Inget om allt
Det var något hon tyckte om, tyckte mycket om.
Bilfärden ned hade gått bra, regn, snö och galen vind till trots. Hon och tjejerna hade ju lyckats tajma den absolut värsta trafikhelgen hittills detta år...och i en liten röd spurtig Kia hade de tryckt ihop sig och sjungit för hög hals för att överrösta regnet utanför. Men det hade gått bra. Inte tagit för lång tid, inte kostat speciellt mycket (T/R för 250 pix var ju inte fy skam).
Utgången på lördagen hade varit sådär i hennes mening. Hon trodde att hon var allätare var gäller musik, hon hade alltid trott att hon kunde finna en charm, en melodi eller NÅGOT som tilltalade henne i alla typer av musik. Men nej, hon hade haft fel, så fel så fel om sig själv.
BEAT - The Sound of the Soulful Underground var inte alls hennes grej. Men det visste hon å andra sidan inte innan hon testat. Men...nu hade hon testat, och hon gav upp...hon gav upp där på småtimmarna och förflyttade sig i Göteborgsnatten till stället där TMan jobbade. Mycket bättre på alla sätt och vis. Bättre musik och folk som var mer i hennes ålder.
Bilfärden hem hade också gått riktigt bra. Torra vägar hela vägen och en och annan polisjakt som de fick bevittna. Inte för att hon tyckte blåljus omkring sig och bilen var speciellt lugnande...snarare tvärtom...men lite coolt var det. Hon hade hjärtat i halsgropen hela vägen hem från Norrköping och vågade inte krypa för långt över hastighetsbegränsningen.
Hon var helt enkelt nöjd. Glad, lycklig och nöjd. Och det skulle inte dröja alltför länge innan han kom upp till Hufvudstaden heller. Hon planerade för fulla muggar för nästa vecka. Hon skulle vara ledig 1,5 dag och bara umgås...det tyckte hon att hon var värd!
Jobbet gick sakta framåt. Hon hade lagom mycket/lite att göra och väntade på att hennes sidouppgift skulle komma i tryck snart. Det var inte så mycket jobb kvar, men folk behagade vara sjuka, så det hade dragit ut på tiden. Men sen, såsmåningom så skulle hon få känna känslan av att ha varit med och arbetat fram en företagspresentation som skulle spridas till kunder och andra intresserade landet över.
Hon hade gett upp jobbet för idag. Hon hade suttit som en stenad bluppfisk framför skärmen och knappt rest sig förutom för att hämta en till kopp värmande te. Intensivt och någonstans för ett par minuter sen släppte koncentrationen helt, och orken rann ut genom hennes fingrar för var ord hon hade skrivit. Så nu var det dags att åka hemåt.
Hemåt till ett kaos. Ett ohållbart kaos. Hon var tvungen att göra något åt hemmafronten.
När hon klev innanför dörren halkade hon p åalla tidningar so hon inte plockat upp, och när hon låg där i tidningshavet och sprattlade så slog hon huvudet i den ouppackade väskan som också stod kvar i hallen. När hon väl kravlat sig upp så slog hon i tån i den nyinköpta hyllan som inte blivit uppsatt ännu, och mitt i alla svordomar drog hon ned blomman från hyllan därför att den fått för lite vatten och fått slagsida på de stora bladen.
Japp, så hade hon haft det varje dag denna vecka. Så nu kanske det var dags att bringa ordning i kaoset därhemma. Och göra det riktigt fint tills på tisdag....åh vad hon längtade. Längtade sig blå.
Hon sträckte på sig, packade iho pför dagen, och avslutade bloggen med att bjuda på en riktigt bra låt hon ramlat över häromdagen...som sade det mesta om det mesta just nu.
Låt mig nådigt få förklara
Törsten kan aldrig släckas
Du får gärna väcka mig du vet jag vill väckas
Av armar som sluts kring mig, du drar mig intill dig
Du kan be mig men du känner redan vad jag vill digDu behöver aldrig skylta med vad naturen gett dig
Du kan be mig vackert men jag ger mig utan att du bett mig
Dina händer är meddelsamma, min mun vill svara
Mina läppar bekänner hos dig vill jag vara
Du kan korsförhöra mig och finna att jag vill ha dig
Sen kan du kroppsvisitera mig och finna varje liten del av mig
Vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha dig
Du är som en krigare som strider
För det upphöjt sköna
Sådant vill jag uppmärksamma sådant
Måste jag belöna
Ära den som äras bör, dig måste jag få ära
Mina läppar bekänner jag vill ha dig näraLåt mig nådigt få förklara, ögon blir aldrig mätta
Jag kan inte se mig mätt så jag har lagt mig skönt tillrätta
Din mun mot min skuldra, din hand längs min ryggrad
Mina läppar bekänner din famn är min fristad
Du kan korsförhöra mig och finna att jag vill ha dig
Sen kan du kroppsvisitera mig och finna varje liten del av mig
Vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha dig
Du kan få mig att bekänna när jag lutar
Mitt yrseltunga huvud mot din arm
Att om min panna hettar
Är det du som gör mig varmVad du gett mig ska jag ömt och varligt
I mitt hjärta gömma
Låt mig få kyssa dina läppar ömma
Låt mig nådigt få förklara dig kan jag
Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig glömma
- Lisa Ekdahl "Korsförhör Mig"
