Ohooooo!!
Hennes dagar var så bra.
De var liksom så fyllda med bra saker.
Hon såg till att fylla dem med bra saker helt enkelt.
Det senaste året hade det hänt mycket i hennes huvud. Och allting bottnade i strofen:
"Du har alltid ett val"
För så är det.
Hon hade alltid ett val, vad det än handlade om. Hon kunde välja att brusa upp, bli irriterad eller förbannad för att saker inte gick hennes väg, eller för att hon fick höra skitsnacket bakom hennes rygg. Eller så kunde hon välja att inte låta det påverka henne. Hon kunde välja att be the bigger one. Och hon gjorde det, flera gånger om dagen. Hon brusade inte upp längre.
På hennes studentskiva hade hennes dåvarande håll ett tal för henne. Han hade citerat ur bibeln: 1 Kor 13:4-7, 13
Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre och störst av dem är kärleken.
Han hade bytt ut ordet kärlek mot hennes namn. Och hållt med på alla punkter...förutom "stridslysten och brusar upp" För det hade hon gjort, jämt och ständigt. Och så mycket energi hon hade lagt på fel saker. Det är klart att hon brusade upp även nu, senast idag faktiskt över en jättelöjlig maildiskussion som tagit alldeles för breda svängar. Hon hade börjat skrivit irriterat och hårt tillbaka....sen hade hon insett vad konsekvenserna kunde bli och hon ville liksom inte hamna i samma träsk igen. Så hon gick ifrån mailet, tog en kopp te, och när hon sen kom tillbaka hade det värsta lagt sig och lugnt och sansat kunde hon radera. Hon bemötte inte ens uppläggen. Hon var nöjd med sig själv.
Ja, hennes dagar var bra. Jättebra. Just nu räknade hon dagar och timmar tills på fredag. Hon var som ett litet barn som väntade på julafton..."Om jag somnar tidigt ikväll så går det mycket fortare tills det är fredag" Och precis så kände hon. Julafton. Den som väntar på något gott.
Ja... uj vad hon väntat, och hon skulle nog få vänta länge till på att det skulle gå och bli just som hon ville det. Men hon väntade så gärna. Därför att hon visste att det skulle vara så jävla värt det.
Bra dagar.
Gör dagarna bra!
De var liksom så fyllda med bra saker.
Hon såg till att fylla dem med bra saker helt enkelt.
Det senaste året hade det hänt mycket i hennes huvud. Och allting bottnade i strofen:
"Du har alltid ett val"
För så är det.
Hon hade alltid ett val, vad det än handlade om. Hon kunde välja att brusa upp, bli irriterad eller förbannad för att saker inte gick hennes väg, eller för att hon fick höra skitsnacket bakom hennes rygg. Eller så kunde hon välja att inte låta det påverka henne. Hon kunde välja att be the bigger one. Och hon gjorde det, flera gånger om dagen. Hon brusade inte upp längre.
På hennes studentskiva hade hennes dåvarande håll ett tal för henne. Han hade citerat ur bibeln: 1 Kor 13:4-7, 13
Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre och störst av dem är kärleken.
Han hade bytt ut ordet kärlek mot hennes namn. Och hållt med på alla punkter...förutom "stridslysten och brusar upp" För det hade hon gjort, jämt och ständigt. Och så mycket energi hon hade lagt på fel saker. Det är klart att hon brusade upp även nu, senast idag faktiskt över en jättelöjlig maildiskussion som tagit alldeles för breda svängar. Hon hade börjat skrivit irriterat och hårt tillbaka....sen hade hon insett vad konsekvenserna kunde bli och hon ville liksom inte hamna i samma träsk igen. Så hon gick ifrån mailet, tog en kopp te, och när hon sen kom tillbaka hade det värsta lagt sig och lugnt och sansat kunde hon radera. Hon bemötte inte ens uppläggen. Hon var nöjd med sig själv.
Ja, hennes dagar var bra. Jättebra. Just nu räknade hon dagar och timmar tills på fredag. Hon var som ett litet barn som väntade på julafton..."Om jag somnar tidigt ikväll så går det mycket fortare tills det är fredag" Och precis så kände hon. Julafton. Den som väntar på något gott.
Ja... uj vad hon väntat, och hon skulle nog få vänta länge till på att det skulle gå och bli just som hon ville det. Men hon väntade så gärna. Därför att hon visste att det skulle vara så jävla värt det.
Bra dagar.
Gör dagarna bra!
Kommentarer
Postat av: A
Tack min vän.... Tack!
Det var fantastiskt mycket kärlek i detta inlägg!
KRAM
Trackback
