Jag lever...

...å jag frodas....å vill aldrig aldrig komma hem till stan igen. Det är ju så här jag vill ha det. En vardag tillsammans med den enda som spelar någon roll just nu. The One.

Men jag kommer hemåt. Snart. Inte för att jag vill. Men för att jag måste. Blommorna hemma lever nog inte längre. Räkningarna ligger obetalda. Om lägenheten ens står kvar...

Fast, lite vill jag nog hem, för att träffa vännerna. Jag saknar er faktiskt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0