
Och dagen fortsatte med nästa spontana skutt. För första gången i hennes snart 27-åriga liv hade hon ingen annan än sig själv att ta hänsyn till. För första gången kände hon denna helg att hon levde som den singel hon är. Det var ovant, men hon lärde sig för varje steg hon tog. Och nästa steg den dagen blev att följa med en av piloterna med familj hem till dem. Middag, efterrätt på balkongen, ballongprat och helt underbart att få se en så stor del av en persons liv. Det slog henne vilken fin gest det är att släppa in egentligen rätt okända människor/bekanta in i ens hem. Hemmet säger ju otroligt mycket om personen som bor där. Hon hade aldrig tänkt på det förrän nu. Och hon var så innerligt glad över att få tagit del av pilotens och hans familjs liv.
Sen blev det flyga av, tätt följt av uppdukat bord med räkor och dricka i all oändlighet. En härlig kväll med smak av sommar, kärlek och livet. Vid femsnåret kom hon på den då briljanta idén att ha efterfest hemma hos henne. Sagt och gjort, och sen är resten av morgonen/söndagens förmiddag ett minne blott.
Men turbulent hade det varit. Besvikelse här, tårar där, skratt här och kärleksmys där, skumpa här och starksprit där. Själv hade hon nog gjort en resa genom allt ovanstående. Hon hade själv blivit gruvligt besviken, hon hade fällt en och annan tår när ingen sett, hon hade skrattat så att tårarna sprutade och skumpan hade flödat över hela henne och spriten hade lite för enkelt slinkit ned. En beskärd del mys hade hon fått och i ett drömtöcken hade morgonen försvunnit. Hon hade tokdäckat på soffan och när hon väl vaknade till liv hade klockan hunnit bli framåt två på eftermiddagen.
Överallt där det fanns en mjuk plats i lägenheten låg folk och sov, några hade redan hunnit ut på uteplatsen och lapade den gassande solen. Många telefonsamtal ringdes, många svordomar yttrades, samtidigt som ännu flera teg och red ut stormen. Hon själv satt mest, kliade sig i huvudet och försökte förstå vad som hade hänt. Hon hade inte förstått hur stora känslor det var inblandade. Hon hade inte förstått det. Om det var för att hon var dum och naiv, eller om det var för att hon var osäker och utan självförtroende spelade ingen roll. Men det var så förbannat synd att någon skulle behöva bli ledsen på vägen. Det var aldrig hennes mening.
Söndagen förflöt i mys i solen. Pizza (kors i taket), brygga, sol och allmän harmoni. Baksmällan hängde kvar i flera dagar och hennes funderingar likaså. Idag var det tisdag och för detta inlägg var det dags att avsluta. Hon hade ett nytt, påbörjat i huvudet redan, om något helt annat. Om gamla kärlekar, plåster (igen) och att glömma å förlåta.
ove nr out dudes
Kommentarer
Trackback
